Vad har jag gjort? Det skulle ju vara vi mot världen hela livet...

Shit...

Jävla E och hennes relationsbok.

/H

Jag vet inte om det blev en favorit i repris igår på städsexan. Vore utomordentligt tragiskt om det vore så. Eller förresten så är det inte alls något som jag ska lägga mig i. Det var destruktivt när det begav sig och det kanske behöver avslutas på ett vettigt sätt. Vad vet jag?

KC-D är en rolig kille. Han spelade en låt för oss i tisdags som jag inte kan få ur hjärnan. Rosa helikopter heter den och är helt flippad. Har laddat hem den nu och lyssnar lite förstrött. Riktig floorfillerpotential faktiskt. Om man nu ska slänga sig med lite coola DJ-uttryck ;-)

Ikväll ska jag till tant gul och äta middag. Ska bli trevligt. Hon tyckte att vi som inte haft gulsot skulle dricka upp hennes vin. Inte så jättesugen på det idag måste jag ju säga men det blir nog trevligt ändå.

Nu ska jag se om det finns någon tvättid inom de närmsta dagarna. Var länge sedan man fick nåt tvättat.

/H

Happ. Många saker blir inte som man tänkt sig. De minsta sakerna kan vara de värsta. Planer som går i stöpet och dylikt. Det finns inga biljetter hem till mor över jul. Tanken var ju att vi (som inte är vi längre) skulle åka bil upp. Så blev det ju inte. Så nu står mitt hopp till bröderna L som enligt utsago ska ha plats kvar i bilen. Har inte hört nåt från dem än. Annars får jag väl lifta. Här kan jag i alla fall inte vara.

Igår blev jag upprörd. Inte över min egen misär utan över nationens byråkrati och folks okunskap. Folk vet inte hur nämnder, kommittéer och utskott skall fungera och då blir det jävligt fel när de ska klaga. Är som en ormgrop det där stället. Får nog lite utlopp för min ilska ikväll på FK. Ska försöka lägga lite band på mig men jag blir så upprörd jämt :-/

Jag måste säga att jag var väldigt nöjd med min utstyrsel i lördags. Först var jag Misha, OS-björnen från Moskva. Sedan var jag guldmedalj. Till en total kostnad av 12,50 kr. Det var vad diademet till björnöronen kostade. Billigt och bra. Boblandslaget var dock bäst och läskigast. Den pulkan vill man inte gärna åka med!

Tja. Tänkte skriva lite föredragningslista och andra tråkigheter inför gärdet nästa vecka. Bara upploppet kvar nu. Det ska jag väl klara av. Sedan är det FK följt av städsexa. Ska bli lite roligt i alla fall...

/H

Det finns nog faktiskt ljus i slutet av tunneln. Verkar som det bästa alternativet just nu är att bli combo med E och Å. En gul fan och en tjockis som A skulle uttryckt det. För en kortare period är det nog den smartaste lösningen.

Vi tittade på några fler lägenheter igår och hittade en som var jättefin. Jag vet att man inte ska hetsa och köpa det första man ser men den var iaf himla fin. Lagom stor för lilla mig och mina saker. Men jag ska väl gå på tjugo visningar till innan jag bestämmer mig för vart jag ska bo. Noodle har pratat med F som håller lite utkik åt mig.

Är väl snart dax att börja fundera på vad som ska packas och hur det ska packas. Dessutom måste jag väl ha några hjon som hjälper till att bära när det väl bär av. Får lösa det praktiska så småningom. Allt ordnar sig till slut. Så är det alltid.

Känner mig lite gladare idag. Det var jävligt jobbigt att skruva isär sängen och flytta ut i vardagsrummet men det känns bättre. Vi kan inte dela säng under dessa förutsättningar. Fast sovrummet känns tomt...

Nej, jag måste verkligen dra ner på stan nu och köpa de dära grejerna till på lördag. Kanske ska ringa tant gul och höra om hon vill fika.

/H(oppfull)

Det är svårt det här. Mycket svårare än jag trodde det skulle vara.

Det känns väldigt konstigt att bo hemma samtidigt som det känns bra. Jag får iaf sova ordentligt på nätterna och gråter inte ohejdat längre. En ganska stor del av mig vill börja om igen och bara glida in i trygghetens sköna famn. Den andra delen, den som vill vara fri och självständig, är dock fortfarande starkare. Det är så lätt att falla in i gamla vanor.

Noodle är bra. Han engagerar sig i mitt lägenhetsletande och tycker också att vi behöver en paus från varandra. Jag tror och hoppas att vi kan finna varandra igen men vi måste mötas på ett annat sätt, under andra förutsättningar. De känslor som jag känt de senaste dagarna är de starkaste jag varit med om. Låter fånigt jag vet men så är det. För övrigt så hade han glömt telefonen i bilen och det var därför han inte svarade när jag ringde och hispade.

