Denna artikel var införd i Skånska Dagbladet den 25 juni 1997:

Aspartam är inget ofarligt sötningsmedel

• Den 19 februari skrev jag ett öppet brev till jordbruksminister Annika Åhnberg gällande det av EU godkända sötningsmedlet aspartam. Torsdag 6 mars publicerades det på Forum-sidan i Skånska Dagbladet. Jag fick svar från ministern redan i mitten av april, vilket får anses snabbt med tanke på den fulltecknade agendan en minister har.

  Förklaringen kom när jag fick se kopian av ett svar 970320 från Livsmedelsverket till en annan person som dit hade ställt frågor om samma syntetiska substans. De två svarsbreven är identiskt lika så när som på två tillagda meningar i mitt brev. Att två personer inom två olika myndigheter skulle författa svarsbrev med exakt likadant innehåll kan utan vidare avfärdas som en omöjlighet. Det finns bara en trolig förklaring till detta. Någonstans, förmodligen på Livsmedelsverket, finns ett standardsvar för besvarande av besvärande frågor om det kemiska medlet aspartam inlagt på en dator för utskrivning vid behov. Uppdatering sker tydligen då och då.

Motståndet ökar

• Denna rationalisering tyder på att motståndet hos allmänheten för att detta medel ska tillåtas ingå i våra livsmedel är avsevärt mycket större än vad som hittills har framkommit.

  I breven står bl a följande:

  "JECFA (en internationell expertgrupp) fastställde då (1981) ett acceptabelt dagligt intag (av aspartam) till 40 mg/kg kroppsvikt och dag." "Livsmedelsverket har inga speciella rekommendationer att det av JEFCA föreslagna ADI-värdet inte bör överskridas. En användning av begränsade mängder aspartam som sötningsmedel kan alltså betraktas som acceptabel från hälsosynpunkt."

  Ordet "acceptabel" antyder att det ändå finns en medvetenhet hos de svenska myndigheterna att denna syntetiska produkt inte är helt säker och absolut inte "hälsosam som regn" vilket påstås i studier som betalats av tillverkaren Monsanto Company, St. Louis, Missouri, USA.

  Samma ordval som i det svenska standardsvaret använde den då nyutnämnde FDA-kommissionären Arthur Hull Hayes 1981 när han godkände aspartam utan att vidare föreskriva erforderliga vidare studier trots invändningar från FDA Board of Inquiry. FDA är den amerikanska motsvarigheten till Livsmedelsverket. Denne A H Hayes övergick senare till att arbeta för en PR-firma som gjort uppdrag åt Searle, den ursprungliga tillverkaren av aspartam. Searle köptes upp av Monsanto 1985. Mutanklagelser mot A H Hayes ledde inte till åtal.

  I de båda breven står också denna text:

  "Aspartam introducerades på den svenska marknaden 1982 och är idag godkänd som sötningsmedel till fruktyoghurt, glass, saft, sylt,marmelad, mos, gelé, läskedrycker, konfektyrer, naturmedel, desserter m m. Dessutom får aspartam användas i så kallat bordssötningsmedel."

  Aspartam är kemiskt besläktat med glutamat, ett ämne som sedan mitten av 70-talet är förbjudet att tillsätta i barnmat. Bakom förbudet ligger dr Olneys forskningsarbete. Men barn som kommit över burkmatsåldern och ungdomar, vilka med förkärlek äter glass och godis samt gärna dricker saft och läskedrycker är kanske en grupp som lätt överskrider acceptansgränsen för 40 mg/kg kroppsvikt dagligen?

  Dessutom frigörs metanol i drycker med aspartam om de värms till 31 grader Celcius. Det betyder att den som dricker en sådan ljummen läsk i verkligeheten dricker träsprit! Och det vet vi ju vilka konsekvenser intag av träsprit kan ha.

  I USA har man nu ett sjukdomstillstånd som kallas Gulf War/Desert Storm-syndromet med över 10 000 anmälningar rapporterade om symptom som minnesförlust, utmattning, epileptiska anfall, ledvärk, sänkt sinnesstämning, depression, migrän och försämrad syn (med blindhet). Man behöver inte vara utrustad med någon mer vittomfattande fantasi för att begripa att det i ökenhettan i Saudiarabien har flugits in och förtärts ett oräkneligt antal av amerikanarnas mest älskade läskedryck Coca Cola!

  En annan grupp människor som borde oroas av ovanstående text är de som köper naturmedel och hälsokost helt ovetande om att ett på en kemifabrik framställt ämne ingår i deras kosthållning. Väljer man naturmedicin i stället för skolmedicin så är ju grundtanken att undvika alla onaturliga ämnen man kan.

  Slutligen till en anmärkningsvärd felaktighet i de likalydande breven:

  "Enligt National Cancer Institutes persondatabas (SEER-programmet) började den totala incidensen av tumörer som uppträder i hjärnan och centrala nervsystemet att öka från 1973 fram till 1985 för att sedan flacka ut. Slutligen, 1991-93, minskade incidensen svagt."

  I ett dokument från School of Medicine, Washington University in St. Louis, står att i en nyligen gjord studie av olika typer av hjärntumörer från 1975 till 1992 framkom att en 10-procentig ökning av elakartade hjärntumörer började omkring tre år efter att aspartam var återlanserat på den amerikanska marknaden 1982. Förekomsten av tumörerna fortsatte inte att öka från mitten av 80-talet men kvarstod på den höga nivån till och med 1992, då studien avslutades.

  Med tanke på de rättsprocesser som pågår i USA mot tobaksföretagen på grund av att dessa förut underlåtit att varna rökarna för farorna med tobaksbruk så kan man fråga sig vad som händer om det i framtiden visar sig att aspartam har just de följder som dr Olney med kollegor bl a varnat för och så sent som i november 1996 efterlyst fler studier om.

  Vem ska de eventuella offren för aspartam stämma inför domstol om den dagen kommer? Företaget Monsanto eller de myndigheter som tillät medlet i alla våra livsmedel? Frågan tål att tänka på.

Livsviktigt

• Negativ PR är knappast säljande i samband med den livsnödvändighet som våra livsmedel är. De som måste anses ansvariga är de som tillåtit inblandning av ämnet i våra matvaror, köparen kan inte selektera ut dem. Just därför är det i detta sammanhang rätta ordet livsviktigt att de människor som vi valt till våra företrädare verkligen tar sitt ansvar och agerar med befolkningens bästa för ögonen.

  Om en livsmedelstillsats inte kan garanteras vara ofarlig är det politikernas, på ren svenska, förbaskade skyldighet att förbjuda detta ämne tills dess att medlets ofarlighet har bevisats. Och det har fortfarande inte gjorts när det gäller aspartam.

  Aspartam har till och med stått på Pentagons lista över biokemiska vapen!

  Detta ansvar att stå upp för den lilla människan medföljer den ställning våra folkvalda påtar sig den dag de tackar ja till att företräda väljarna. Det ansvaret är inte något som åvilar tjänstemän i högre upp belägna byråkratnivåer. Det är de svenska politikernas sak att skydda sin egen befolkning mot farliga ämnen i våra livsmedel. Vem ska annars göra det?

  Det första steget mot en situation som möjliggör detta är att Sveriges politiker tackar nej till EMU. Nästa steg är att den svenska befolkningens krav på en ny folkomröstning - gällande Sveriges utträde ur EU eller fortsatt medlemsskap - tillmötesgås så att medborgarna får tala, om ifall de även i fortsättningen vill riskera liv och hälsa och vara försökskaniner med EU:s ministerråds goda minne.

•  

• Rose-Marie Tofte

Tillbaka