Tussan Katt

Porträtt av Tussan Miau!
Med mattes hjälp ska jag nu berätta lite kort om mig själv. Mitt namn är Tussan Katt och jag är en äldre dam av förnämt släkte. Mina människor vet inte vilka mina föräldrar är. Minnet av min mor har jag gömt väl i mitt hjärta. Min far har jag aldrig sett. Någon av dem var i alla fall av långhårig sort, förmodligen perser. (Se porträttet av mig.) Jag adopterade mina människor för ett antal år sedan. De första åren fick jag inte komma in därför att de hade ett par dumma undulater som jag inte fick äta upp. De ordnade istället ett skönt krypin i snickarboden där jag fick sova. Och maten fick jag äta ute. Två Undulater

Jag är tacksam mot dem i alla fall. Utan de här människorna hade jag inte levt idag. En vacker dag fick jag komma in ändå. Jag fick syn de båda flygande godbitarna och lyckades jag få tag i den fetaste av dem. Den var välmatad och god. Sedan gav mina människor bort den andre och jag fick komma in istället. Nu fick jag leva lyxliv. Sova inne i mjuka fåtöljer och sängar. Få maten serverad inomhus. Jag trodde väl aldrig att man kunde ha det så här bra.Men sommartid vill jag fortfarande mest vara ute.
Det är bra, tycker jag, när man själv kan få välja om man ska vara ute eller inne.

Mina favoritsysselsättningar är i nämnd ordning att sova, jaga och gosa. Om vintern när det är kallt och mycket snö kan jag bli lite gnällig och tjatig. Det är så svårt att jaga då och att hitta lämpliga jaktbyten. Jag trivs trots allt bäst ute. Sedan några år tillbaka har jag en fästman som går på mitt revir. Han får på nåder vara här. Vi har gjort upp så att vi vet var vi har varandra.

Sommaren 1998 blev väldigt jobbig för mig. På ena sidan om oss fanns plötsligt Findus. Men han var så påpassad av sin människa så den gick väl an. Då var det värre med Zingo på andra sidan om oss. En liten stöddig tonårstjej som inte brydde sig ett dugg om vad jag sade. Hon var på mitt revir lite för ofta för att jag skulle gilla det. Jag var tvungen att läxa upp henne flera gånger. Nu har hon växt till sig och lärt sig lite bättre.

Värst var det ändå när Lillkatt gjorde sin entré här. Det gillade jag inte men samtidigt tyckte jag synd om henne. Lillkatt var förmodligen utslängd av någon människa som tröttnat på henne. Hon var svag och alldeles utsvulten när hon bara dök upp hos oss. Vi räddade livet på henne. Efter några dagars mat och sömn blev hon allt piggare och busigare. Jag tyckte att hon blev lite för tuff och tog sig lite för många friheter. Hon bodde hos oss i hela två månader. Lillkatt ville att jag skulle vara hennes mamma också men det gick jag inte med på. Någon måtta får det ändå vara på eländet. Nåväl, matte och husse hittade ett nytt hem åt henne till slut. Men jag var sur ett halvår efter alla dessa äventyr. Och min forna leklust tappade jag totalt. Den fick jag aldrig riktigt tillbaka igen. Tussan är inbäddad i en röd filt

Nu börjar jag bli gammal och trött. Jag sover mest och jagar inte fågel lika mycket längre. Däremot smakade ekorren bra som jag knep i förra veckan.
(En liten parentes för att undvika missförstånd. Detta är skrivet i början på januari 2000.)

Fortsättning 3 juli 2001

Oj, Tiden har gått fort ser jag. Nu är jag en riktigt gammal tant. Jagar nästan inte alls. Får all min mat serverad på fat. Mycket smaskens får jag. Matte har flyttat hemifrån nu. Det är bara husse och jag här nu. Men matte kommer och hälsar på ibland så att jag får ligga i hennes knä och bli gosad. Och husse köper precis den maten som jag vill ha. Jag sover mest hela tiden numera. Gör lite avbrott för mat bara. Och för att bli gosad. Nån enstaka gång händer det väl att jag får ett ryck och vill jaga kotte. Men bara korta stunder. Sen vill jag sova igen. Grannkatterna struntar jag i alldeles nu. Orkar inte med att protestera längre.

12 februari 2006

Tussan Katt fick somna in 4 mars 2005. Hon hade besvär med ett öra som kliade och vätskade sig fult. Det visade sig att det var en tumör i örat. Eftersom hon var en gammal och trött katt var det bästa att hon fick gå in i katthimlen. Hon fick ett gott liv med ett riktigt hem och bra omvårdnad.

Mjau, mjau på er.

Bakgrunden på denna sida
kommer från: