Fågelfobi
När jag var liten - 5-6 år hade jag en gul kanariefågel som hette Pelle eller Putte - minns inte riktigt - vi kan kalla honom Putte. Jag tyckte mycket om Putte och ofta fick han flyga fritt i mitt rum.
Putte dog när jag fortfarande var i 5-6 års åldern och vid samma tid var jag med min mamma i en zoo-affär i Göteborg. Rätt som det var kom en stare - jag minns att den var svart och hade gul näbb - och flög rakt in i mammas ansikte och hon skrek till. Jag som stod precis bredvid såg flaxandet och blev skrämd av mammas skrik...
Jag har fågelfobi...
Kanske under samma semester hos mormor och morfar i Göteborg var vi på besök i Slottskogen. Där var det fullt med fåglar och jag jagade dem. Rätt som det var vände en fågel och flög mot mig - skräck...
En parantes - jag skulle under samma besök klappa en häst - jag hade en vårta på fingret och den trodde nog det var något ätbart - den bet mig och det gjorde ordentligt ont! Men, än idag ÄLSKAR jag hästar....
En annan gång när jag var lite äldre - kanske 10 - 11 - så satt jag i köket hemma med ett fönster öppet bakom mig och in flög en gråsparv. Jag blev fullkomligt skräckslagen och sprang ut och stängde dörren. Som tur var var mamma hemma och släppte ut den.
Jag har flera gånger stött på instängda fåglar och jag får panik...
Idag kan jag inte sitta på de flesta uteserveringar. Jag får panikångest om det sätter sig en fågel på bordet bredvid och skulle den få för sig att sitta vid mitt bord - ja då rusar jag därifrån...
Jag vet att det är ologiskt - vad kan en liten fågel göra mig för ont? Men det är väl det som är fobins problematik. Ni som är rädda för spindlar eller ormar eller något annat förstår säkert vad jag menar. För mig är det jobbigaste själva flaxandet och ju mindre fågel desto värre. Jag har varnat människor jag varit hemma hos som skojat och sagt att de ska släppa ut sin burfågel - gör de det och den flyger mot mig så tror jag att jag reflexmässigt smäller till den... och vad händer då med stackarn....
Däremot har jag en liten andvän - Ebba!
Vi träffades när jag under en sjukdomstid tog promenader utmed stadens vatten. Där var hon med sin kull med ungar och vi blev goa vänner *s* Varje vår ser jag henne här hemma i vår trädgård och sedan nere i Lidan med en ny kull. Änder är charmiga tycker jag, och så flaxar de inte så heller. Dem kan jag mata och om de springer omkring på mina fötter och tigger gör inget heller - bara de inte flaxar...
Men allvarligt talat - det är ett handikapp att ha denna fobi - många fina sommar fika går till spillo. Jag kan inte gå till stans fik nere vid stranden och om jag vågar mig till någon servering där det ser ut att inte vara fullt med fåglar så sitter jag på helspänn hela tiden och kan inte koppla av. Trist...
Får väl kanske ta mod till mig och gå i kognitiv terapi - jag vet att de brukar lyckas bra med olika slags fobier.
Det är tur att min bästa fika kompis - Yvonne - brukar hjälpa mig att hålla fåglarna på avstånd. Tack ska du ha!
OBS! Kul grej! Har blivit intervjuad och fotograferad av Damernas värld i sep 2004 - så håll ögonen öppna för reportaget (nr 10 aug 2005).
ur Aftonbladet 2005-05-19
Hitchcocks "Fåglarna" - på riktigt
Elaka starar.
Originalet.
NEW YORK.
I Houston i Texas har Alfred Hitchcocks "Fåglarna" blivit verklighet.
Elaka starar attackerar människor - med näbbar och klor.Det började i måndags när en fågelunge ramlade ur sitt bo och hamnade på gatan.
För att försvara den värnlösa ungen gick stararna till attack mot människor som kom för nära.
Sedan har det bara eskalerat.
Nu blir praktiskt taget alla som rör sig i centrala Houston överfallna av de stora, svarta fåglarna.
- De har blivit galna, säger kontorsarbetaren Wilbert Jue.
Hackar i huvudet
- De hackar oss i huvudet, i nacken och på ryggen.
I går stängde polisen av en särskilt utsatt trottoar.
Då hade en advokat snubblat och skadat sig sedan han angripits av en hel flock elaka starar.
- De samarbetar, menar Sylvia Velasquez, en annan kontorsarbetare.
- Jag slog en fågel med en flaska och blev omedelbart attackerad av ett helt gäng.
Alfred Hitchcock ler garanterat i sin himmel.
Publicerad: 2005-05-19
