När nu pappersversionen av Deep Purple Forever snart
går i graven, vill jag passa på att skriva några rader om
detta eminenta fanzine. Det var jag som en gång i en dimhöljd forntid
råkade kalla tidningen för Den Heliga Lila Skrift. Micke Eriksson
var förstås inte sen att ta till sig den etiketten. Den har hängt
med sedan dess. Att bläddra igenom de gamla numren av tidningen väcker
många minnen till liv. Att följa Deep Purplefamiljens öden och
äventyr påminner i mångt och mycket om att följa en såpopera
på TV. Osannolika intriger, otrohet, svek, separationer, skiljsmässor,
återföreningar, misär, spyor, narkomani, alkoholism, skottlossning,
dödsfall, lyxliv, lyxfnask, horor, fotomodeller, S/M, transvestism, ockultism,
trollkarlar, häxor, Jesus Kristus, Bill Cosby, konkurs, skatteplanering,
hyrda jetplan, egna jetplan, vandalism, mer vandalism, kravaller, upplopp, succè,
fiasko, Guiness rekordbok, 130. 000. 000 sålda skivor, turnèer,
andra turnèer, fler turnèer, pilkastningsturnèer, medlemsbyten,
lögner, skitsnack, hepatit, peruker, försågade gitarrhalsar,
brinnande och hoprullade tidningar, hepatit igen, en kraschad TV kamera, samlag
under flyglar, en stolle med en signalpistol, en storbrand, rök över
vattnet och en världshit. Deep Purple och dess syskonband har hunnit med
en del, för att uttrycka det försiktigt! De som vill läsa mer
pikanterier hänvisas till sidan
Kultfakta.
I DPF har man kunnat läsa om en hel del av de här sakerna, även
om musiken och musikerna alltid har kommit i första hand. Men att seriöst
berätta om ett hårdrockbands liv och leverne utan att även beröra
de mindre snygga sidorna går inte. Men man kan göra det snyggt, och
det har DPF alltid vinnlagt sig om. För den delen så går det
inte heller att seriöst berätta om varesig kända dansband, fjuniga
popgäng, grungenissar, hiphopfilurer eller pojkband, utan att beröra
de mindre snygga sidorna. Hårdrockband är inte ensamma om att ha
dem. Däremot blir deras mindre rumsrena beteende ofta mer framlyft i media.
Vanligt folk har väl lättare att tro på historier om långhåriga
hårdrockare, än om t.ex kostymklädda, leende dansbandsstjärnor.
DPF är visserligen ett s.k fanzine, men det har
aldrig handlat om ett rent okritiskt dyrkande. När kritik har funnits att
framföra mot medlemmar i Deep Purplefamiljen, och / eller deras respektive
organisationer och managment, ja, då har den kritiken framförts.
Inte heller har DPF satt någon upplaga – eller Mark – av Deep
Purple, eller t.ex Rainbow, före någon annan. Samtliga sättningar
har gjort bra saker, men samtliga sättningar har också gjort saker
som är mindre bra, och t.o.m uselt. Att då förtiga fakta vore
oärligt och korkat.
Vissa s.k fans – den kategori som Micke Eriksson
kallar Nissefans – anser att Deep Purple Mark II är den bästa
och enda ”riktiga” sättningen av Deep Purple. De grundar påfallande
ofta sina åsikter på den råa energin i albumet Made In Japan.
Och visst, det är en helt enorm skiva!
Talangen och humorn flödar, samtidigt som adrenalinet pumpar och den inre
spänningen i bandet lurar farligt nära under ytan. Skivan är
en klassiker. Nå, vad är då problemet? Jo, skivan består
av låtar inspelade under tre kvällar i Japan. De allra flesta av
låtarna kommer dock från en och samma kväll. Denna kväll
var en mycket lyckad kväll. Allt stämde. Kvällen före stämde
det i princip inte alls, och kvällen efter var bitvis inte heller bra.
Att det förhåller sig så här går att höra på
trippel CDn Live In Japan, förutsatt att man lyssnar med ärliga öron.
Även Mark II hade mycket dåliga kvällar vid sidan av de riktigt
lyckade, precis som Mark III, IV och V. Endast Nissefansen vägrar att inse
detta. Den sättning som hittills haft högst genomsnittlig klass på
sina framträdanden är Mark VI, den sättning med Steve Morse som
Nissefansen vägrar att acceptera som en fullvärdig medlem av Deep
Purple.
Via Micke Erikssons väl upparbetade kontaktnät
i branschen, samt hans personliga vänskap med bl.a Joe Lynn Turner, har
DPF läsarna fått unika inblickar i vad som skett bakom de stängda
dörrarna. Inte sällan har det handlat om tidigare okända fakta.
När DPF upphör som papperstidning kommer detta givetvis inte att ändras,
utan snarare tvärtom. DPF kommer att fortleva som Internetsite med nyheter,
fakta och annat som rör Deep Purple och Den Lila Familjen på svenska.
Gör det till en vana att titta in ofta! Sidan uppdateras löpande!
Christer Bolin.
© 2002.