VAD ÄR VEDISKT MATLAGNING?

ur kokboken Vediska Läckerheter
av Rastrapalika-devi dasi

Ordet veda är sanskrit och betyder kunskap eller vetande. Den vediska matlagningen har sitt ursprung i den vediska kulturen, som blomstrade för omkring femtusen år sedan. Dess filosofiska och religiösa litteratur innehåller all kunskap, både materiell och andlig, nedtecknad i tusentals skrifter. Den bahandlar inte bara för ett samhälle så viktiga ämnen som psykologi, etik, fysik, medicin, politik, konst, musik och filosofi, utan också reinkarnation och karma och ger därmed vägledning för utvecklandet av ett högre mänskligt medvetande.

För att man ska kunna rena sin existens, såväl den fysiska kroppen som det inre sinnet, och stimuleras till subtila tankar om livet samt odla respekt för andra levande varelser, rekommenderar de vediska skrifterna en strikt vegetarisk diet. Denna diet innehåller varken kött, fisk eller ägg och inte heller lök, vitlök eller svamp. En sund och renad kropp anses vara ett viktigt redskap för en person som vill göra andliga framsteg. Denna föda är ren och sund och skänker hälsa och välbefinnande.

En del av den vediska litteraturen, kallad Ayurveda, är tillägnad ämnen som biologi, anatomi, medicin, näringslära, och hygien. Den ger många värdefulla instruktioner om hur, när och vad man bör äta för att undvika sjukdomar och lidande. Ayurveda uppenbarades i tidsåldern Satya-yuga av Dhnvantari, en avatara av Herren Vishnu, och accepteras därför som gudomligt uppenbarad kunskap. Eftersom de vediska skrifterna anser att kroppen är en boning för shälen, ett instrument att göra andliga framsteg med, ger de några enkla regler som man bör följa för att hålla sig fri från sjukdomar. Att vi bör disciplinera vårt ätande för yogans ändamål är en av de saker som Ayurveda lär oss. Detta innebär att agera i harmoni med naturen och kroppen.

Ayurveda är en stor och omfattande vegenskap; färför kommer jag i denna lilla receptsamling att ta upp endast några av de viktigaste punkterna som rör ätandet. Bland annat rekomenderas följande:

 - att inte äta fel föda (som kött, fisk och ägg, eller stimulantia som t ex alkohol, te, kaffe etc).

 - att inte äta för mycket, (Ayurveda rekomenderar att man fyller halva magen med föda, ¼ med vatten och lämnar ¼ för matsmältningen.)

 - att inte äta för ofta. Låter man inte en måltid smälta helt innan man äter igen, bildas ama. Ama är sanskritordet för toxiner som uppstår från den osmälta födan och orsakar många sjukdomar, bl a är den grogrund för parasiter. Efter en stadit lunch bestående av t ex ris, dal, sabji, raita och chapati bör man vänta 5-6 timmar innan man intar nästa måltid.

 - att inte blanda färsk frukt med färska grönsaker. Frukt som efterrätt är mindre lämpligt. I stället bör man ta god tid på sig samt äta i ett angenämt sinnelag.

 - att helst äta vid fasta tidpunkter.

 - att helst inte dricka inom en och en halv timme efter maten, för att undvika att störa jatharagni, matsmälningselden. Vatten anses vara den perfekta måltidsdrycken och serveras i Indien alltid till maten.

 - att fasta en till två dagar i månaden. Ayurveda rekomenderar inte någon längre fasta. Om man har feber kan det vara bra att avlasta kroppen genom att vila och dricka ingefärste med honung.

I Bhagavad-gita (som ingår i det stora eposet Mahabarata) delas födan in i tre olika kategorier: Mat i godhetens kvalitet - såsom färsk frukt, grönsaker, mjölkprodukter, säd och spannmålsprodukter, baljväxter, nötter och frön - förlänger livet, renar existensen samt ger lycka och tillfredsställelse. Mat i lidelsens och okunnighetens kvaliteter vilken är allför bitter, sur, kryddstark, stickande, torr och brännande, smaklös eller stadd i förruttnelse, orsakar smärta, elände och sjukdom. Syftet med mat är att öka livslängden, rena det inre sinnet och ge kroppen styrka. Rätta föda beskrivs i Ayurveda som prana, livskraft. Mat kan bli antingen gift eller amrita, nektar. Det är därför viktigt att använda färska, rena ingredienser till matlagningen, vilket vi kommer att föra i denna bok. Ren mat ger inte bara näring och smak utan skäner också tillfredsställelse.

En viktig förståelse som finns i vedisk matlagning är att kockens medvetande överförs till och påverkar maten han/hon tillagar. De flesta av oss vet att en måltid som är tillagad av någon som håller oss kär smakar mycket bättre än t ex opersonligt tillredd och konserverad industrimat.

Insikten om att medvetandet påverkar maten bidrog till att man ställde mycket höga krav på kockarna i de vediska templen. Dessa var oftast präster (brahminer) vilkas andligt upplyfta medvetande, kärlek och hängivenhet gjorde dem lämpade att tillaga maten och offra den till templets Gudsgestalter med traditionella böner (mantran). Att tillaga maten var en meditation och ett offer till Gud. I Bhagavad-gita säger Krishna: "Omnågon med kärlek och hängivenhet offrar Mig ett löv, en blomma, en frukt eller vatten, tar Jag emot hans offer. (Bg 9.26) Av detta bör vi förstå att Han inte tar emot mat som inte är vegetarisk, såsom kött, fisk och ägg. Naturligvis behöver inte Gud äta, men för varje offer som erbjuds Honom tar Han emot den kärlek och hängivenhet med vilken man tillagat maten. Denna helgade mat kallas prasadam, mat för själen.

© 1993 The Bhaktivedanta Book Trust - used with permission.