9 Ett nationellt medvetande uppstår i Finland och Karelen
Ett finsk nationellt uppvaknande hade skett i Finland någon gång under 1820-talet. I viss mån riktade det sig mot svenskan och Sverige. Men även det tsaristiska och efterblivna Ryssland var något man inte kunde solidarisera sig med.
På gränsen mellan Finland och Karelen i nordöst hade läkaren Elias Lönnrot samlat uråldriga folksånger och sammanställt dem efter eget huvud i Kalevala. Detta epos publicerades i sin slutliga form 1849. Kalevala blev Finlands nationalepos, men också Karelens (Sihvo 1996:15).
Den nationella strömningen i Finland utvecklades till ett motstånd mot ryska regimen som med tiden blev mer markerad och militant. Den ryska generalguvenören N.I. Bobrikov mördades på sitt tjänsterum i Helsingfors 1905 (Hartelius 1993:12).
Även i Karelen vaknade 1905 en karelsk nationalistisk rörelse som möttes med en hård förryskningspolitik, men där var den etniska situationen en annan. Under 1800-talet hade ryssarna blivit fler än karelarna. Vid folkräkningen 1897 fanns det i Aunuskarelen cirka 179.000 invånare och i Vitahavskarelen cirka 35.400 invånare. Det betyder att det i ryska Karelen fanns cirka 214.400 invånare. 59 % av dessa var ryskspråkiga, 36,5 % karelskspråkiga, 3,4 % vepsisktalande och lite drygt 1 % finsktalande. Starka karelska områden var Olonets, Poventsa och Kem pogosty (socknar), emedan det i Petrozavodsk pogost fanns 22 % och i Pudazj pogost bara 0,2 % karelsktalande. Till Pudazj pogost på östra sidan Onega hade det skett en stor inflyttning av ryssar från slutet av 1700-talet (Lahikainen 1993:28).