C O S M O

2003-03-16

Bauernhofs Ramses

Claybasket´s B-Shita

1986 var jag på min allra första hundutställning. Jag ställde ut min första (i raden av många) amerikanska cockerspaniel. Det var en röd/vit tik och hon hette Cazzim´s Baby-Doll - "Dollie". Jag var mycket nervös och hade ont i magen.

Förberedelserna var rigorösa. En amerikanare ska trimmas, klippas, tvättas och fönas. Det är inte gjort i en handvändning. Jag hade tränat att gå med henne, springa och ställa upp henne korrekt. Hemma gick det ok. Men väl i tävlingsringen blev både jag och Dollie nervösa. Jag hade lite svårt att koncentrera mig. Tänkte nog för mycket på hur Jag tog mig ut. Tyckte det var obehagligt med publiken. Och Dollie satte sig och bajsade.....

Det var dock roligt att få ett utlåtande på henne av en domare som var duktig på rasen. Och bedömningen gick bra. Efteråt kände jag mig oerhört lättad och tänkte att aldrig mer! Men det blev några gånger till - men det är en annan historia.

Jag minns att vi gick runt och tittade på alla hundar av alla de slag. En sak som slog mig var att jag tyckte det var så överdrivet med allt kammande och ordnande med dessa stackars hundar. Många satt i burar. De gick i overaller för de fick inte smutsa ner pälsen. Jag kände att jag passade nog inte in här riktigt. Jag vill ju att min hund ska kunna vara med mig överallt och vara hund! Inte en utställningsdocka...

Så när vi strosade omkring där föll min blick på en hund! En underbar hund. En berner sennen. Och just i den stunden bestämde jag att en dag, då ska jag ha en så´n hund!

Och det fick jag! 17 år senare kom Cosmo in i mitt liv...

Han var efterlängtad. Hade sökt valpar i flera månader och fick tips om en nyparad tik. Ringde dit och ställde mig genast i kö på en hane. Jag väntade nyfiket och hoppfullt i 6 veckor och så en dag - 16 mars 2003 - ringde Kerstin och sa att en liten kille blivit född och jag var välkommen komma och välja ut honom om 4 veckor. Han hade 2 kullbröder och 6 systrar!

Cosmo som nafsar sitt syskon - typiskt...

Min son och min dotterdotter var med när vi såg Cosmo första gången. Han var helt bedårande söt - förstås! Och alla hans syskon också.

4 veckor senare var vi tillbaka och skulle äntligen få hem vår skatt. Han tydde sig till mitt barnbarn - Tova - med en gång - och han älskar henne lika mycket än!

Väl hemma väntade en äldre amerikansk cockerspaniel dam. Hon var mycket nyfiken och Cosmo älskade henne som vore hon hans egen mamma. Och hon tog nog på sig den rollen lite - hon hjälpte mig uppfostra honom. Tack, Dollie!

Bara ett par veckor senare skrämde han mig ordentligt. Tydligen hade han fått i sig något olämpligt ute - valpar ska ju äta på allt - han fick diarrée och till sist varken åt eller drack han. Det gick jätte fort och helt plötsligt var han kontaktlös! Han bara låg livlös och reagerade inte alls. Jag fick åka akut till Skara djursjukhus och de konstaterade att han var uttorkad och han fick stanna kvar några timmar och få dropp. De sprutade även in vatten i nacken under huden. Senare på kvällen hämtade jag hem honom och han var glad och sig själv igen men lite tilltufsad.

Han är en busig och glad kille. Mycket snäll och kärleksfull. Älskar familjen och alla barn. Hans bästa vän var under hans första 1,5 år min lilla Dollie. Tyvärr blev hon gammal och trött hösten 2004 och tyckte oftast att Cosmo var jobbig när han ville leka.

7 december 2004 fick Dollie somna in - och vi saknar henne mycket! Cosmo och jag.

Jag lever ensam med Cosmo nu och jag kan nog säga att han är min allra bästa Vän. Vi är tillsammans så gott som jämt. Vi promenerar och leker eller bara ligger och myser. Ibland har jag mycket värk och Cosmo försöker så gott han kan anpassa sig efter det. Ibland kan det bli lite tråkigt men desto roligare när jag är pigg igen och han får ut och springa i full fart! Något som han älskar är att leka med Zero när vi är på besök hos min dotter.

Jag hade rätt den där dagen 1986 när jag såg en berner sennen och blev förälskad - det är en underbar hund!

Häromdagen (mars 2005) hittade jag Cosmo´s kullsyster på internet! Här är Wilma...

10 veckor 13 veckor och snart 2 år

Andra älskade djur som funnits i mitt liv

2005-03-16