KRÖNIKA 11 - SOMMAR, SOMMAR, SOMMAR!

Ja, så är sommaren här igen och ett avbrott i nyheterna och krönikorna är det enda att se fram emot ett par månader framöver från denna sida. Nåja, det finns ju en hel del att se fram emot förutom brända flintastekar (som alltid är delikata fast man har så bråttom med premiärgrillningarna att man lägger dem på grillen för tidigt så det alltid smakar tändvästka av dem), regn eller sol i överskott och/eller underskott samt myggen (jodå, här i norr vaknar den strax efter midsommar).
Någon Deep Purple-konsert blev det och inte i Svea Rike men David Coverdale hedrar oss nordbor med ett besök av ett Whitesnake som än en gång ömsat skinn.

För oss norr om Dalälven är det lite väl långt att åka ända till Sölvesborg för att njuta av ”Here I Go Again” och ”Fool For Your Loving” av mannen med rösten men vi behöver inte gråta länge för det. Ett par stenkast (ca 16 mil) härifrån ligger Hell, ja inte DET Hell utan stället som ligger en kilometer väster om Stjördal i Norge. Deep Purple har spelat i Hell liksom Hughes/Turner som var där förra året. Faktum är att det under Hell Bluesfestival, det återkommande evenemanget varje år, nästan varje år besöks av någon Purplerelaterad medlem. Ett par år sedan var Roger Glover där och Ian Paice har också spelat där i olika bandkonstellationer. Micky Moody och Bernie Marsden är där nästan varje år. Tröndelag är verkligen ett Deep Purplevänligt landskap. I början av juni spelar Blackmore´s Night där och undertecknad har biljett naturligtvis! Det ser jag fram emot. Rapport kommer förhoppningsvis i SLICE 2. Där kommer jag också att kommentera alla Blackmore´s Nightplattor. Ny platta med bandet förresten i slutet av juni; ”Ghost Of A Rose” heter plattan liksom turnén.

I sista numret av Deep Purple Forever (nr 32) hade jag spanat in i min lila kristallkula och såg en hel del spännande saker. Jag har skådat in i den igen men ser inga stora förändringar sedan sist. Hm...få se nu......nu ser jag:
Den nya Deep Purple plattan överraskar, inte oss redan invigda, vi vet ju redan , men pressen verkar överförtjust! Det ser ut som om det är den mest nyskapande skivan sedan Tomas Edisons första försök att spela in ljud på vaxrulle i slutet av 1800-talet! Till och med Beatles hamnar i skymundan! Äntligen lyfts Roger Glover fram som kompositör och blir ordentligt hyllad som en av vår tids stora pop och rockkompositörer! Stora välfyllda arenor väntar. Men jag kan se att det kommer flera sättningar av bandet. Mk8, Mk9, Mk10 och Mk11 ser jag nu tydligt. Rackarns, undrar om inte det är ett Mk 12 också någonstans lite otydligt i horisonten?! Varje sättning verka också hålla i 5-6 år vilket innebär att Deep Purple existerar i ca 25 år till, minst. Mycket intressant!

Steve Morse gör en massa sologrejor i alla fall och har lärt sig att spela gitarr SAMTIDIGT som han spelar bas. Han har nämligen i smyg tränat upp fötterna och blir sålunda världens förste gitarrist att klara detta. Dett medför att han inte behöver sin basist utan bildar världens minsta trio bestående av enbart Steve själv och en trummis! Steve Vai blir hans förste lärling.

Ritchie Blackmore kommer att vara mycket produktiv i olika musikaliska sammanhang i framtiden också. Blackmore´s Night levererar flera plattor av hög kvalitét och jag kan se att Ritchies spel bara blir bättre och bättre. Jag ser att han spelar cello på någon platta. Vilken kan det vara? Jo, nu ser jag! Det är på debutplattan med det nya power-bluesbandet han bildat med ......David Coverdale! Det här är nyskapande blues vill jag lova! Don Airey heter keyboardspelaren.

Mk 3 ser jag väldigt tydligt! Projektet mellan David och Ritchie medverkar starkt till att Mk 3 än en gång får skåda dagens ljus! Problemet är bara hur Ian Paice ska kunna vara med i två Deep Purple samtidigt?! Svaret låter inte vänta på sig; Ian har nämligen en tvillingbror, en rätt tjurig typ och väldigt blyg men lika talangfull som sin broder, han har suttit hemma och tränat trummor i hela sitt liv. Han heter Ior Paice och vips har vi två Deep Purple! Mk 3 släpper två studioalbum första året och gör 250 spelningar samma år. Managern strular till det och bokar Deep Purple Mk8 som förband åt Mk3. Jag ser handgemäng men Deep Purple ska ju vara dramatiskt eller hur? Hursomhelst, managern får sparken.

Senast såg jag flera uppsättningar av Whitesnake, det ser jag inte nu. Coverdale satsar allt på bluesbandet med Ritchie och Mk3. David gör dock soloplattor samt flera långa turnéer i eget namn. Megaturnéer blir det också, 250 spelningar per år samtidigt som han spelar med Mk3!
Ännu en manager får leta nytt jobb.

Jon Lord, Paul McCartney, David Gilmour, Phil Collins och Jeff Lynne bildar ny supergrupp; ”The Rock n´Roll Boys” döper någon smartskalle bandet till. Musiken låter ytterst spännande men deras strulige manger virrar till det och meddelar att bandet gör endast Status Quo-covers vilket också står i kontraktet som gäller i 10 år och som alla skrivit under sent på kvällen efter ett rep när alla var trötta. Dagen efter hittar man en annons där det står: ”Manager söker nytt jobb”. Musiken låter dock väldigt bra, ”Whatever you want” blir en hit och bandet gör minst 300 spelningar per år.

Glenn och Joe firar triumfer med HTP. Gitarristen JJ Marsh är kvar som tur är. Det är produktivt så det förslår, tre studioplattor per år och turnéer i alla världsdelar. Samtidigt! Det vete 17 hur det ska gå ihop men HTP har en skicklig manager.

Rod Evans blir ny sångare i Iron Maiden som sadlat om och spelar nu endast Frank Sinatralåtar.

Nick Simper återbildar The Beatles med Ringo. John Lennon och George Harrison är det ju inte på tal att fråga pga förståeliga skäl. Paul McCartney tackar nej med hänvisning till sitt Status Quo-coverband som han nu ägnar hela sitt hjärta åt.

Så mycker mer kan jag inte se för tillfället men min lila kristallkula brukar vara mycket att lita på så det finns få anledningar till at tvivla på detta.
Till ovanstående sanning motbevisas önskar jag eder alla en god och fin sommar!

Staffan Eriksson
© Maj 2003

HOME