8 Under det tsaristiska Ryssland
Den ryska tiden i Finland förde det positiva med sig att kontakterna mellan Finland och Karelen blev lättare. Gränsen till moderlandet Ryssland var längre inte ett praktiskt hinder; ett mellanfolkligt utbyte kom till stånd. Bland intellektuella i Finland väcktes ett intresse för Karelen, den s.k. karelianismen uppstod. Även storstaden Sankt Petersburg blev en magnet som finländare och karelare drogs till. Genom Sankt Petersburgs förmedling blev Viborg den stad som förde vidare nymodigheter till Finland och Karelen. Viborg fick en ställning som Finlands internationella centrum. Här introducerades t.ex. velocipeden och damunderbyxan för första gången i Finland (Lahikainen 1993:22).
Ryssland styrdes fram till 1917 av tsarer och präglades under dessa. Tsarerna kom att anknyta till Ryssland mest auktoritära traditioner, därigenom förebådande stalinismen. Revoltledare hängdes och anhängare förvisades till Sibirien. Den hemliga polisen stärktes och den kejserliga censuren drevs in absurdum, författare och intellektuella förföljdes.
I Polen, som också var ett ryskt storfurstendöme, gjordes ett upprorsförsök 1830 som krossades i blod. 1863-1864 gjorde polackerna åter uppror med förnyade krafter, för att igen krossas av tsarens trupper (Elgklou 1992:179 ff).
I mitten av 1800-talet utbröt det s.k. Krimkriget. Kriget utkämpades mellan ett isolerat Ryssland mot Turkiet och dess allierade Storbritannien och Frankrike. Ryssland förlorade kriget, men tsar Alexander II lyckades sluta en acceptabel fred (ibid:199).
Alexander II förde en reformvänlig politik, i alla fall i början av sin regenttid. Under Alexanders tid avskaffades livegenskapen 1861, bygemenskapen - miren återupplivades i Ryssland (ibid:211). Staten tog tillbaka sin förläningar av storgodsägarna. Bönderna kunde lösa tillbaka sin jord. I Karelen drog den här proceduren ut på tiden, i Gränskarelen genomfördes detta först i samband med Finlands självständighet och i Suojärvi så sent som 1922.
Narodniki (nationalisterna) som försökte höja folkbildningsnivån och aktivera folket politiskt blev aktiva under denna period. En annan intellektuell grupp - ”nihilisterna” var unga människor som var allmänt oppositionella och talade om fri kärlek och ateism uppträdde också på samhällsscenen. Åter andra sökte dock förändra Ryssland genom terror. En del organiserade sig i Narodnaja volja (folkets vilja). Den 13 1881 sprängdes Alexander II till döds av attentatsmän från Narodnaja volja. Den icke-terroristiska vänsteroppositionen bildade 1883 ”Kampförbundet för arbetarklassens frigörelse”. ”Rysslands socialdemokratiska parti” bildades 1898. Bland grundarna återfanns G.V. Plechanov, P.B. Akselrod, V.I. Uljanov (Lenin) och L.D. Bronstein (Trotskij). År 1903 delades detta parti i två fraktioner, bolsjevikerna och mensjevikerna (ibid:211).
Under Alexander III, 1881-1894, upplevde landet en industrialisering; den tunga industrin byggdes ut, järnvägar anlades och utländsk kapital fördes in. Det var en period av ekonomisk utveckling och modernisering av det jämförelsevis outvecklade Ryssland (Christiansen 1994:49ff).
Förtrycket fortsatte dock under Alexander III. Denne inledde sin regim med förföljelser av alla oppositionella. Den hemliga polisen fanns överallt. Varje ryss hade inrikespass och var skyldig att anmäla sig hos polisen vid besök på främmande plats. Oppositionella skickades i fängelse eller till Sibirien. Judeförföljelser blev vanliga. Gods- och industriägarna fick tsarens oinskränkta stöd. I Finland och Polen drevs en hård förryskningspolitik (Elgklou 1992:214 ff).