Krönika 33 - Kulturhösten 2004

Efter en tids semester är vi tillbaka igen, och personligen så inleder jag höstsäsongen med en liten krönika där jag ser mig omkring lite och kommenterar sakernas gång spetsat med lite tips och hårda fakta.

Allra roligast för oss Deep Purple fans är Jon Lords fantastiska comeback på musikscenen. Den 20 september ger EMI ut hans nya verk "Beyond The Notes" och fans som tar sig ner till Tyskland har flera konserter att se fram emot. Bland annat ett tv-sänt framträdande där ABBA sångerskan Anni-Frid Lyngstad gästar herr Lord i en låt som kommer att finnas med på hans nya skiva. Med tanke på att Anni-Frid är den hon är så kan man gott anta att någon svensk tv-kanal kommer att köpa in det här programmet. Jon Lord rör sig i fina kretsar. Man undrar ju vad hans gamle Deep Purple kamrat Ritchie Blackmore tänker då han hör talas om Jons koppling med ABBA, som ju alltid varit ett av hans absoluta favoritband. Men Blackmore sade alltid att han ville jobba med Agneta Fältskog. Norge får hem Jon Lord gång på gång, så man undrar ju när denne gigant kan tänkas hitta till huvudstaden i gamla svedala också? Förhoppningsvis så sker det med den här skivan, och kommer karln hit så kan ni räkna med ett högt intresse, och då inte bara från de gamla Deep Purple fanatikerna därute, utan främst från musiker och kulturmänniskor. Räkna med en ovanligt kultiverad publik om han kommer hit, så brukar det se ut annorstädes.

Deep Purple fortsätter att turnéra med "Bananas" i ryggen och de har gjort ett stort antal konserter i Amerika det här året, nu senast med Joe Satriani och det som kallar sig för Thin Lizzy som öppnare. Det går bra för Deep Purple i Amerika, de säljer rätt bra med biljetter och de får lysande recensioner i dagspressen där de spelat. 35 år in i karriären så bygger bandet fortfarande på sitt goda rykte. Med facit i hand så är "Bananas" inte den brottarhit som bandet innerst inne hade hoppats på att få med den, men skivan är ändå den mest framgångsrika releasen med Steve Morse på gitarr. I dagarna har denne gigant för övrigt varit med i Deep Purple i sina modiga 10 år. Han är näppeligen "ny" i bandet längre. Sådana val av ord får stå för Nisse och hans polare, som släppte det nya för länge sedan. Don Airey är den nye killen idag. Men han har satt sin stämpel på soundet redan med sin debut och de flesta accepterar den senaste inkarnationen av Deep Purple som värdig sin plats i solen. Deep Purple jobbar stenhårt, det ska vi inte glömma. De är ett av de hårdast arbetande banden i hela skivindustrin. Det är nästan så att man häpnar när man ser dem ånga på som om det höga tempot inte rör dem i ryggen. Det gör det givetvis, och jag hoppas att Steve Morse, som tycker att en del av deras turnéer är för långa, inte väljer att kliva av. Jag tippar att han stannar minst en skiva till, sen heter deras nye gitarrist Joe Satriani. Det är en gissning från min sida, en liten teori som jag lägger fram lite på en höft. Men man vet ju aldrig. Det finns folk som tror att MK 2 kommer tillbaka nästa vecka också, så man har väl rätt att lägga ut en högoddsare själv också. Jag hoppas att Steve stannar kvar resten av resan, men om han sticker så tror jag att Joe Satriani kliver in.

Aktuell inom kort är också den remastrade "Burn", som vi fått vänta så länge på. Den och den kommande (men när?) "California Jam" DVD´n är som manna från himlen för de allra flesta. Många kunde även se "Machine Head" dokumentären som funnits ute på DVD ett tag för första gången på svensk tv den 16 juni då programmet inledde ett tolvtimmars maratonhårdrockblock. Deep Purple fick äntligen lite cred även från det svenska kulturakvariet och det tackar vi och bockar för. Det beror naturligtvis på att fansen tagit sig in i de övre korridorerna nu, så räkna med mer lila på tv i många år framöver. Det kan bara vara bra för bandet som reser världen runt och jobbar skjortan av sig också. Deep Purple har blivit kult och de har en cred som är få förunnat, både för det som varit och för det man gör i nutid.

Ian Gillan klarade sig undan med blotta förskräckelsen då han åkte dit för rattfylla nyligen (se förra krönikan). Några dagstidningar (främst brittiska) och hemsidor nämnde det, men de allra flesta som lyssnar på Deep Purple har ingen aning om vad som skett. Ingen större Deep Purple hemsida har tagit upp det, och jag kan förstå dem. De vill ju inte hamna i blåsväder med deras organisation. Deras manager måste ha blivit rätt så förbannad på hela fadäsen, och hållt ett öga på saker och ting. Med lite tur kan man blåsa faran över signalen nu, såvida inte någon riktigt stor tidning har nyhetstorka och någon väljer att lyfta upp den gamla storyn ur högen med inkomna och hittills bortsorterade telegram. Då kan det bli löpsedel i bästa Robinsonanda. Hade bandet varit Sverigeaktuellt så hade någon av drakarna säkert gjort sitt bästa för att ta ner både Ian och bandet med den här grejen. Om de fått nys om det. Det finns ett ordspråk i nöjesbranschen som lyder "All press är bra press", men det här var ett av de undantag som våra lila gossar kan skriva under på. Men OK, det som skett det har skett, det kan ingen ändra på. Men någon kan kanske lära sig något av det.

