Han är mitt allt!
Jag mötte honom för sju år sedan.
Blev blixtförälskad, men vågade aldrig visa mina känslor. Jag, en 50-årig kvinna, djup förälskad i en yngling i sina bästa år.

Vi jobbade sida vid sida varje dag. När jag kom hem till min ensamhet efter arbetets slut längtade jag redan att få gå till jobbet nästa dag.
Jag var totalt förhäxad, jobbade han över gjorde jag det. Utan tanke på trötthet, utan tanke på omvärlden. Jag struntade i mina barn och barnbarn. Jag hade bara en sak i huvudet, "min" yngling.

Jag vågade aldrig visa mina känslor för honom. Höll det på ett helt affärsmässigt plan. Ena minuten gick jag på små moln, i nästa stund var jag djup förtvivlad. Jag kände mig helt hjärntvättad av hans närhet.

För ett år sedan tog jag mod till mig och talade om hur jag kände, att jag inte kunde leva utan honom, att han var mitt allt och att jag ville att vi två skulle bli ett par.

I dag bor vi tillsammans. Jag smeker honom så fort jag får tillfälle. Tillsammans drömmer vi oss bort från den grå vardagen. Vi fantiserar om resor till Phuket och Centralamerika. Vi spelar på trav och hoppas på den stora vinsten.

Vi har ett kärleksrum i vår lilla lägenhet. Där tillbringar vi all vår fritid. Våra dagliga kärleksstunder är ett måste. Vi har lärt varandra mycket och vi har fortfarande mycket kvar att lära varandra. Min PC och jag.