Rean med stort R

Jag har varit med om rean med stort R. En matrea som en av stadens affärer hade sistlidna helg. Just det, ni läste MATREA! Alla varor i affären, från mjölk, grädde, kött, fläsk till, konserver och stekpannor såldes ut till halva priset.

- En rea man absolut inte har råd att missa, resonerade jag, och infann mig utanför affären några minuter innan portarna öppnade i lördags. Jag var inte ensam, men kom ändå in i affären i första insläppet. Väl inne hittade jag varken vagnar eller korgar kvar att plocka ner varorna i. Jag slet till mig två plastkassar och började tjäna pengar. Efter en halvtimmes plockande och plaskande på golvet bland sönderslagna juiceflaskor, var det dags att ställa sig i någon av kassaköerna.

Plötsligt var jag omgiven av människor som trängde på från alla håll. Alla hade vi samma mål. Att snarast möjligt få lämna detta sardinburksinferno. Det var varmt. Det var trångt. Jag hamnade i amatörkön. Den kö som egentligen inte skulle finnas där enligt "proffsköarna", som visste exakt hur man ska stå i kö på en matrea i den här affären...

Efter 1 timme och 30 minuter i amatörkön hade jag och mina medfränder avancerat cirka fyra meter framåt. I snigelfart. Ett tomt grönsakstorg skilde oss och "proffskön" åt. Plötsligt började en av "proffsköarna" hojta åt oss att kön vi stod i inte var någon kö! Att vi skulle gå och ställa oss längst bak!

Gissa om vi vägrade. Rena upploppsstämningen rådde. Vi amatörer hade ju köat lika länge som "proffsen". Vi var minsann inga förbrytare som störde "köordningen". - Uppför er som vuxna människor, hördes en mansröst ur "proffskön". De flesta av er har väl ändå legat inne i det militära och lärt er hur man står i kö, sa han med militäriskt röstläge.

- Inte jag, pep jag, där jag stod inklämd med ett krampaktigt grepp om mina två kassar. Varpå jag fick en sotsvart kulspruteblick av honom. Just då önskade jag att jag hade kunnat böja mig ner och ta upp stekpannan ur en av mina kassar och leva upp till nidbilden "ilsken kärring på rea".

Den mannen, och flera med honom i "proffskön" hade vid det laget trakasserat oss i amatörkön minst en meter. Tyvärr kunde jag inte ta till stekpannan. Det enda man kunde röra på i den här röran var munnen. Det enda som rörde på sig var svetten. Den rann i strida strömmar. Följden av det blev att vuxna människor, vilt främmande för varandra, stod och grälade. Högljutt och mycket irriterat. Otroligt så här efteråt!

Såväl ung, medelålders som gammal fick utskällningar för dålig kökultur. En yngling i min kö beskylldes för att trängas värre än andra. Vilket var helt fel. Han tryckte inte på mer än andra i omgivningen. "Proffskön" inräknad. Efter cirka två timmars och 15 minuters köande kunde jag äntligen betala mina varor med 350 kronor, fast slutsumman borde ha varit det dubbla.

Jag rann snabbt ut källarvägen eftersom det inte fick att komma ut genom dörrarna. Där stod de som väntade på att få komma in i sardinburksinfernot. Frågan är om jag inte istället borde ha gjort som min väninna. Gått på mattrea på orientaliska mattor den här dagen. Hon behövde nämligen inte köa alls. Av någon anledning... Hon kände sig inte hellre mörbultad i hela kroppen efteråt.

Jag hade ont i händerna, armarna och ryggmusklerna i två dagar efter rean. Först nu håller det krampaktiga taget om matkassarna att släppa. ALDRIG MERA! ALDRIG MERA utsätter jag mig för ett dylikt tilltag. Mammon, han penningguden, har en vidunderlig makt över oss människor.

P.S. Sista pärsen genomled jag innan jag var framme vid bilen. Skulle det sitta en parkeringslapp på rutan eller ej? Parkeringstiden hade nämligen gått ut för länge sedan. Jag hade tur. Hade lappen suttit där så hade förmodligen det här kåseriet aldrig blivit skrivet. Det lär ju finnas de som dör av ilska...