Några artiklar om Mitzi mm

Det var på vippen att Sofie Åkerberg inte skulle få köpa Mitzi. Hon var ”tiken som blev över” och möjligen den vildaste i kullen. I dag ångrar Mitzis uppfödare Gunilla Elofsson inte sig det minsta över att tiken hamnade hos Sofie. Gunilla var själv på HUND 2001 i december på Stockholmsmässan för att följa upplösningen på HUNDsport Årets Lydnadshund 2001. Glädjen var stor när det stod klart att Sofie lyckades hålla undan och ta tillbaka priset till Sverige igen.

Sofie Åkerberg bor ute på Färingsö i Ekerö kommun utanför Stockholm. Där har hon nyligen, och under pågående renovering, flyttat in i morföräldrarnas gamla hus. Huset är inte stort. Det räcker precis till för henne, dottern Tora och Mitzi. Toras pappa Kjell-Gunnar Eggesvik bor och arbetar i Oslo men pendlar så ofta det går till Ekerö.

Border collie är ingen ny erfarenhet för Sofie. Hennes mamma hade rasen redan på 60-talet och var med i Svenska Vallhundsklubben när klubben startade sin verksamhet. I det gemensamma hemmet hos familjen Åkerberg har bordern funnits med sedan 1972.

I början av 80-talet körde Sofie med föräldrarnas gammel-Mitzi (därav namnet Mitzi II) i något som bör ha varit föregångare till dagens agility. Med hemmagjorda eller ombyggda hästhoppningshinder deltog hon i hundhoppning i ridhusen ute på Ekerö. Träningen genomfördes hemma på gräsmattan med tydliga bruna spår i gräset som resultat!

När den sista hunden hos föräldrarna gick ur tiden blev det inte någon ny hund direkt och en egen hund fick Sofie vänta med tills hon blev myndig. Inget tjat i världen hjälpte i det läget! När hon till slut fyllde arton år, störtade hon direkt över till Gotland och köpte sin egen första border collie som döptes till Bonnie.

– Hon var den sorten som kunde sätta sig och stirra på ett hål där katten gått in och i timmar sitta kvar och vänta på att den skulle komma ut igen!, säger hon och skrattar.

Det tog henne fem år att klara lokalprov i vallning och bli lydnadschampion. Sofie menar att Bonnie var den där nödvändiga första egna hunden som många som nu är på elitnivå säkert har gått igenom.

– Det blev hela kursprogrammet från nybörjarkurs till det inte gick att gå fler kurser. Jag lärde mig själv väldigt mycket på det, även om Bonnie aldrig blev någon tävlingshund, menar hon med lite distans till den tiden. De som var vana att se border collie med fart undrade ofta försiktigt om hon var sjuk eftersom hon travade på inkallningen, forsätter Sofie skrattande.

Bonnie blev tolv år gammal och gick bort vid juletid år 2000. Då fanns Mitzi i huset sedan sex år.

– Jag ville ha en arbetande hund som också skull älska att tävla och med Mitzi blev allting helt rätt men också helt annorlunda, berättar Sofie.

Hon hittade henne hos Gunilla Elofsson i Rimbo. Sofie fick se Mitzis mamma arbeta men valpen valde Gunilla ut åt henne, som sagt, efter viss tvekan. Från det att Mitzi var ca sju månader gammal började Sofie att målmedvetet träna sök, vallning och lydnad. Fokus låg nog mest på vallningen i början, vilket kanske berodde på att hon hade tillgång till egna får ute på Järvifältet.

Elitlydnad blev det på allvar när Mitzi var två år gammal. SBK:s Stockholmsdistrikt inledde vintern 96-97en satsning på att få fram elitekipage både i bruks och lydnad med sikte på fler tävlande från Stockholm i SM. I den satsningen deltog både hon, Hanna Ericsson och John Eklöf från Mälarö BK. Av ett tiotal deltagare var det egentligen bara de tre som orkade hålla ut hela vägen. Resultaten för de tre har ju heller inte uteblivit. De tränar fortfarande mycket tillsammans och Hanna har dessutom en valp efter Mitzi.

– Vi åkte runt på många olika klubbar och tränade, berättar Sofie. Det tror jag har betydelse för hunden för att inse att träning och tävling kan ske var som helst, inte bara på hemmaklubben.

Hon menar att många får problem med koncentrationen när de kommer till en ny plats just för att de bara tränat hemmavid. I Norge utnyttjar man de ytor som är tillgängliga. Parker, bollplaner etc., eftersom klubbarna inte är lika utvecklade i Norge. Det ger samtidigt erfarenheten för hunden att det går att träna eller tävla vart man än kommer. Där har ni en förklaring till när det går dåligt på tävling på en helt ny plats!

Jämfört med Bonnie är Mitzi rena raketen och älskar verkligen att tävla. I Göteborg i början av året inledde de med att vinna båda dagarna och Mitzi var överlycklig när hon upptäckte att det fanns en lydnadsring att gå in i. Utmärkande för henne är att hon glad och positiv och kan koppla av helt till det är dags att gå in i ringen. Hon ligger lugnt och väntar på sin tur och fem minuter innan det är dags kör Sofie upp henne.

