VARFÖR SPRACK DEEP PURPLE...

DEEP PURPLE har spruckit några gånger men folk känner ofta inte till anledningarna bakom det. Så det är många inkorrekta versioner i omlopp. Här har ni sanningen bakom splittringarna.

1969 - NICK SIMPER OCH ROD EVANS SPARKAS

Enkelt. De höll inte måttet. Deep Purple - läs Blackmore/Lord/Paice - ville gå i en hårdare riktning och de visste att Simper och Evans inte var rätt för det. Så man värvade Roger Glover och Ian Gillan i deras ställe och i ljuset av deras historia så är det väl knappast någon som tycker att det var ett felaktigt beslut.

1973 -MARK 2 SPLITTRAS

Bandet turnérade i princip ihjäl sig och man gick varandra på nerverna en hel del. Ritchie Blackmore och Ian Gillan tycks tävla inbördes om vem som kan uppföra sig värst. Ritchie, som bara umgicks med Ian Paice ber denne överväga att lämna Deep Purple och följa med honom till ett bluesprojekt med Phil Lynott(senare känd med Thin Lizzy). Så Ritchie var på väg ut. Ian Gillan sa upp sig ett bra tag innan den sista spelningen i Osaka den 29 juni 1973 men fullgjorde bandets åtaganden. Jon Lord ber Ian Paice att stanna kvar och då han bestämmer sig för att göra det så går Ritchie med på att stanna, med villkoret att Roger Glover måste ut ur bandet då Ian Gillan går. Detta går Jon Lord och Ian Paice med på och en kort tid innan splittringen så får Roger Glover reda på det. Då har trion Blackmore/Lord/Paice redan hittat Glenn Hughes(som de sett live med Trapeze i Amerika och bett honom fundera på jobbet). Då Roger till sist får reda på situationen så säger han upp sig, men det var i det närmaste akademiskt. Alltså - Ian Gillan lämnade bandet och Roger Glover frystes ut. Han kallade senare splittringen ett resultat av "1000 sår". Deep Purple jobbade alltså ihjäl sig. "Semester" var för dem ytterligare en skivinspelning. Man kan kanske säga att man hade ihjäl gåsen som värpte guldägg. Ansvaret får nog delas av både band och management. Om Ian Gillans avskedsbrev var ett maskerat rop på hjälp så fungerade det i alla fall inte. Och avgrunden, med intrigerna och hela köret, lät inte vänta på sig.

1975 - RITCHIE BLACKMORE BILDAR RAINBOW

Ni vet redan hur nära Ritchie Blackmore varit att lämna Deep Purple redan innan David Coverdale och Glenn Hughes kom in. Två plattor senare har han tröttnat. Då Deep Purple gjorde "Stormbringer" gick han igenom en skilsmässa och hade tankarna där. Han tyckte också att det var på tiden att de andra gjorde rätt för sig så han lutade sig bakåt och lät övriga medlemmar ta över. Dom bästa idéerna han själv hade låg han på för den första soloskivan. Dessutom så ville Ritchie och David spela in "Soldier of Fortune" på¨"Stormbringer" men Ian Paice motsatte sig detta. Ritchie blev så förbannad att han från och med nu krävde att den som skrev en låt skulle få credits - det gamla systemet där alla stått som låtskrivare gick därmed i graven. Resultatet gjorde Deep Purple till ett väldigt egotrippat band där ingen lyssnade på andras idéer. Och i kulisserna lockade Ronnie James Dio, en kille som hade mycket gemensamt med Blackmore. Då Ritchie gör sin sista konsert med Deep Purple den 7 april 1975 är den första soloplattan "Ritchie Blackmore«s Rainbow" redan inspelad. Han sa senare i intervjuer att han varit utled på egoismen i Deep Purple och att han tyckte att han kunde göra samma sak på egen hand med ett eget band.

