KRÖNIKA 22 - DET TUTAR PÅ
Det var skönt att få ut det sista numret av
DEEP PURPLE FOREVER nu för 10-12 dagar sedan då jag skriver det
här, och det ska bli roligt att se hur många som vill testa ett
nummer av SLICE nu
under det närmaste kvartalet. Nu ska vi se åt vilket håll det
lutar.
Idén till SLICE föddes som ni vet i augusti
ifjol och den kan sägas vara en pappersvariant av hemsidan som
jag startade för snart ett år sedan, Atlantis Online. Den
har passerat 50 000 besök nu så någon därute måste tycka att
den är okej. Kopplingen är intressant. Men utan Atlantis
Online, som jag väl i princip gjorde för att lära mig mer om
hur man gör hemsidor, hur att hantera Photoshop och så vidare,
så är jag inte alls så säker på att SLICE hade kommit till.
Men här fanns ju ett koncept och det var roligt att pyssla med.
Att en pappersvariant skulle kunna ersätta DEEP PURPLE FOREVER
kom som en bonus, verkade vara en vettig idé - och nu är vi
där. SLICE är verklighet och två nummer kommer att ges ut
under det här året.
Jag kan bara anta att samlare som köper Sweden
Rock Magazine och Classic Rock för att få artiklar med Deep
Purple och annat lila även kommer att köpa SLICE. Den är ju
inte helt lila, som DPF varit, men den kommer att bjuda på lila
innehåll i varje nummer. 5 sidor i nr 1 till att börja med. Så
via SLICE och den här hemsidan så lever det här vidare.
Det är uppenbart att SLICE blir en tidning som
passar killar i min egen ålder. Läste en artikel någonstans om
att man blir mer och mer intresserad i det förflutna ju äldre
man blir. Det är bl a det som hamnar i SLICE nu. Det blir mycket
nostalgi men tidningen befinner sig i nutid också. En god vän
som läste det första numret nämnde just det här med att
tidningen var som gjord för honom. Mycket skoj förutom Purple
som han också vuxit upp med. Han tyckte att det var den bästa
tidningen undertecknad gjort. Jag hoppas att fler kommer att se
SLICE som en rolig grej också, som en tidning som kommer att
lysa upp tillvaron då och då.
Kul att se att Sweden Rock Magazine kör David
Coverdale på omslaget igen. De lila pojkarna i vår långa och
brokiga historia har fortsatt cred, det är trevligt att notera.
Jag tror att det kommer att gå bra för både Hughes Turner
Project och för Deep Purple också lite längre fram. Vi lever i
en bra, lila, period.
En historisk notis - Gulfkriget 1991 körde
igång i samma veva som det första numret av DPF kom ut. Och nu
är det krig igen precis då det sista numret går ut. Märkligt
sammanträffande. Låt oss hoppas att de har en blomstrande och
välmående demokrati i Irak om 12 år från idag. Jag undrar
också hur många som fick hem det sista numret av DPF som kände
att det var något tryggt i en otrygg tillvaro? Sånt där är
undermedvetet, så jag antar att somliga hoppade över nyheterna
den dan och tog sig ett lila ögonblick istället. Kan inte
skada. Andra kanske känner sig så påverkade att man inte orkat
läsa tidningen överhuvudtaget, utan lagt undan den till senare.
Den som spar han har. Men allt har ett slut, det kommer den här
konflikten att ha också. Men ditt privata rum är än viktigare
just nu. Det kan kanske t o m vara skönt att stänga av
rapporteringen en kväll, och ersätta den med lite lila musik
och en timme i hängmattan med lite finkultur. Inget att ha
dåligt samvete för.
Michael Eriksson (april 2003)