I - HELHETSINTRYCK
Taxen skall vara kortbent, långsträckt och stramt byggd med kraftigt utmejslad muskulatur. Han skall ha god resning, bära huvudet käckt och frimodigt och vara synnerligen rörlig.
Trots de i förhållande till den långa kroppen korta benen får taxen ej verka hämmad i sin rörelseförmåga; ej heller får han verka klumpig eller spenslig.
De skillnader i kroppsbyggnaden som betingas av könet skall vara tydligt framträdande.
I sin egenskap av mångsidigt användbar jakthund skall taxen till sin karaktär vara självständig och oförvägen. Han skall ge intryck av vakenhet, lugn och självsäkerhet. Han får aldrig verka nervös eller skygg.

Kommentar
Den långsträckta kroppsformen är viktig, eftersom en för kort tax blir hämmad i sin rörelseförmåga. Å andra sidan får kroppen ej vara så lång att ryggen förlorar i kraft.
Det väsentliga för könsprägeln hos en hantax är ett kraftigt utvecklat huvud, ett resligt framparti, relativt kraftig hals, i förhållande till tiken smalare kors och bäcken, kor länd samt en utpräglad muskulatur.
Tiken kännetecknas av bredare kors och bäcken och ett förhållandevis längre ländpari. Mankpartiet behöver ej vara nämnvärt högre än korset, halsen är smalare, huvudets linjer mindre markerade och muskulaturen rundare.

II - BYGGNAD
Huvudet
skall vara långsträckt, skarpt mejslat, torrt och såväl uppifrån som från sidan sett lätt avsmalnande mot den relativt kraftiga nosspegeln. Avståndet från nosspegeln till pannavsatsen skall vara något längre än avståndet från pannavsatsen till nackknölen.
Käkpartiet skall vara kraftigt och bettet väl utvecklat. Hörntänderna skall vara kraftiga och gripa intill varandra.
Utan ojämnheter skall överkäkens framtänder gripa tätt över underkäkens (saxbett).
Hjässan skall vara endast lätt välvd och utan nämnvärt markerad pannavsats (stop) övergå i den lätt välvda nosryggen. Okbågarna skall vara kraftigt framträdande. Läpparna skall sluta väl intill käkarna och täcka tänderna. Mungipan skall vara sluten. Gapet skall vara tänjbart till bakom ögonen. Den mjuka delen av nosen skall vara lång, nosspegeln bred och näsborrarna vida.

Kommentar
Ett kraftigt och ändamålsenligt utvecklat bett är av största vikt.
Tångbett (= över- och underkäkens framtänder möter varandra egg mot egg) är en ringa avvikelse från idealbettet och påverkar icke prisvalören vid utställning. Ett utpräglat överbett eller underbett (se bilderna) eller där underkäkens hörntänder biter upp i gommen på ena eller båda sidorna utesluter från pris på utställning. Avsaknad av första premolaren i över- och underkäken samt tredje molaren i underkäken tillmätes vid bedömningen mindre betydelse, medan däremot avsaknad av andra tänder än de ovan nämnda sänker prisvalören minst ett steg. (Ev. sänkning av prisvalören skall ske vid kvalitetsbedömningen i unghunds- resp. öppen klass).

Ögonen
Ögonöppningarna skall vara mandelformade, riktade något åt sidan och ha tättslutande kanter. Ögonen skall vara medelstora och klara och ha ett lugnt och energiskt uttryck. Färgen får variera rån svartbrun till kastanjebrun.

Kommentar: Det icke för stora, lagom djupt liggande ögat med tättslutande kanter är mest ändamålsenligt. Runda ögonöppningar i kombination med utstående s.k. kulögon verkar starkt neddragande på helhetsintrycket.

Öronen
skall vara ansatta högt och inte för långt fram. De skall vara rörliga. Öronlappen skall vara bred, medellång, jämnt avrundad och oveckad. Den skall med främre randen ligga tätt intill kinden.

Halsen
skall vara lång, muskulös, torr och lätt vävd i nacken. Den skall bäras med god resning och i en mjukt böjd linje
övergå i bålen.

Kommentar
En lång hals påverkar fördelaktigt taxens rörelsebalans ovan jord och ökar hans effektivitet vid grytarbete. En kort och grov hals verkar neddragande på helhetsintrycket.

