Årskrönika 2003
Så har 2003 passerat och man kan konstatera att det har varit ett bra
lila år. Ett riktigt bra lila år till och med. Efter fem och ett
halvt år släpptes äntligen en ny Deep Purpleplatta,”Bananas”
kom men en klase friska låtar. Det är den första Deep Purple
plattan någonsin utan legenden och grundaren Jon Lord som har valt att
flyga på egna vingar numera.”Bananas” är en mycket bra
platta, troligen lika bra som ”Perfect Strangers” men på ett
annat sätt. Ian Gillan sjunger utmärkt och det är en del halsbrytande
instrumentala partier. Den är omväxlande vacker och brutal, precis
som en purpleplatta skall vara.
Ritchie Blackmore har med Blackmore´s Night släppt deras hittills
bästa studioplatta ”Ghost of a Rose”, en platta som har gått
mer mot det genuina och har utvecklat det som påbörjades med ”Fire´s
at Midnight ”. Ritchie spelar idag bättre än någonsin och
jag såg själv konserten i Hell, Stjördal i Norge den 7 juni
i år. Helt suveränt och jag har med lätthet kunnat se minst
5 konserter till på raken. Hoppas de kommer till Sverige nästa år.
Ritchie gör idag det han vill göra och han är modig som skippar
sin digra backkatalog med klassiker både från Deep Purple och Rainbow
till förmån från nykomponerat material.
Mitt tips är att han nog ville ge sig in i denna stil redan 1980 när
Cozy drog, hans gitarrspel förändrades ganska markant då, men
tiden var nog inte mogen för en så drastisk förändring.
Men det spelar ju ingen roll! Ritchie är kvar och vi är kvar så
vi får njuta nu av den magi som erbjuds av mannen i svart! Tur det.
Jon Lord hade jag förmånen att se live också i den 1000 år
gamla Nidarosdomen i Trondheim i september i år. helt fantastiskt det
också. Jon Lord är, förutom en fantastisk musiker, en riktig
entertainer med humor i god engelsk stil. Han verkar trivas med Sam Brown och
Miller Andersson, två fina musiker han har den goda smaken att omge sig
med.
HTP2 har jag när detta skrives ännu inte inhandlat men det kommer
jag nog att göra vad det lider. HTP för ju Mk3-traditionen vidare
med glans om det är rätt musiker i bandet. Joakim Marsh är en
suverän gitarrist som Joe och Glenn måste vara rädda om. Han
har personlighet i sin stil och är tekniskt mycket skicklig. Få klarar
av att spela Ritchies kompositioner utan att det blir ”after ski”-känsla
som Christer Bolin någon gång träffande uttryckt, sig. Joakim
klarar det. Vi får se vad Hughes-Turners projekt fortsätter med.
Whitesnake har varit här i Svedala också, eller rättare sagt
David Coverdale med kompband. Det är länge sedan bandet Whitesnake
upplöstes. På Göta Lejon maj 1981 var det BANDET Whitesnake
som likt en perkulatorbyggare fick oss att koka över av adrenalinkickar!
Fanastisk konsert! Idag åker David runt och spelar gamla hits med studiomusiker.
Inget fel med det men jag väntar på en genuin bluesplatta med mannen
med rösten. ”Into the light” från 2000 under eget namn
var en mycket bra platta men tyvärr rätt underskattad. DC var då
tufft kortklippt och trodde nog rätt starkt på den plattan men blev
(motvilligt tvungen?) att låta håret växa och ge sig ut på
en ny greatest hitsturne med gamla Whitesnakeklassiker istället för
att sätta ihop ett blues-rock band och åka ut på små
ställen vilket jag skulle uppskatta. Nå, det kan nog hända än.
Eftersom ”Ghost of a Rose” och ”Bananas” är så
bra har min cd:s tunga så gott som endast slickat i sig dessa två
cd-oblater under denna höst. Det är bara Händels ”Concerto
Grosso Op3” och Beatles ”Let it be...naked” som har kunnat konkurrera.
”Ghost of a Rose” är min favorit i år och ”Bananas”
är årets klart bästa rocksiva. Det trodde man inte 1973, året
då mitt liv blev lila på allvar!
Vi lär vl inte få någon ny platta av varken Purple eller Blackmore
år 2004 men vi kanske kan hoppas på en ny Jon Lord-skiva och något
nyskrivet av David Coverdale?
Till sist, en tistel till Classic Rock som nyligen utsett de 50 bästa liveskivorna någonsin. Hör och häpna, "Made in Japan" är inte med! Var det inte samma tidning som hade en lista över de bästa gitarristerna och en figur som Keith Richerds kom åtskilliga placeringar före Ritchie och Steve? Bojkott från min sida!
Nej, nu väntar skinka och gröt, bananer och rosor i stora lass!
Ha en god lila jul och ett gott lila nytt år 2004!
©Staffan Eriksson
Dec 2003