– Hon har en formtopp som hållit i sig men jag kan aldrig vara riktigt säker på om hon är bara glad eller för glad förrän vi kommit in i ringen, förklarar Sofie.

Hon tränar helst tillsammans med någon och att hon och Johnte hjälpt varandra till stora framgångar vet vi ju om. Sofie nämner något som är väldigt viktigt för henne i arbetet med hunden – hunden skall ha roligt. Det är viktigt att förstärka glädjen i tävling.

– Jag låter hellre hunden göra ”glädjemissar” i de lägre klasserna för att inte tappa detta, säger hon. Samtidigt kan jag ställa högre krav på träningen och släppa efter lite grand på tävling för att förstärka att tävling är glädje.

Strategin är alltså att låta detta ske i de lägre klasserna på väg upp mot elitklassen. Väl där behöver hunden dämpas. Det är ett långsiktigt arbete och det handlar om att byta ut ”den hysteriska bollen” mot godis och normalt beröm. Det har givetvis tagit tid för Sofie, men från att vid ca fyra års ålder varit på väg att helt enkelt bli för glad och snabb, lyckades hon ta ner detta ett år senare och sedan dess har Mitzi den mognad och stabilitet som behövs för att ligga i topp i elitskiktet. Numera är hon också försiktig med att släppa iväg Mitzi för mycket på tävling, då blir hon för glad.

Norrmännen har kunnat följa utvecklingen sedan starten i elitklassen på nära håll eftersom Sofie har bott hos Kjell-Gunnar under mammaledigheten. Här nämner hon en klar skillnad mellan de norska och svenska tävlingsförarna. I Sverige gör vi allt samtidigt medan norrmännen koncentrerar sig enbart på lydnaden. Det är färre som tävlar i lydnad jämfört med Sverige men mycket tack vare att de är inriktade enbart på lydnad, har de en hög standard på t.ex. sitt landslag.

Träningen vill Sofie ska vara så lik tävling som möjligt för stabilitetens skull. Det innebär att hon tränar med Mitzi som om hon genomför en tävling. Tävlingsmomentens ordning fastnar t.ex. på det sättet. Hennes sämsta moment är ganska logiskt fritt följ och gå-runt-rutan, dvs. de moment med minst fart i. Där handlar det om att träna mer helt enkelt för att kunna förbättra poängen!

Meritlistan är lång. Godkänt vallhundsprov 1996 och hon har tävlat både i får- och nötvallning. I alla SM de deltagit har Sofie och Mitzi gått till final och senast blev det en bronspeng. Med i svenska landslaget i både NM och VM med en silverplats i NM i Helsingfors 2000 som främsta placering. Lydnadschampion och brukschampion i sök finns i titlarna.

Förutom en seger i någon av de stora tävlingarna ska hon försöka försvara toppositionen i Årets Lydnadshund. Där har det ju börjat utmärkt med dubbelsegern i Göteborg. En utmaning som finns kvar är att ta upp Mitzi i elit spår, vilket ju inte är så enkelt med tanke på möjligheterna att komma med på tävlingar. Å andra sidan kan det också bli valpar för Mitzis del under 2002, så vi får väl se…. Vad det än blir säger vi lycka till, Sofie och Mitzi!

Storslam i SM
Mälarö brukshundklubb tog storslam när SM i lydnad avgjordes i Gävle 25-26 augusti. Hela sju av MBK:s lydiga hundar hade lyckats kvala in till tävlingarna bland 45 andra, vilket bara det var rekordsiffror. Av dessa sju tog sig fem av klubbens representanter vidare till finalpasset som innehöll totalt 16 ekipage. Väl där var det bara silvermedaljen som saknades för att man skulle rensa medaljbordet totalt. VM-ekipaget Johan Eklöf med Lissroys Loy tog hand om guldet efter att ha plockat mängder av maxpoäng, tior, i de flesta momenten. 312,08 poäng av maximala 320 blev slusumman.

VM guld till Mbk hundar
Mälarö brukshundklubb håller ställningarna i världen och Sverige vad gäller att ha flest lydiga hundar representerade i de stora mästerskapen. Vid VM i lydnad i Porto i Portugal den 8-10 juni hade Mälarö brukshundklubb två ekipage bland de sex som fick representera Sverige. John Eklöf med sin border collie Lizzroys Loy tog en hedrande andraplats under deras tävlingspass den andra dagen. Sofie Åkerberg och border collien Young Pauls Mitzi-II bidrog starkt till Sveriges lagguld genom att i sitt tävlingsheat den sista dagen komma tvåa.

Mälarönyhetrena 21/8-00

Världens lydigaste finns i MBK
Mälaröarnas Brukshundsklubb har efter VM i lydnad, i Milano 23-25 juni, avancerat från Sveriges bästa brukshundsklubb till den bästa i världen. De två landslagsrepresentanterna från klubben, Sofie Åkerberg med Mitzi II från Degerby och John Eklöf med Lizzroy Loy från Ekerö, placerade sig tvåa respektive trea bland världens lydigaste hundar. Totalt deltog 58 ekipage från tio nationer i lydnads-VM, som genomfördes parallellt med Världsutställningen 2000 som lockade 15 000 hundar som bedömdes för sina exteriöra behag.

Lydnadshundar/ HundSport nr 3 2002