Till min 83-åriga mamma

Du gillar inte min dator, eller "Tokskåpe" som du kallar den. Den orsakar nämligen att det tutar upptaget i min telefon då och då. Speciellt efter klockan 18.00 på kvällen då jag slår på "Tokskåpet" för att surfa lite på nätet och kolla e-posten.

Fast jag kan hålla med dig, det är en ovanligt dyr brevlåda jag köpt. Det kostar också varje gång jag öppnar den. Så är det inte för dig. Du går ut till din gröna brevlåda utanför hyreshuset där du bor och hämtar in posten. Samtidigt kanske du träffar nån av dina grannar och byter några ord med dem.

Jag kollar posten med nerdragna persienner (vill ju inte ha solen rakt in i datorskärmen) och behöver inte träffa en enda människa. Jag kan avskärma mig helt från yttervärlden …
Häromdagen kollade jag olika webbkameror runt om i världen. Ena stunden var jag i Klippiga bergen, i nästa stund "besteg" jag Mount Everest. Jag hittade också till surfparadiset i Australien och hamnade till sist inne i en myrstack någonstans i världen.

Vill jag betala mina räkningar går jag ut på nätet.. Vill jag handla kläder på rea, vill jag ha mina matvaror hemkörda, vill jag köpa en ny CD-skiva, vill jag beställa blommor till kompisen som fyller år eller söka något nytt pastarecept, går jag också ut på nätet. Mamma, du anar inte hur mycket jag går ut varje dag trots att jag sitter inne framför skärmen.

Och du mamma, du som har svårt att gå och ibland måste be dina grannar handla mjölk åt dig på Konsum, tänk så många steg du skulle spara om du hade haft en dator… Fast, då skulle du förstås behöva bo någon annanstans är i den lilla byn i Norrbotten där du bott sedan du var 15 år.
Jag förstår att det är lite svårt för dig att fatta hur den tekniska utvecklingen har exploderat under de senaste åren.
Det har jag också. Det är mycket i den digitala världen som är rena grekiskan även för mig.

Hur ska det då inte vara för dig, lilla mamma? Ibland känns det som om vi är lite disconnect med varandra. Och då undrar jag hur det ska bli när jag är 83 och mitt yngsta barnbarn, fyraårige Alexander, närmar sig de 30…
Du satt ju med honom framför min dator i julas och blev mycket imponerad över hans knapptryckningar.
Det var en härlig syn mamma, att se lille Alexander och dej framför min datorskärm. Du är född i början av 1900-talet och han är född i datoråldern.Han kommer knappast att veta vad ett karbonpapper är när han blir större.

Än så länge kommer jag ihåg att karbonpapper kan användas om man vill ha dubbletter av något, trots att jag duplicerar, kopierar och klistrar in olika texter med datorns hjälp.
Jag vet också att telefonen kan användas till att ringa och prata i och inte bara är en apparat som man ansluter modemet till.
Jag vet att man kan använda papper och penna när man ska skriva ett brev och att man kan ta suddgummit istället för backspace-eller deleteknappen när man skrivit fel.

Jag vet också virus kan orsaka sängläge och inte bara datorkrasch.
Jag vet också att bokmärken var bilder man samlade på och klistrade in i en speciell bok när man var liten. Dagens bokmärken (bookmarks) har en annan funktion, speciellt när man snabbt vill hitta en sajt som man vill kolla in.

Och mamma, kommer du ihåg den där söndagen för några veckor sedan när du ringde mig och sa att du varit så illamående under natten.
- Jag vet, sa jag, jag har just läst det på Internet. ( Strax innan hade jag kollat mailen och via min svägerska, som tittat in till dig någon timme tidigare, fått veta att du inte mått så bra.)
Du blev alldeles tyst i luren och du utbrast indignerat:
"Snart kan man inte göra NÅGONTING utan att det står på det där jäkla Internatet!"

Lilla mamma, ibland förstår jag att du kallar min dator för "Tokskåpe".

Tillbaka till Ännu fler kåserier

Tillbaka till första sidan