© Copyright Rolf Ström

Livgrenadjärregementets historia 1680-1790 Landskapet Östergötland Fram till år 1719 var Östergötland uppdelat i två län, Östergötlands län och Vadstena län. Vadstena län ingick i Riksänkedrottning, Hedvig Eleonoras underhållsområde. Änkedrottningen avled 1715 och hennes sonson, den landsflyktige kung Stanislaus I Leszezynski disponerade länet en tid. Vadstena län bestod av Göstrings, Aska, Lysings och Dals härad. Länets angelägenheter sköttes av en s.k. "hauptman" i Vadstena. Östergötlands län styrdes av en landshövding och benämndes "hövdingedömet" för att skilja ut denna del av landskapet från Vadstena län. Regementschefen för Östgöta Rytteri respektive Östgöta Fotfolk hade således två länsstyrelser att göra när det gällde att ordna med rekryteringen. Östgöta Infanteriregemente bestod år 1680 av följande kompanier: Överste Gustaf Ulfsparres kompani Överstelöjtnant Johan Orchartons kompani Major Georg Fredrik Leijonburgs kompani Kapten Evert Duwalls kompani Kapten Anders Gyllenållons kompani Kapten Åke Ugglas kompani Kapten Johan Ållongrens kompani Kapten Jakob Lillieströms kompani Kapten Erik Reuters kompani Regementsstaben bestod av följande officerare: överste överstelöjtnant major regementskvartermästare regementspräst 2 bataljonspräster regementsskrivare regementsfältskär med 3 gesäller regementsprofoss med 2 hantlangare Indelningsverkets organisation i Östergötland År 1680 började Karl XI att omorganisara krigsväsendet. Organisationen byggde på det s.k. ständiga knekthållet, dvs. skyldigheten för bönder och rusthållare att själva skaffa soldater till sina rotar respektive rusthåll. Finansieringen och avlöningen av befäl och soldater skulle ske på så sett att dessa fick sin lön direkt från roten eller rusthållet eller om det var befäl, från den tilldelade gården. Reformen beslutades av de fyra stånden i riksdagen 1683 och benämns det yngre indelningsverket. Genom så kallad rotering förde man samman hemman och bildade rotar. Då det inte fanns tillräckligt antal hemman och hemmansräntor att fördela ut, genomförde Karl XI en reduktion, dvs. jord som tidigare delats ut till adeln togs till viss del tillbaka av kronan. Reduktionen omfattade i huvudsak: Fjärdepartsräfsten där 1/4 av tidigare bortgivna hemman som var upptagna i 1633 års militiejordbok återfördes till kronan. 1680-års reduktion där tidigare bortgivna kungsgårdar, grev- och friherreskap, Norrköpings beslutsgods med ränta över 600 daler silvermynt indrogs till kornan. Dessutom skulle försålda eller förpantade hemman återgå genom återlösning eller indragning. Mellan åren 1681 och 1683 genomfördes indelningsverket för Östergötlands regementen. Enligt riksdagens beslut om indelningsverket skulle 2 hemman bilda en rote, men kungen medgav en friare tolkning av detta, så att även 3 hemman kund bilda en rote. En 2/3, 4/8 och 8/16 hemman skulle dock räknas som ett helt hemman. En handling benämnd "IndelningsWärck öfwer Östergiötlandz Infanterie Regementes Hemmans Räntor" undertecknades år 1684. Den 17 december 1687 undertecknade kungen det nya indelnigsverket i Östergötland. En fullständig rulla över rotarnas sammansättning och deras knektar upprättades 1688 under rubriken "Östergötlands knekteindelningsverk". Organisation, Östgöta Infanteri Indelningsverket organisation anpassades till tidigare regementets organisation med regementsstab och 8 kompanier. Det nionde kompaniet ersattes av bl.a. reservhemman. De hemman som anvisades för respektive kompani låg inom de härader och socknar varifrån man rekryterade sina knektar. Regementsstabens hemman låg däremot utspridda över hela landskapet. Generalmönstring 1684 Regementet styrka uppgick till 1200 korpraler och soldater. På kungens