Tack alla som mejlat och sms:at. Jag vet att ni bryr er och det känns bra. Förvånansvärt många tycker att det är starkt att bryta upp. Färre tycker synd om mig. Det är bra. Det räcker med mamma som vill rädda mig :-)

Ikväll ska jag gå på lite fler visningar. Var på tre igår varav en intressant. Hoppas på bättre napp ikväll. Tant gul (hihi) följer med mig och trånar efter lägenheter hon också. Nu ska jag nog åka ner till nationen och leta reda på teckningslistan. Drömde att sjutton vajor skrivit upp sig sen igår. Troligt värre...

/H(ispig)

Det gör så ont att veta att den person som betyder mest av allt för en i hela världen är ledsen. Förlåt Noodle. Egentligen vill jag va med dig men det funkar inte nu. Det gör så ont. Jag trampade snett, visst, men det var bara droppen som fick bägaren att rinna över. Jag önskar så mycket att jag hade sagt något tidigare. Jag saknar dig så mycket. Hela tiden. Jag gråter och tårarna vill aldrig ta slut. Jag kan inte låta bli att fundera om jag gör fel? Innerst inne vet jag att det här är vad jag måste göra. Jag måste skapa mig ett eget liv, klara mig själv. Det måste du också. Vi kan inte bara ha varandra, det tär för mycket på oss båda. Jag vet inte om gräset är så mycket grönare på andra sidan. Det är ganska tveksamt. Du är min bästa vän. Ett liv där du inte finns med överhuvudtaget känns så främmande och så hemskt att jag inte ens vill tänka tanken. Du har hjälpt mig genom så många kriser och det känns verkligen som att jag sviker dig nu när du behöver mig som mest. Jag sa en gång för länge sedan att känslor inte försvinner på tio minuter. Det är verkligen så. Du säger att du förstår, att du gjort det här själv. Det är möjligt men jag tror inte att du förstår. Jag tror inte du förstår hur länge jag har mått dåligt och gått och hoppats på att det ska bli bättre. Det handlar liksom inte om två veckor eller två månader utan snarare om nio-tio månader. Det låter hemskt jag vet men så är det. Jag hatar mig själv för att jag tänker som en typisk kvinna och väntar och bidar min tid istället för att ta upp problemen på en gång. Precis som du själv sagt så ligger problemet i att vi inte gjort saker tillsammans. Jag önskar att det var så lätt att jag kunde skylla allt på att du jobbat för mycket eller att jag varit på norrlands för mycket. Det är inte så men de två sakerna har blivit till en ond spiral som bara escalerat. Jag håller med om att det mysigaste vi gjort i höst var när vi gick i skogen. Jag gillar att titta på tv med dig, diskutera med dig, laga mat med dig, kramas med dig och så vidare. Men det räcker inte. Jag behöver passionen och den har fattats så länge nu att jag inte orkar längre. Jag kan inte vara tillsammans med dig bara för att jag känner mig trygg hos dig. Jag önskar så mycket att det vore så. Hela tiden. Kanske är det så att jag är för ung, att vi är i olika faser i livet. Jag önskar att jag hade träffat dig nu istället för då. Då hade jag aldrig tvekat. Glöm inte att du också tvekat. Mer än en gång. Jag fick kämpa så mycket för att vinna din kärlek den där gången för snart fem år sedan. Det gör det här ännu svårare. Att ge upp något som man kämpat så mycket för gör så ont. Det gör så ont. Du gör mig än ledsnare när du inte svarar i telefon när jag ringer. Jag vet att du vill såra mig för att jag har gjort dig illa. Det behövs inte, jag lovar, jag gör mig själv tillräckligt ledsen. När jag kom hem igår såg jag att du försökt städa bort mig. Det gjorde också ont. Jag har inget annat hem än det här det vet du. Ingen annanstans där jag känner mig trygg. Nu gör jag inte det här heller utan det känns som jag är en inkräktare. Jag går omkring och tittar på våra saker och känner mig rutten. Du vet att jag inte har någon vettig stans att ta vägen. Visst kan jag bo hos mina vänner i några dagar men jag kommer inte att försvinna härifrån förrän jag hittat någonstans där jag kan bo mer permanent. Jag vill inte att du ska vara ledsen och jag hoppas att du inte vill att jag ska vara det heller. Se till att du pratar med någon så att du inte stänger inne dina känslor. Det finns folk som bryr sig om dig, jag lovar. Vi måste prata mer också när du är redo. Förlåt igen Noodle. Jag älskar dig.

/miss

Idag krävs det nog antingen en frukbåt (med noisettesås och x-tra grädde) eller en kaffedrink (med x-tra grädde) för att jag ska bli på bra humör...

Jag har varit och hälsat på pappa i några dagar. Det är alltid så här efteråt och det gör mig trött. Det är roligt att träffa pappa och de andra men det slutar ändå alltid med att jag känner mig otillräcklig och bara vill hem. De lever så annorlunda jämfört med mig och jag passar inte in. Så är det bara. Inte kan jag prata med Noodle om det heller för han förstår inte. Hans föräldrar har levt tillsammans i över trettio år. I den familjen kan man verkligen prata om att blod är tjockare än vatten.

