Krönika 14 - Jon Lord in Heaven and Hell 14 sept 2003
Högt på önskelistan över konserter jag vill gå och
se har Jon Lord solo varit. Jon har ju turnérat bl a i Australien men
det är ju ganska långt härifrån. Därför kunde
man inte missa chansen när arrangörerna för Hell Bluesfestival
i Stjördal avslutade den traditionella musikevenemanget med en konsert
i Nidarosdomen i Trondheim på söndagskvällen den 14 sept 2003.
DPF fanns naturligtvis på plats och fick så lov att ställa
sig långt bak i en lååång kö i den varma somriga
septemberkvällen.
Nidarosdomen är, om jag inte misstar mig, Nordens största katedral.
Den är nästan 1000 år gammal men fortfarande ståtlig och
mäktig. Trondheim är en av de äldsta städerna i norden,
den grundlades år 997 och är idag en intressant stad, inte minst
ur kulturell synvinkel för oss som bor mitt på den skandinaviska
”björnen”.
Att tillsammans med ca 1000 andra personer se och höra Jon med medmusikanter
i denna katedral var en mäktig upplevelse och det märktes att det
kändes speciellt för Jon också. Trots det var han mycket avslappnad
och skojade med sin torra engelska humor mellan styckena. han visade sig vara
en riktig entertainer, något som man inte fått se så mycket
av när han stått på scenen i Deep Purple och Whitesnake gömd
bakom orglar, pianon och andra keyboards.
Jon öppnade med ”Sunrise” som övergick i ”Pictured
within”. Miller Anderssons raspiga och känslosamma röst passar
som handsken i detta underbart vackra stycke som lyfte ännu högre
med kören bestående av 4 kvinnor, varav Sam Brown var en av dem.
”Before I forget” beskrev Jon som ”ett stycke komponerat under
en period jag inte visste vem jag var. Jag var i ett band som hette Whitesnake
vilket bevisar det.” Det här är ett stycke som lyfter live även
om det är tjusigt på skiva. I slutet kom en mäktig stegring
som framkallade knottrig hud, nästan i ansiktet!
Jon beskrev skivan ”Before I forget” som att hälften av kompositionerna
är introverta och hälften är extroverta.
”Evening song” är ett stycke som Sam Brown skrivit texten åt
eftersom Jon själv inte kom på något att skriva till den. Mycket
vackert med Sam på solosång..
Jon Lord förklarade titeln till ”Sarabande” med att han hade
en dotter som heter Sara och han var i ett band, någon annan orsak till
titeln fanns inte. På liknande beskrev han ”Bourée”,
”det stycket har lika gärna kunnat heta Erik” skämtade Jon.
Det är mycket Nordiskt i Jons musik. Själv får jag känslan
av Grieg vilket slog mig under ”Circle of stone”.
”Where are you” framfördes av Miller Andersson igen och det är
en verkligt vacker sång. Jon skrev den under turné med Whitesnake
och texten talar nog för sig själv. Han var nog vilsen Maestro Jon
på den tiden.
”Music for Miriam” beskrev Jon som ett stycke för hans mor. Hans
mor utgör här violinen och fadern är cellon. Jon spelade inte
alls under detta stycke utan ”överlät” det åt musikerna
i orkestern från Trondheim. Här bevisar Jon sin styrka som klassisk
kompositör och det blir spännande att se vad han gör framledes.
”Wait a while” med Sam Brown igen på sång är ett
helt otroligt slycke som även det blir starkare live än på skiva.
Konserten baserades på material ”Pictured within, ”Before I
forget” samt ”Sarabande”. Det var meningen att den skulle vara
1 timme och 30 min men det blev mer än 30 minuters extranummer, däribland
”Bourée” samt ”Stop” framförd av Sam Brown.
Stående ovationer av en i huvudsak kostymkädd publik gjorde att Jon
nästan aldrig fick gå hem och lägga sig, men det ville han nog
inte heller!
Eftersom att Nidarosdomen inte är konstruerad för konserter av detta
slag var det svårt att se eftersom undertecknad hamnade så långt
bak, man såg bara skymten av musikerna. Ljudet var inte alldeles 100%-igt
heller men det var en mäktig upplevelse att se vår Jon Lord göra
det han helst av allt vill hålla på med. Och mitt tips är att
genialiske Maetro Jon Lord har mycket kvar att ge vilket framtiden kommer att
utvisa, var så säker!
Staffan Eriksson
©sept 2003