Hell ain´t a bad place to be
Blackmore´s Night spelade i Hell i Stjördal i Norge den 7 juni. Det är i Hell den årliga buesfestivalen hålls i september, ofta med besök av medlemmar ur Deep Purple-familjen. Förra året spelade HTP där och till hösten kommer Jon Lord. Roger Glover, Ian Paice, Bernie Marsden, Mickey Moody, Neil Murray och Deep Purple har också spelat där, m a o är det ett starkt lila fäste i vårt broderland. Det är också bra för oss som bor i Jämtland eftersom det är ca 3 timmar bilresa dit.
Ritchie Blackmore modell 2003 visar sin klass som en av världens absolut bästa gitarrister! Borta är det oinspirerande hafsandet på stratan från 80-talet. Han spelar med stor skärpa och växlar friskt mellan sina stränginstrument. Trots denna disciplin improviseras det för full ochså vilket gör varje konsert unik och Blackmore på topp är ju alltid bäst live. Hans band består också av idel skickliga multiinstrumentalister vilket ger musiken en större bredd. Candice är ochså en bra fronperson som är behaglig att se på och lyssna till, hon verkar vara trygg på scenen.
Spelningen i Hell bestod till stor del av gamla Blackmore´s Night-låtar samt Soldier of Fortune och Sixteenth Century Greensleeves. Men det presenterades också en del nytt material från nya plattan "Ghost of a Rose". Dessa låtar tycker jag var extra spännande; synnerligen bra gitarrspel, dramatiskt och vackra melodier och det känns som om Blackmore´s Night tagit ett steg vidare i utvecklingen. En intrumental låt fastnade jag speciellt för; "Mr Peagram´s Morris and Sword" kommer säkerligen att fastna i livesetet för en lång tid framöver. Play Minstrel Play var en annan höjdare och där flöjtsolot spelades på riktig tvärflöjt. Denna version var väldig tight och den bästa jag hittills hört av bandet. Andra minnesvärda låtar i en mycket stark konsert var en häftig verion av Village in Sand och inte minst en riktigt brutal version av The Storm med stratocaster. Den senare i samma anda som Highway Star och Kill the King och enligt Candice är det en låt som spelas mycket sällan eftersom den är svår att få till bra live. Här funkade det alldeles utmärkt.
Det enda negativa var att vi fick bara ett extranummer, Writing on the Wall"
inklusive en snutt av "Burn". Det var en utmärkt version så
där har man ingen anledning till att klaga. En annan grej som jag uppfattade
negativ var att det inte var tillåtet att fotografera trots att det stod
att det var tillåtet på hemsidorna, även Hell bluessidan. Här
måste dom vara konsekvent och inte gå ut med dubbla budskap. Att
fota med blixt kan jag förstå är störande men utan blixt
bör väl inte möta något hinder. Kvalitén blir ju
inget vidare, de blir suddiga och så är det ju souvenirer man är
ute efter så det borde vara ok.
Men förutom det var det mycket bra.
Har du möjlighet, gå och se och hör på mästaren.
Gillar du inte musiken spelar det ingen roll, du glömmer det när Ritchie
Blackmore modell 2003 spelar!
Vill du läsa mer utförligt om konserten ska du köpa nr 2 av SLICE där Blackmore´s Nights skivor recenseras.
Låtarna:
Cartouche
Play Minstrel Play
Under A Violet Moon
Minstel Hall
Past Times With Good Company
Soldier Of Fortune
16th Century Greensleeves
The Storm
Diamonds And Rust
Mr. Peagram's Morris And Sword
Village On The Sand
Durch Den Wald Zum Bachhaus
Queen For A Day
Ghost Of A Rose
Fires At Midnight
Renaissance Faire
I Still Remember
Extranummer
Writing On The Wall inkl Burn
Speltid: ca 2 timmar
©2003 Staffan Eriksson