Aspartam och plågsamma djurförsök
För att syntetiska ämnen ska få ingå i våra livsmedel måste de genomgå vetenskapliga studier, oftast med plågsamma djurförsök. Man vill slå fast vilken dos som är acceptabel för att inte vara farlig för människor. Genom olika metoder sätter man ett värde på hur mycket en vuxen person kan äta av ett ämne. Denna dos kallas ADI-värde (acceptabelt dagligt intag). Mission Possible har funnit flera anledningar att vara mycket kritisk till de djurförsök som gjorts på aspartam (E 951). Framför allt ifrågasätter vi det höga ADI-värdet som 1981 sattes till 40 mg per kg kroppsvikt och dag, baserat på studier som visat sig vara felaktiga, bristfälliga och betalda av företagen själva.
Amerikanska myndigheter avslöjade allvarliga missförhållanden vid aspartamtillverkaren Searles egna laboratorier under 1970-talet. De studier som ligger till grund för att aspartam tilläts 1981 gjordes vid dessa laboratorier men Searle hade även andra sätt att övertyga världen att tillåta detta nya sötningsmedel.
Vem bekostar studierna?
En branschorganisation som kallas ILSI (International Life Science Institute) har konsekvent motarbetat och smutskastat de oberoende forskare som försökt undersöka hur giftigt aspartam egentligen är. ILSI sponsras helt av kemiindustrin och skyddar företag som Searle, Nutrasweet Co. och Ajinomoto. Höga chefer vid Searle, t ex Samuel Molinary, har lett ILSIs arbete. Peter Dews vid Harvard har fått över 31 000 dollar från ILSI och skrivit en rapport som påstår att Searles aspartamforskning är pålitlig. Searles vicepresident Gerald Gaull satt 1985 i ILSIs styrelse. Gaull besökte forskare som fick bidrag från ILSI för aspartamstudier och såg till att de som var på väg att avslöja att sötningsmedlet var farligt inte längre fick pengar från ILSI. Forskaren William Pardridge vid UCLA fick ett sådant besök och skrev i ett brev till en ansedd amerikansk medicinsk tidskrift att industrin vet att aspartam är ett "nervgift" (Pardridge. "The Safety of Aspartame" JAMA 1986; 256, 19: 2678).
Med vetenskapliga studier av usel kvalitet har Searle och andra företag lyckats "bevisa" att aspartam är ofarligt. En metod är att göra djurstudier på kontrakt. James Scala vid ett stort amerikanskt livsmedelsföretag har sagt i en intervju att forskare som arbetar under sådana kontrakt blir "mer som en förlängd arm för Searle" (UPI 1987-10-13). Ofta är det mycket svårt i efterhand att se vilka studier som sponsrats av företag och vilka som gjorts på vanligt, hederligt sätt vid ett universitet. En forskare som ofta citeras i dessa sammanhang är Lewis Stegink vid University of Iowa. Han har arbetat nära ILSI och hans studier visar också mycket riktigt att aspartam är ofarligt.
Läkaren Ralph Walton har granskat 166 studier på aspartam och noga kontrollerat var pengarna kommit ifrån. Av de studier som bekostats av ILSI, Searle, Nutrasweet Co. och Ajinomoto gav 100 % resultatet att aspartam är ofarligt. Av oberoende studier visade 92 % att aspartam kan ge en rad olika hälsoproblem.
Djurstudier kan ge motstridiga resultat
Beroende på hur man utför en djurstudie kan man få väldigt olika resultat. Ett av de första stora testerna på aspartam gjordes av Searle 1972. Sju apor fick under en längre tid olika höga doser aspartam. Alla aporna fick kramper och drabbades av slaganfall. En apa i högdosgruppen avled. Men när Searle rapporterade om denna studie påstod man att aporna i lågdosgruppen inte fått några symtom på förgiftning. I själva verket påstår Searle att försöken avbröts på lågdosgruppen efter 30 veckor. Men de riktigt allvarliga effekterna på de andra aporna uppstod just efter ca 30 veckor! Det är väl ett mycket egendomligt "sammanträffande" att man avbröt utfodringen av vissa apor vid just den tidpunkten.
Även på råttor har olika forskare fått helt olika resultat. I själva verket lär sig råttor snabbt att inte äta aspartamklumpar i maten, om de får välja själva. De äter helt enkelt den andra födan. Att då rapportera att råttorna inte tog skada av aspartam är en ren lögn!
Ett tredje sätt att fuska med djurförsök när det gäller aspartam är mer allvarligt. Vid Searles djurlabb hade man under 1970-talet mycket slarviga forskare, ibland folk helt utan träning, som inte skrev journal och sällan eller aldrig följde normala laboratorierutiner. Vid flera fall finns det bevis för att man opererade bort tumörer och förde in sjuka djur i tabeller över friska. Amerikanska myndigheter granskade Searle och slog fast att företagets djurstudier på aspartam var "bisarra" och "totalt opålitliga". Vid granskningen av en studie på råttor upptäcktes att Searle bytt ut försöksdjur, underlåtit att rapportera att vissa råttor drabbats av sjukdomar och fått speciell behandling, samt att man låtit bli att rapportera allvarliga cancerformer i råttornas livmoder och äggstockar.
Den som ledde myndigheternas granskning hette Adrian Gross vid Food & Drug Administration. I två brev till senator Howard Metzenbaum 1987 beskriver Adrian Gross hur upprörd han blev när han såg hur illa Searle behandlade sina försöksdjur. Aldrig tidigare hade ett företag avslöjats för så allvarliga brister och rena lögner i studier som presenterats för myndigheterna. Adrian Gross berättar att han var särskilt oroad över att ingen granskat risken att aspartam ger hjärncancer samt att myndigheterna satte ett för högt ADI-värde (acceptabelt dagligt intag).
Sammanfattning
1981 blev aspartam tillåtet i USA, efter många års konflikter inom forskarvärlden, konflikter som också fick politisk karaktär när republikanerna och Ronald Reagan blev president. Från och med det giriga 1980-talet var det inte längre populärt att myndigheterna kritiserade privata företag! Searles djurstudier på 1970-talet och ILSI-sponsrad forskning under 1980-talet är inte trovärdig. Inga studier på aspartam har gjorts i Sverige. Vi konsumenter kan inte lita på ADI-värdet på 40 mg/kg/dag, som är mycket högre än för andra sötningsmedel.
2000-05-21 Martin Frid
NYTT! Läs mer om giftstudien på unga apor...