1976 - DEEP PURPLE GÅR I GRAVEN

Ah, det sista kapitlet, den största såpan av dem alla(nåja, vi har ju Turner splittringen också lite längre fram...). Så varför sprack Deep Purples fjärde sättning efter bara ett enda album? Det fanns många problem. Det första var att Ritchie faktiskt varit den som hållt samman bandet vare sig man begripit det eller inte. Då han var ute ur bilden fanns ingen naturlig ledare utan istället inre intriger och osämja som ingen tycktes kunna kontrollera. Jon Lord och Ian Paice var aldrig stora låtskrivare heller, så Deep Purple fick sin kraft från de tre senaste rekryteringarna, David Coverdale, Glenn Hughes och nu Tommy Bolin. Jon Lord och Ian Paice ansåg sig kanske stå över de andra men verkligheten var en annan. Jon Lord söp dessutom rätt så kraftigt och Glenn Hughes gjorde kokain. Och Tommy Bolin gick på allt han kom åt. Detta intag av lagliga och olagliga droger var inte ett problem då bandet gjorde "Come Taste The Band" men några månader senare då bandet gick ut på sin långa världsturné så hann det ikapp dem. Tommy Bolin och Glenn Hughes höll sig på sin kant och festade. Jon Lord och Ian Paice höll sig på sin kant och David Coverdale tydde sig till andra i sällskapet kring bandet. Under turnéns gång så vänstrar Jon med Glenns flickvän och det får Glenn reda på. Stor uppståndelse och sista spiken i kistan för deras vänskap. Efter det så undvek man varandra. David insåg att livesetet man presenterade gjorde att han fick stå vid sidan av scenen en stor del av konserterna. Men rivaliteten med Glenn har gått så långt att det inte går att ta upp. Så ingen bryr sig längre utan det rullar på. Tommy kunde ofta inte spela som folk heller. Det hängde antagligen ihop med drogintaget men han var även dokumenterat olycklig och var där främst för pengarna. Turnén blev ett helvete för alla inblandade och David bestämde sig redan under USA turnén i början på 1976 att han tänkte lämna bandet. Efter konserten i Liverpool den 15 mars, som var den sista, sökte han upp Jon Lord och Ian Paice och talade om för dem att han tänkte lämna bandet. Jon och Ian hade just bestämt sig för samma sak. Trubbelmakarna, Glenn och Tommy, fick reda på splittringen två månader senare då nyheten om att Deep Purple inte fanns längre kablades ut till media. Fram tills dess så hade de trott att de varit lediga. Det finns mer att säga om det här också, men det kommer inte att komma från mig. Värt att notera är följande missuppfattning. Deep Purple splittrades inte därför att de skulle ha varit mindre populära utan Ritchie Blackmore. Så var det inte. De var ett gigantiskt band och de sålde lätt ut de största konserthallarna. Men de hade oddsen emot sig och det var det. Bandet imploderade.

1988 - IAN GILLAN FÅR SPARKEN

Deep Purple var inte ett lyckligt band särskilt länge efter comebacken med "Perfect Strangers" 1984. Det var ett majoritetsbeslut att sparka Ian Gillan. Alla i bandet höll med om att det inte fungerade med honom längre. Även då Ians bäste vän Roger Glover. Så det måste ha varit svårt för dem. Vid den här tidpunkten var Ritchie Blackmore den starke mannen i gruppen. Så stark att han såg på de andra som kompfigurer. Så då den gamla konflikten med Ian blossade upp igen, den här gången kopplat med att sångaren söp rätt så friskt, så fanns det ingen som kunde mana fram någon annan lösning. Ritchie ville ha ut honom ur bandet och så blev det.