befallning utfärdades samling av knektarna vid Linköping den 4 juni 1684. I mönsterrullan noterades att samtliga 8 kompanier skulle kunna dras samman på 24 timmar och att alla befälsboställen låg inom respektive kompaniområde. Varje kompani uppgick till 150 man inklusive korpraler. Kompanierna var indelade i 25 rotar med vardera 6 man. Fyra rotar bildade ett korpralskap, således med 24 man, korpralen inberäknad. Det sjätte kropralskapet hade dock 30 man och bestod av 5 rotar. De två första korpralskapen bestod av pikenerare och de övriga 4 av musketerare. Regementet var 1684 indelat i följande kompanier: Livkompaniet Överstelöjtnants kompani Majorens kompani Kapten Duwalls kompani Kapten Gyllenållons kompani Kapten Ugglas kompani Kapten Reuters kompani Kapten Scheidings kompani Soldatnamn 1684 Varje soldat tilldelades ett särskilt soldatnamn som respektive kompanichef valde. De flesta anknöt till en gård i roten eller syftade på en egenskap som Farlig, Spak, Frisk osv. Namnen kunde även hämtas ur djur- eller växtriket som Hare, Räf, Lind, Ollon. Uniformer I samband med generalmönstringen 1684 försågs soldaderna med rockar och tillbehör och karpuser, byxor, gehäng, bandolärsremmar, skor och strumpor. År 1693 fick de båda östgötska regementena en enhetlig uniform m 1693. Fotot till höger: Soladat i uniform m 1693 med genadjärkompaniets fana. Grenadjärkompaniet grundat 1997 i Kvarn, Östergötland. Foto: Claes-Göran Sundman. Avlöning Häradshövdingarna fick i uppdrag att samla alla rotebönder vid respektive härads tingsplats för att diskutera avlöningsfrågan i detalj och erhålla skriftliga medgivanden. Dessa möten ägde rum i april och maj 1685. Rotebönderna gick med på att även betala lön under krigstid mot att lönen sänktes i viss mån. Rotens avlöning till knekten uppgick till 25 daler kommarmynt varav hälften skulle betalas ut vid påsken och den andra hälften vid Mikaelimässan (dvs. strax före jul). Dessutom skulle knekten erhålla en rock och byxor av vadmal, sk släpklädning, samt ett par strumpor och skor. Villkoret för släpklädningen var att knekten arbetade för roteböndernas räkning när de begärde. Kommenderingar, möten och sjukdom skulle dock räknas som laga förfall för detta arbete och rotebönderna skulle själva enas om hur de skulle ta fördela knektens arbete. När avlöningsreglementet godkänts av kungen kungjordes detta från tingsställen och kyrkans predikstolar samt för knektarna vid kompani- och regementsmötena. Indelning av kompanier efter 1692 Kungen befallde att de 5 kompanier som benämndes efter sina kompanichefer av praktiska skäl skulle benämnas efter det härad varifrån de flesta knektar i respektive kompani kom ifrån. Kompanierna var därefter följande: Livkompaniet Överstelöjtnants kompani Majorens kompani Östanstångs kompani Västanstångs kompani Vadstena kompani Ydre kompani Kinds kompani Överstelöjtnantens kompani och Vadstena kompani, förutom 3 rotar, låg i Vadstena län. Majorens kompani flyttades från Kinda och Ydre härader till Vifolka, Valkebor och Hanekinds härader. Kompaniernas samlingsplatser I ett led i mobiliserings och uppmarschplanerna fastställdes 1695 följande samlingsplatser: Kompani Samlingsplats Tid för samlingen Liv Skärkinds kyrka 1 dygn Överstelöjtnants Östad, Väderstad socken 2 dygn Majorens Bankeberg, Vikingstad socken 2 dygn Västanstångs Husbyfjöl, Brunneby socken 2 dygn Östanstångs Eneby kyrka 2 dygn Vadstena Stens kyrka, V Stenby socken 1 dygn Ydre Norra Vi kyrka 2 dygn Kinds Brokind, Vårdnäs socken 2 dygn Östgöta kavalleri Det ötsgötska kavalleriregementets delades in i följande kompanier: Livkompaniet Överstelöjtnants kompani Majorens kompani Västanstångs kompani Tjust kompani Vadstena kompani Skenninge kompani Vifolka kompani