Whitesnake är också på ingång och jag har redan uttryckt mina åsikter om den rådande situationen. Jag är inte så säker på att de verkligen kommer heller. Jag tvivlar på att biljetterna går åt i någon större omfattning. Det vore kul om så vore fallet, men jag tippar faktiskt att det kan bli inställt. Skicka inga arga mail är ni hyggliga, vi får snart nog se hur detta går. Utsålt blir det absolut inte. Det kan bli en kalldusch för David Coverdale att upptäcka att han tappat den svenska marknaden, men det som kallar sig för Whitesnake idag har mycket kvar att göra innan de uppnått någon som helst cred. Deep Purple befann sig i en liknande sits 1996, men de spottade kollektivt i nävarna och gjorde det som var tvunget att göras. Sånt tar åratal och man inleder inte en sådan satsning med en spelning på Hovet (för att ta Sverige som exempel). Det finns säkert många länder där den nuvarande strategin går bra, men Sverige kan knappast sälla sig till dem. Det är min take på detta, och nedräkningen är igång.

Nightwish har slagit igenom stort med sin senaste release "Once". Skivan blev etta i en rad länder i Europa och toppade även Europalistan. Mot slutet av september når deras turné hit och det blir spelningar i Stockholm, Göteborg och Malmö. Jag har tjatat om Nightwish ganska länge på den här hemsidan, och jag fick rätt till slut. Nu är de ett band som tagit sig in i division ett och det är jag glad över att få uppleva, då det betyder att bra musik fortfarande kan ta sig fram i en tragisk musikbransch med ruttna spelregler och taskiga förutsättningar. Men media har rört sig åt rätt håll sedan några år nu och läget har successivt blivit bättre för vår musik. Nightwish har mycket att ge och det är ett spännande band att följa. Jag har lagt upp en liten svensk hemsida som heter Den svenska Nightwish JAS39 hemsidan. Om ni går in där så kommer ni även att hitta våra lila gossar lite här och där då det finns många beröringspunkter.

På publiceringsfronten knallar det på. I juni skickade vi ut Xena-Den svenska episodguiden Del 1 och nu i september går vår krigstidning Truppserien ut, med en tecknad serie med manus av undertecknad och teckningar av Lennart Samor. Båda utgåvorna ges ut under SLICE paraplyet. Arbetet på SLICE 2005 numret fortgår och det kommer att gå ut i februari nästa år som planerat. Men vad vi bjuder på den här gången är komplett hemligt tills den 1 januari. Då kan ni kika in på Den svenska SLICE kultnyhetssidan på DPF menysidan och kolla in läget. Ni kan även kolla in läget på SLICE hemsidan, där rubbet finns.

Den svenska auktionshemsidan Tradera har blivit en oerhörd framgång. I augusti hade man 250 000 aktiva auktioner med en miljon lagda bud. Vi säljer numera de gamla DEEP PURPLE FOREVER tidningarna där med viss framgång. Det är bra reklam och då det är uppenbart att så många gamla fans aldrig har hört talas om DPF så finns det bara fördelar med det. De kronor som genereras går in i SLICE och underlättar ekonomin för det vi sysslar med i nutid. Ni som gillar Deep Purple bör gå in på tradera och kika på de ständiga Deep Purple auktionerna där, men vill ni handla våra gamla tidningar så är det fortfarande billigast att göra det från den här hemsidan och Deep Purple kiosken. Det är mycket roligt att vi når ut till fler stora fans genom att den här auktionssidan nu existerar. Samlar du seriöst så är Tradera en tidig julklapp för dig om du inte redan upptäckt det.

Min hemsida om gamla krigsserier och böcker - Den svenska Victory hemsidan - har nu över 1 000 omslag i gallerierna, 25 krönikor samt flera intervjuer. Jag har bland annat gjort några intervjuer som är relaterade till den klassiska brittiska serietidningen Commando, som ännu idag ges ut med sina modiga 96 nummer per år i de engelskspråkiga länderna. De har varit aktiva sedan 1961. För mig är det där underbar nostalgi, och det är inget fel på sånt så länge man har åtminstonde ena foten i nuet också. Det är det som hamnar i SLICE. Lite gammalt och lite nytt - men alltid 100% kult. Vi tycks vara rätt KULTiverade...

 

Michael Eriksson (månadsskiftet augusti-september 2004)

 

HEM