Bålen
a) ryggen
skall vara fast och muskulös. Från sidan sett skall rygglinjen vara svagt sluttande över mankpartiet samt därefter horisontell till ländpartiet, som skall vara kort, brett och lätt välvt. Korset skall vara långt och brett, svagt sluttande och försett med tydligt framträdande, fast muskulatur.

b) bröstkorgen
skall vara lång med även de bakre revbenen väl utvecklade. Den skall framifrån sett vara oval. Bröstbenet skall vara kraftigt samt skjuta fram så långt att förbröstet blir väl utvecklat, varvid gropar bildas på ömse sidor om bröstbensknappen. Från sidan sett skall bröstlinjen med sin lägsta del skära underarmen och mjukt övergå i buklinjen. Buken skall vara måttligt uppdragen utan hängande ljumskskinn.
Det lodräta avståndet från mankens högsta till bröstkorgens lägsta punkt skall utgöra avs av mankhöjden.

Kommentar
Den idealiska ryggen är sålunda icke linjerak, bl. a. därför att ländpartiet skall vara tätt välvt. Såväl sänkt rygg (svankrygg eller eftergivande rygg) som uppskjutande rygg (karprygg) är felaktigt.
En lång bröstkorg med de bakre revbenen väl utvecklade ger god plats för lungor och hjärta. För kort och tvärt uppbruten bröstkorg med mot brösthålan uppåt-inåtböjt bröstben är ett synnerligen allvarligt fel.
Bröstkorgens främre del skall vara så utformad, att skulderleder och armbågar såväl uppifrån som framifrån sett ligger väl infogade i bålens ytterkonturer. En tunnformigt välvd bröstkorg medför en icke önskvärd, bred frambensställning och ger, liksom den alltför djupa bröstkorgen, sämre rörlighet.

Främre extremiteter
a) skulderbladet
skall vara långt och brett med väl utvecklad kam och muskulatur. Det skall sluta väl intill bröstkorgen. Från sidan sett skall dess längdaxel ligga i 45 graders vinkel mot horisontalplanet.

b) överarmen,
som skall ha samma längd som skulderbladet och bilda rät vinkel med skulderbladskammen, skall vara kraftig och ligga väl intill bröstkorgen men dock vara fritt rörlig. Armbågarna skall vara riktade rakt bakåt.

c) underarmen
skall vara rak, försedd med kraftig benstomme och ha samma längd som skulderblad och överarm.

d) handloven och mellanhanden
skall vara kraftiga. Framifrån sett skall underarmen bilda en rak linje med handloven och mellanhanden.
Från sidan sett skall mellanhanden vara något vinklad framåt.

e) framtassarna
skall vara kraftiga, riktade rakt framåt, välvda, väl slutna och försedda med väl utvecklade, fasta trampdynor och korta, kraftiga klor.

Markavståndet (=det lodräta avståndet från bröstkorgens lägsta punkt till marken) skall utgöra en tredjedel (1/3 ) av mankhöjden (= det lodräta avståndet från mankens högsta punkt till marken).

Kommentar
Skulderbladets föreskrivna lutning i förening med den långa, mot skulderbladet korrekt vinklade överarmen ger taxen god steglängd i skritt och trav samt är en förutsättning för kraftbesparande elasticitet och uthållighet i galopp och vid övervinnande av terränghinder.
Det långa, breda och med väl utvecklad kam försedda skulderbladet tjänar som viktigt muskelfäste. När muskler och ligament icke är tillräckligt utvecklade för att stadigt kunna hålla skulderblad och överarm väl intill bröstkorgen uppstår ett svårt fel.
Det yttrar sig däri att bålen liksom hänger mellan frambenen, att skulderbladens spetsar ofta skjuter upp över mankkotornas taggutskott och att överarmen vid stillastående eller rörelse föres ut från bålen.
Utstående skulderleder är synnerligen ofördelaktigt för taxen som grythund och verkar neddragande på helhetsintrycket. (Se kommentar Bålen angående bröstkorgen.) Även om skulderbladets läge är fast, kan överarmen felaktigt ligga mindre väl intill bröstkorgen, varvid armbågarna vridas ut.
Markavståndets betydelse för rörligheten ur brukssynpunkt för drev- gryt och vilt- spårtaxen är uppenbar. Dock får det föreskrivna markavståndet icke ernås genom grund bröstkorg eller brant överarm och skulderblad.
Överkotning i handloven, varvid leden mer eller mindre konstant böjes eller vickar framåt ("knix"), utesluter från pris på utställning.
Tassen bör vara mera av katt- än harfotstyp. Utåtvridna ("fransyska") eller platta och slappa framtassar nedsätter taxens bruksvärde genom minskad slitstyrka gentemot klimatets och terrängens påfrestningar.

