Idag hade vi styrelsemöte. Det var kul att träffa alla igen och jag tror att Härken kommer bli jättebra. Sedan var jag på Orvar för fjärde gången den här veckan. Jag måste sluta gå dit, det är dåligt för den lilla moral jag har kvar. Nästa vecka ska jag bli en snäll och ordentlig flicka :)

Har precis slötittat på en riktigt dålig deckarserie på fyran. Bland annat med Chuck Norris, han i Walker Texas Ranger, och några andra föredettingar. Jag förstår inte vart de hittar alla sina serier. Sedan har jag svårt att förstå varför de inte lägger in höjdarprogram som Paranormalt lite oftare. Nu är det Hästensreklamen med den gulliga svanen som myser i dubbelsängen. Jag vill ha en svan. Såg frexten nya reklamen för Kalles kaviar igår, den var riktigt fyndig!

Imorgon får vi vår brumbrumbil. Det blev en Renault Clio tillslut. När vi beställde den i somras så lovade de att vi skulle få den vecka 37-39. Så ringde bilförsäljaren förra veckan och berättade att de som levererar tyget till klädslarna hade gått i konkurs och att Renault inte kunde leverera nya bilar förrän vecka 2 nästa år. Nu blev det i alla fall så att vi får köpa bilfirmans demobil istället. Noodle ville så gärna ha en grön bil men har förlikat sig med att den är blå. Mest synd om honom.

På lördag ska jag tampas med Gulans kök för första och kanske sista gången för terminen. En nätt liten födelsedagsfest med 62 gäster är helgens uppdrag. A, den dummern, har sagt ja till att vara lördagsfikavärd under hösten så han har väl tänkt trängas med mig i köket. Isch, det är fan inte stort.

Nu ska jag krypa ner i sängen och vänta på att Noodle ska komma hem från jobbet. Han var bara tvungen att åka upp dit ett tag ikväll...har jag hört den förr? Han är fin ändå :)

/H(ottentott)

Ibland händer det saker som man inte kan förstå. Livet känns orättvist och man undrar varför det här hemska hände en själv. Då är det bara, för att citera Per Elofsson, att bryta ihop och komma igen. Det är viktigt att man låter sig själv bryta ihop, annars är det svårt att orka komma igen.

Förra veckan hittade jag ett jobb i Hallstavik som jag tror skulle passa lilla mamma. Sex mil är lagom långt bort. Fast lukten från ett pappersbruk? Tveksamt trevligt. Nåväl, hon får väl söka så får vi se hur det går.

En del av mina vänner frågar om jag inte skall åka hem. Jag är redan hemma. Min och Noodles lägenhet är mitt hem. Jag har inget "hemhem" som jag längtar till. Jag har en teori om det där. Har man inte bott permanent på ett ställe så har man inte samma emotionella band till det som om man hade gjort det. Det spelar ingen roll om ens föräldrar bor där, det blir ändå inte samma sak. Mitt hem är här. Sen finns givetvis stugan och Lillå, men det är en annan sak.

Noodle ska på surströmmingsfest ikväll med sina polare på Sema. Jag är återigen gräsänka och håller på att fundera ut vad jag ska hitta på för bus. Jag har redan bakat bröd, det kändes dock inte så rebelliskt. Kanske skulle sy något...humhum...

Nästa vecka börjar skolan. Det ska bli skojsigt. D och W flyttar hit för att börja plugga. Vi får väl se hur det går med alla frestelser som lockar i Uppsala. *flin*

Nej, jag får väl ta tag i disken :-/

/H(emmafnu?)