1992 - JOE LYNN TURNER SPARKAS

"The Battle Rages On" spelades in då Joe Lynn Turner fortfarande var med i gruppen, men hela bandet hade börjat att tvivla på honom. Då de väl sparkade honom - vilket alla var med om - så inser inte Ritchie att det pågår en palatskupp bakom ryggen på honom. Då han vill ha in ett nytt ansikte till i bandet så presenterar de övriga plötsligt alternativet Ian Gillan(käbblet började redan innan Turner fått reda på att hans tid var ute!). Ritchie blir förbannad och vägrar att gå med på detta. Skivbolaget vill också ha tillbaka Ian Gillan och alla utom Ritchie försöker att via Roger Glover få Gillan att bli intresserad igen. Det går så långt att då de väl fått ett jakande svar från Ian Gillans håll att man då hotar att spräcka bandet om inte Ritchie går med på det. Men Ritchie vägrar ändå. Det står och väger ett tag och det är rätt så kritiskt för man har redan spenderat pengarna man fått för plattan så blir det en splittring så blir det en finansiell katastrof. Skivbolaget går här in och erbjuder Ritchie en fet deal på en soloplatta om han går med på att släppa in Gillan igen och då går han med på det. Men detta sker bakom ryggen på de andra i bandet. Så då Gillan kommer tillbaka så är Ritchie redan på väg ut rent mentalt.

1993 - RITCHIE BLACKMORE LÄMNAR DEEP PURPLE IGEN

Under turnén för "The Battle Rages On" i Europa - som är en stor framgång både artistiskt och ekonomiskt - försöker Ritchie att återta sin förlorade makt men det går inte. Ursinnig över denna skymf så beter han sig allt mer barnsligt och det dröjer inte länge innan fyra av medlemmarna mår rätt så bra tillsammans på sin kant samtidigt som Ritchie är isolerad på sitt håll. Han river passet till Japan, där turnén ska avslutas, och deklarerar att bandet inte kommer att åka dit. Men de andra talar igenom det och frågar den japanske promotorn vem han kan acceptera istället för Ritchie om de kommer dit utan honom och denne svarar "Joe Satriani". Då Joe tillfrågas och accepterar inhoppet så dröjer det inte länge innan Ritchie får reda på det och den sista tiden blir jobbig för alla involverade. Utom för Gillan, som tycker att det är rätt så kul. Deep Purple gör sin sista konsert med Ritchie i Helsingfors Isstadion i Finland den 17 november 1993. Då Ritchie avlägsnat sig avslöjar deras manager, Bruce Payne, det han vetat om hela tiden. Att Ritchie sedan snudd på ett år haft ett skivkontrakt med BMG för en karriär efter Deep Purple. Man blir rätt så förbannade på det och det är antagligen en av anledningarna till att de senare väljer att hålla bandet vid liv. Ren skär revanschlusta alltså. Fast de hade förstås en nyfunnen frihet där också.

1994 - JOE SATRIANI DÅ?

Joe Satriani gjorde ett antal spelningar med Deep Purple under 1994 men Deep Purple bad honom aldrig att gå med, så han var aldrig en officiell medlem i bandet. Förhandlingarna med Steve Morse kom igång redan då Joe Satriani var gäst i bandet. Deep Purple visste att de förmodligen inte skulle få loss Joe så de frågade honom aldrig om han ville heller. Dels av respekt, dels för att inte utsätta sig själva för risken att få ett nej. Steve Morse var däremot både tillgänglig och intresserad och det var det.

2002 - JON LORD LÄMNAR DEEP PURPLE

Det blev en civiliserad splittring då Jon Lord till sist bestämde sig för att lämna Deep Purple i mars 2002. Enligt en intervju med Steve Morse så hade Jon funderat på att lämna bandet de senaste åren, men "Concerto" jubileumet 1999 och 2000 fick honom att skjuta upp beslutet. Då det väl togs så var det naturligt att Don Airey kom in i bandet så att de kunde fortsätta. Splittringen var således fridfull och det var säkert skönt för Jon Lord att han inte också blev ansvarig för bandets slutgiltiga upplösning. Han gjorde sina sista konserter i England i september 2002. Ett sista inhopp, som främst berodde på att Englands-turnén tidigare under året delvis ställdes in.

HOME