Blödningar

Det första tecknet på missfall är ofta en blödning från slidan. Det behöver inte vara mycket till en början. Ofta upptäcker kvinnan små blodfläckar i trosorna eller på papperet när hon torkar sig efter ett toalettbesök.

Upptäckten av blod är förstås skrämmande. Men det behöver inte alls betyda att man verkligen håller på att få ett missfall. En av fyra kvinnor har blödningar under graviditeten. Det är bara i hälften av fallen som blödningen förebådar ett missfall.

Mörka blödningar är ofta ogynnsammare än ljust, färskt blod. Det är alltså större risk för missfall om blodet är mörkt. Men det är inte alltid så. Blodet kan vara allt från färskt rött till mera brunaktigt.

Med hjälp av ultraljud kan man få ett snabbt besked om fostret lever eller ej. Om man ser fostrets hjärta slå, minskar risken för missfall. Man vet av erfarenhet att missfall då sker mycket sällan.

 

Tidiga missfall

Missfall som äger rum innan trettonde veckan brukar kallas tidiga missfall. För det mesta börjar ett tidigt missfall med små blödningar som sedan ökar. Det kan göra ont, men behöver inte alls vara speciellt smärtsamt. Ofta följer hinnor och moderkaka med fostret ut. Man blöder tills allt helt enkelt har stötts ut. Ibland måste man göra en skrapning av livmodern.

 

Sena missfall

Efter vecka tretton avtar risken för missfall. Ju senare missfallet inträffar, desto mer lik en vanlig förlossning blir det. Kvinnan drabbas ofta av smärtsamma sammandragningar som liknar värkar. Ibland kan vattnet gå. Moderkakan måste ofta avlägsnas av läkare.

 

2006-08-28 / Sidan är kontrollerad eller uppdaterad