Bäcken och bakre extremiteter
a) bäckenet
skall vara långt, brett och kraftigt samt svagt sluttande (30-35 graders vinkel mot horisontalplanet).

b) lårbenet
skall vara förhållandevis långt, bilda rät vinkel mot bäckenet och ha kraftig muskulatur.

c) knäleden
skall vara bred och kraftig.

d) underbenet
skall vara lika långt som eller något längre än lårbenet och bilda rät vinkel mot detta.

e) hasen
skall såväl framifrån som från sidan sett vara bred och kraftig med kraftigt framträdande hälben.

f) melhanfoten
skall stå lodrätt mot marken och bör i proportion till underbenet vara kort.

g) baktassarna
skall ha samma byggnad som framtassarna och vara riktade rakt framåt. Hela tassen skall vila mot marken.

Bakbenen skall bakifrån sett vara parallella.

Kommentar
Felaktigheter i fråga om bäckenets längd och ställning inverkar på bakbenen. Ett kort bäcken ger mindre plats för fäste av lårets muskler och medför därför ett smalt lår. Med ett kort bäcken följer också ofta för trubbiga knäleds- och hasvinklar, som kan medföra att bakdelen skjuts uppåt så att taxen blir överbyggd. Ett bäcken med större lutningsvinkel än den angivna har till följd att lårbenet blir för vågrätt och underbenet för lodrätt, varigenom bakbenen blir ställda för långt in under kroppen. Ovan angivna fel påverkar ofördelaktigt rörelsemekanismen därigenom att påskjutet i bakbenssteget blir otillräckligt.
Att bakbenen bakifrån sett skall vara parallella innebär att de horisontella avstånden mellan höftlederna, knälederna, hasarna och baktassarna skall vara sinsemellan lika. Är avståndet mellan hasarna mindre uppkommer s. k. kohas. Är avståndet mellan baktassarna mindre uppstår marktrånghet.

Svansen
skall löpa ut i en mjuk båglinje, som fortsätter ryggens kontur. Under rörelse skall den bäras i höjd med ryggen eller lägre. Rakt nedhängande bör den sluta ett par centimeter ovanför marken.

Kommentar
Svans med defekta kotor samt stubbsvans utesluter från pris på utställning.

III - RÖRELSER
I skritt och trav skall taxen uppvisa jämna, flytande och vägvinnande rörelser i förening med en fast rygglinje. I skritt och långsam trav skall såväl framsom bakbensrörelserna vara parallella.

Kommentar
Med under rörelse fast rygglinje avses, att ryggen icke sänkes och ej heller skjutas upp i länd- eller korspartiet.
I ökad trav blir såväl fram- som bakbensrörelserna något trängre därigenom att tassarna sättes ned närmare varandra under kroppens tyngdpunkt längs mittlinjen. Taxen får dock icke gå så trångt att frambensrörelserna blir nystande eller bakbensrörelserna slingrande.

IV - SÄRSKILDA KÄNNETECKEN FÖR TAXENS VARIETETER
Taxen förekommer i tre olika hårlag:
a) korthårig, b) långhårig, c) strävhårig.

Med avseende på storlek indelas rasen i tre varieteter:
a) tax, b) dvärgtax, c) kanintax.

Taxens vikt bör icke överstiga 9 kilo.
Tax vars bröstomfång vid lägst 15 månaders ålder icke överstiger 35 cm och icke understiger 30 cm betecknas som dvärgtax.
Tax vars bröstomfång vid lägst 15 månaders ålder ej överstiger 30 cm betecknas som kanintax.
För samtliga tre hårlags- och storleksvarieteter gäller ovan angivna beskrivning av helhetsintryck, byggnad och rörelser.

KORTHÅRIG TAX
Hårlag
skall vara kort, tätt, tämligen grovt, glänsande, väl åtliggande över hela kroppen och ej för mjukt.

