Bakgrunden om aspartam E951!
Aspartam: ett syntetiskt sötningsmedel som allt fler forskare kallar "nervgift"
Aspartam: en molekyl som består av två aminosyror samt metanol (träsprit)
Aspartam: varna Dina vänner!
Kritikerna ansåg att aspartam kunde orsaka hjärntumörer.
Alexander Schmidt ångrade sitt beslut att tillåta aspartam. Den 3/11 1987 skrev han: "ADI-värdet [det acceptabla dagliga intaget] som FDA nyligen satt till 50 mg/kg kroppsvikt är alarmerande farligt eftersom det innebär en extremt hög, och därför totalt oacceptabel mängd för dem som konsumerar aspartam: mellan 1/1 000 och 5/1 000 av befolkningen riskerar att få hjärntumörer av sådana höga doser."
1983 fick aspartam ingå i läsk trots att det inte har någon bevisad effekt som viktminskningsmedel och därför ej borde få marknadsföras som alternativ till socker under fantasinamn som Nutrasweet, Equal och Canderel.
1996 tillät de amerikanska myndigheterna aspartam i alla livsmedel.
Bakgrund
Searle förknippas särskilt med en utdragen skandal som avslöjades på 1970-talet. De amerikanska myndigheterna började granska Searles verksamhet 1976. Man fann bevis för fusk med djurförsök och forskningsstudier som Searle skickat in till myndigheterna. Det gällde flera läkemedel samt även sötningsmedlet aspartam.
I rapporten om Searle (skriven av en kommitte som tillsatts av FDA-chefen Alexander Schmidt och ledd av FDA-toxikologen Adrian Gross) fastslås:
"FDA:s granskningsprocess bygger på att man ska kunna lita på de uppgifter som skickas in av företag. Vår undersökning visar tydligt att i fallet med G.D. Searle finns inte grund för någon sådan tillit... Vissa av våra upptäckter tycks peka på en attityd av allmänt förakt för FDA och myndigheternas uppgift att skydda allmänhetens hälsa. Searle har bara skickat in vissa data från utvalda forskningsrapporter i syfte att lugna FDA-personalens oroliga frågor... På det stora hela taget har vi funnit ett mönster av så många problem att den vetenskapliga integriteten när det gäller forskningen måste vara komprometterad..."
"De ljög", sade Dr Adrian Gross till kongressen 1985, om Searles forskare.
I en TV-intervju sade Dr Gross att personer vid Searle fattat "medvetna beslut" att undanröja bevis att aspartam är farligt: "Searle gjorde allt för att kamouflera forskningsstudiernas brister. Och de gjorde andra hemska saker. Till exempel fanns det försöksdjur som fick tumörer medan de studerades. Nå, Searle opererade bort tumörerna!"
Kritiken mot G.D. Searle handlade även om p-piller som detta bolag var först i världen att sälja i början av 1960-talet. Dr Gross vittnade mot Searle i domstol och sade: "Searle, pionjären när det gäller p-piller, gav FDA falsk och missvisande information om p-pillernas biverkningar, som skadade levern på försöksdjur."
Kan aspartam orsaka hjärncancer?
Fungerar aspartam för personer som vill banta?
Den mäktiga amerikanska läskindustrins branschorganisation NSDA ville ursprungligen påverka FDA att behålla aspartam-förbudet. Enligt amerikanska kongressens protokoll (offentliggjort 7/5 1985) visste Coca Cola och Pepsi att:
1) aspartam motverkar seratonin-syntes i kroppen, vilket rubbar det naturliga kolhydratbehovet och orsakar hungerkänslor
2) aspartam bidrar till ökad konsumtion av andra livsmedel som kompensation för den låga näringshalten
NSDA kände också till att aspartam bryts ned till farliga restprodukter vid höga temperaturer, t ex om läskedrycksflaskorna förvaras i solsken. Dessa restprodukter är bl a metanol (träsprit) och formaldehyd.
Farliga restprodukter?
En av Searle-studierna gällde sju apor som fick aspartam i 204-364 dygn. En apa dog men det löste Searle genom att "tappa bort" statistiken om just det försöksdjuret. Alla apor fick krampanfall tills studien avslutades. När aporna inte längre gavs aspartam upphörde kramperna, enligt studien som FDA bör ha känt till, men inte brytt sig om (eller missat) redan 1974.
Nya studier "bevisade" att aspartam var ofarligt.
Med detta "bevis" som enda argument körde Ronald Reagans nye FDA-chef över den panel av FDA-experter som ansåg att aspartam borde förbli förbjudet.