N och jag åkte bil ner från hålan. Det tog över tio timmar. I vanliga fall hade det tagit ca. åtta men vi körde 50 km/h efter en plogbil i över en timme. Inte så roligt. N räknade ut att snitthastigheten under hela resan hade legat på 70 km/h. Tragiskt men sant. Han var redigt less på att köra bil när vi kom fram.

Fick i alla fall en hel del kött av pappsen så nu får jag väl göra lite älgburgare. Noodle såg lycklig ut över tillskottet i frysen. Han jobbar för mycket stackarn. Vi ses för lite...

/H(åglös)

Idag är en tung dag...

Igår var det Cocktälgask. Jag, E och Li skulle ha förfördrink hemma hos mig. Tyvärr var vi alla tre väldigt bakis efter härkensexan så vi drack vatten och åt pizza. Hyfsat tragiskt. Sen gick vi till Å där det var ett jäkla drag. Bara vi som var tragiska. Sittningen med den omtalade bufféen var inte direkt världens roligaste tillställning. Vi var tvungna att ta upp egna visor för att roa oss vid bordet. Till ypsornas försvar måste man väl säga att det var modigt att våga prova ett annorlunda koncept och att tanken var god. Tyvärr är det kanske inte vad folk vill ha och det är väl egentligen där problemet ligger. Det ska va som vanligt då är det som bäst. En sittning utan tal och nästan utan sånger blir helt enkelt ganska seg. Däremot så hade de den bästa kaffeunderhållning jag någonsin sett. Folk stod på stolarna och viftade med servetterna. Riktigt lyckat! Så alla var glada när de gick från sittningen. Sedan försökte jag desperat komma igång utan att lyckas. Lommade hem vid tvåtiden, trött som en gnu...

På fredagen hade vi däremot apskojigt. Härkensexan blev som vanligt en av årets roligaste fester. Alla slappnade av och hade trevligt. Sen blev vi skitfulla och dansade tills det stängde då jag, E, Å och B gick hem till Å på "efterfest" och åt upp chipsen till fördrinken dagen efter. Kröp hem vid fyra och tvingade mig på stackars Noodle som låg och sov. Hehe...Det enda tråkiga var att C:s väska försvann och den verkar tyvärr vara helt borta. Väldigt konstigt eftersom det nästan aldrig försvinner något uppe på kammarn.

Jag lyckades iaf låna ut min klänning till C så nu ska hon och Happi gå på höstfesten. Dessutom är B så snäll att han vill gå med mig fastän jag ska marskalka mig. Snäll kille! Han ser väl sin chans att ragga puddingar i gulan ;)

Idag har jag försökt fixa till bilderna från Härken. Har inte kommit så långt men lägger iaf upp en bild på två av mina bästa vänner. A och L, den senare aningen mer berusad än den första. Bilden är tagen efter talet till Härken om nån nu inte skulle fatta det.

Nu ska jag försöka hitta något gott i kylskåpet. Noodle är som vanligt på jobbet och jag är övergiven...

/H

Jag hade tenta imorse. Det gick inte så bra. Har inte haft varken ork eller motivation att studera. Dumt, jag vet, men inget att göra åt. Ska plugga hårt till omtentan under lovet. Försöker desperat ringa till sjukhuset för att få svar på mina leverprover men deras system med återuppringning och dylikt tjafs gör ju att man blir less redan innan man börjat. Nåväl, nu ska iaf en liten doktor ringa mig i eftermiddag.

I tisdags var jag till min egen doktor. Han har jeans, tubsockor och loafers på sig varje gång vi ses. Han hade dessutom en liten kandidat i släptåg som blev märkbart besvärad av att se en tjej i sin egen ålder. Ibland undrar man hur frustrerade medicinarna egentligen är. Hursomhelst så vågade han knappt titta när doktorn undersökte mig. Speciellt inte sen jag tagit av mig tröjan. Det går utför med läkarvetenskapen om kandidaterna inte ens törs titta på en bh utan att bli generade. När jag klätt på mig fick den stackarn chans att ställa frågor. Då visar det sig att han inte ens läst på! Om man får chansen att gå bredvid en av sveriges mest framstående docenter inom reumatologi får man väl för fan se till att man vet vad man ska titta efter och vara lite intresserad. Tragiskt!

Angående skvallret på nationen så verkar det återigen som att folk laddar inför nästa gask. Jag ska gå på lördag och det ska bli trevligt. Än är jag inte så peppad men det kommer nog. Ska bli skönt att koppla av litegrann och inte behöva bry sig om hur det ska gå och så vidare. För övrigt så har jag bestämt mig för att vara hjälpmarskalk på höstfesten vilket tydligen gjorde mig mindre intressant ur dateperspektivet. Får väl fråga nån annan mupp som ska jobba om vi kan sitta tillsammans :)

Senare idag måste jag gå på stan och försöka hitta något fint till tjejerna som de ska få imorgon på sexan. Jag är en god människa men just nu är min inspirationsnivå på noll. Trist men sant. Ska nog tycka lite synd om mig själv i tio minuter för att sedan börja ringa lite jobbiga samtal.

/H