Kommentar
Kala fläckar, oftast förekommande på öronen, halsens och bröstkorgens undersida, frambenens insida och på svansen, är synnerligen ofördelaktigt för korthårstaxen som brukshund och verkar neddragande på helhetsintrycket.

Färg
Den korthåriga taxen förekommer som: a) enfärgad, b) tvåfärgad, c) viltfärgad, d) fläckig.

a) enfärgade
Röda eller gula med eller utan svarta stickelhår. Nosspegel och klor skall normalt vara svarta men även leverfärgade är tillåtna liksom gulbruna ögon ehuru icke önskvärda.

b) tvåfärgade
Svarta med röda tecken, bruna, grå eller vita med röda eller gula tecken på sidorna av nospartiet, över ögonen, på förbröstet, bakre och inre sidan av benen, tassarna, runt anus och på svansens undersida.
Röda eller gula med mörkare strimmor (strimmiga).
Hos svarta taxar skall nosspegel och klor vara svarta. Hos bruna taxar är ögonen gulbruna och nosspegel och klor leverfärgade.
Hos gråa och vita taxar skall nosspegel och klor vara svarta; även leverfärg är här tillåten i kombination med gulbruna ögon, men icke önskvärd.

c) viltfärgade
Älg-, vildsvins- eller fältharefärg.
Nosspegel och klor skall vara svarta.

d) fläckiga
De fläckiga taxarna uppvisar en svart, ljusare brunaktig, grå eller vit grundfärg med regelbundna fläckar i mörkgrått, brunt, rödgult eller svart.
Jämn fördelning är önskvärd, så att varken den ljusa eller mörka färgen överväger.
Nosspegel och klor som på en- eller tvåfärgade. Hos fläckiga taxar är ögonfärg med nyanser i blått, grått och pärlvitt tillåten men icke önskvärd.
För taxar med mörk grundfärg är vitt tillåtet i form av en fläck eller strimma i bringan.

Kommentar
För tvåfärgade taxar gäller, att de röda eller gula tecknen skall vara så klara och från grundfärgen skarpt avgränsade som möjligt.
Oavsett färg är starkast möjliga pigmentering av ögon, nosspegel och klor det mest önskvärda.
Bruna taxar (liver and tan) kan av genetiska orsaker inte uppvisa så stark pigmentering som svarta och viltfärgade, eftersom den bruna färgen på håret beror på en faktor som också påverkar ögats, nosspegelns och klornas pigmentering. Det bör vidare observeras att det finns två slag av röd färg: den ena med stark och den andra med svagare pigmentering (=röd med eller utan svart faktor).
Det förhållandet att svagare pigmentering är genetiskt kopplad till vissa färger innebär dock inte att man vid bedömning av taxar med sådan färg får godtaga svagare pigmentering av ögon, nosspegel och klor, än som är normal för hårets färg.

LÅNGHÅRIG TAX
Hårlag
skall vara glänsande, slätt eller svagt vågigt, tätt, på bålen åtliggande, under halsen, på bålens undersida samt på öronen och baksidan av benen längre än på kroppssidorna. På svansens undersida skall håret bilda fana.

Kommentar
Lockigt hårlag är icke önskvärt. För långt hår på bålen och mellan tårna är synnerligen ofördelaktigt för långhårstaxen som brukshund och verkar neddragande på helhetsintrycket.

Färg
som för korthårig tax.

STRÄVHÅRIG TAX
Hårlag
Behåringen skall vara av två slag: ett undre mycket kort och tätt hår - bottenull - och ett som täcker detta täckhår.
Täckhåret skall vara strävt, hårt och tätt åtliggande med växlande längd på olika delar av kroppen; på bålen och svansen högst 2 cm, i de buskiga ögonbrynen, de borstiga mustascherna och hakskägget gärna något längre och rikligare, på tassarna och på bakre delen av buken kortare, på näsryggen, hjässan och öronen mycket kort.

Kommentar
Ett mjukt, lockigt, glest icke åtliggande eller för långt täckhår samt avsaknad av bottenull (underull) är synnerligen ofördelaktigt för strävhårstaxen som brukshund. Ett dåligt täckhår verkar starkt neddragande på helhetsintrycket.

Färg
Som för korthårig tax.