Efter att Arthur H. Hayes lämnat FDA fick han genast nytt jobb vid en stor reklamfirma, Burson-Marsteller, som hade Searle bland sina kunder.
FDA:s chefsjurist Rickard Merill ansåg att Searle borde dras inför rätta.
I januari 1977 försökte FDA påskynda förundersökningen men utan resultat. När Justitiedepartementet också försökte påskynda processen tog Samuel Skinner avsked. Han fick i stället nytt jobb vid Sidley & Austin, samma advokatbyrå som försvarat Searle i flera rättsprocesser.
Samuel Skinners efterträdare, som även han struntade i att åtala de ansvariga vid Searle, fick även han jobb vid Sidley & Austin efter att ha slutat som åklagare, enligt Wall Street Journal (7/2 1986).
Samuel Skinner krönte sin karriär med ett toppjobb vid Vita huset när George Bush blev president.
Monsanto
Monsanto köpte G.D. Searle 1985. Detta stora kemibolag deltog i Manhattanprojektet och tog fram radioaktiva ämnen till USA:s första atombomber, enligt boken Det sista vapnet (1990) av Richard Rhodes. Under Vietnamkriget tillverkade Monsanto Agent Orange åt Pentagon. Ytterligare ett gift som detta företag har på sitt samvete är PCB, som man tvingades sluta tillverka 1977 då det visat sig vara cancerframkallande. PCB anses vara ett av de värsta miljögifter man känner till, enligt Dagens Nyheter (6/3 1997).
PCB-sanering kan kosta 2,5 miljarder bara i Sverige, tror Naturvårdsverket.
Monsanto tror inte att PCB är giftigt, enligt Monsanto-juristen Thomas Bistline, intervjuad i dagstidningen St Louis Post & Dispatch (2/3 1997).
Numera storsatsar Monsanto under Robert Shapiros ledning på genmanipulerade livsmedel som Roundup Ready-soja, som tål Monsantos eget ogräsgift Roundup (glyfosat).
Monsanto har även gjort sig ökänt för att aggresivt marknadsföra mjölkhormonet BST/rBGH, som är förbjudet i Europa eftersom det anses skada korna.
"Vi kan inte veta om de kor som ger oss mjölk har injicerats med konstgjorda hormoner, ty efter påtryckningar från företaget Monsanto har staten förbjudit sådan information på förpackningarna", suckar David C. Korton i sin bok När företagen styr världen (1996).
CBS 60 Minutes
Underligt nog vägrar FDA att undersöka aspartam, enligt en artikel i Chicago-tidningen Star Tribune (22/11 1996).
Trots att forskare vid den statliga myndigheten National Institutes of Environmental Health Sciences (NIEHS) vid minst fyra tillfällen försökt få FDA att en gång för alla undersöka om aspartam verkligen orsakar cancer, har FDA inte ansett att ytterligare studier varit motiverade.
Två toxikologer vid NIEHS, James Huff och June Dunnick, anser att oberoende studier bör göras, särskilt efter att Dr John Olney publicerat en ny rapport i november 1996 om ett möjligt samband mellan ökat aspartam-intag och en markant ökning av antalet fall av hjärncancer i USA sedan början av åttiotalet, då aspartam fick användas i allt fler produkter.
Dr Morgan Raiford har varnat för träspriten i aspartam
Oberoende forskare som Dr Morgan Raiford har varnat för träspriten i aspartam som kan orsaka blindhet. Även Dr H.J. Roberts har i flera böcker och i en rad studier visat hur aspartam kan orsaka blindhet, för att inte tala om cancer. Och Dr Russel L. Blaylock har i sin bok Excitotoxins: the taste that kills (1994) varnat för riskerna med starka "nervgifter" som slår ut hjärnans känsliga receptorer, särskilt hos barn.
Amerikanska presidenter
Men redan 1985 lär Ronald Reagan ha slutat äta godis med aspartam eftersom han, som han sade på skämt till en student, "inte vet vad det innehåller", rapporterade nyhetsbyrån UPI (25/9 1985).
Såväl George Bush som hans fru Barbara, som bägge fått den ovanliga diagnosen Graves sjukdom (liksom Alzheimers en hjärnskada), drack regelbundet läskedrycker med aspartam, enligt H.J. Roberts källor.
Även president Bill Clinton dricker Diet-Coke, avslöjade Spy Magazine (nr 2, 1993).
Martin Frid (1997)