KRÖNIKA 2007

Det finns ett ordspråk som säger..."Allt har sin tid", och det gäller även bandy. Säsongen 2006/2007 innebar att Boltics epok i högsta serien var till ända. Förmodligen bara temporärt, men ändå. Och det är inte alltid lätt att mobilisera om krafter efter ett stort nederlag. Även om jag tror att det är precis vad Boltic klarar av, dels p.g.a deras sits de senaste åren, och dels den bandykultur som ändå finns i staden.
För Mosserud är det också en liten epok som börjar gå mot sitt slut, när nu klubbens juniorer blir seniorer och skall ta över som A-lag. Den äldre generationen kan börja trappa ner och med gott samvete lämna över till de duktiga P-19 spelarna som nu skall bevisa att de även kan spela A-lags bandy. Det är första gången på c:a 15 år något sådant sker. Senast det hände var det årgången -74 som kom upp i a-laget och utgjorde stommen. Det är givetvis nödvändigt för a-lagets existens att det ständigt kommer nya generationer, och då helst med kortare mellanrum än 15 år.
P-19 lagets framfart har gett eko i bandy-Sverige och undertecknad hörde t.o.m expertkommentatorn Ola Johansson på SVT24 nämna "Karlstad laget Mosserud" som lite udda klubb bland de stora, Västerås, Bollnäs m.m...bra reklam för klubben!. Tyvärr fick man möta Västerås redan i kvarten och då var det godnatt. Ändå en mycket bra säsong för påläggskalvarna.
För det i år sargade A-laget har det gått sämre. En blygsam "tredje från slutet" placering vittnar om en säsong med dålig uppslutning på träning, mängder med ovanliga skador och sjukdomar. (kan man få svamp av pencelin?? Trodde pencelin var svamp!), ..och ja, man kan få feber av en lårkaka. En bit in serien hade man allt i egna händer att knipa en andra plats, men sedan blev spelet sämre och sämre. Det går helt enkelt inte att hålla spelet uppe när träningarna bedrivs med 6-8 man varje träning. Laik var överlägsna i serien och Detla räckte inte till i förkvalet, vilket nog vittnar om att kvaliteten på årets Division II Västra Svealand inte var så bra.
Att klubben inte sett till att det varit folk på A-lags träningarna, trots satsningen på P-19, tycker jag är mycket märkligt.
I avsaknaden av Erling har Sixten och Kjell-Åke dragit ett stort lass, vilket är ovärderligt.
Trots att det är mycket som talar för att flera av de främsta P-19 spelarna kommer ingå Boltic/Götas trupp nästa år (vilket är en helt rätt satsning från BG!), så tror jag laget även fortsättnigsvis kan vara i toppen av serierna. En mix av några äldre rutinerade, med skridskostarka och hungriga första års seniorer är bra...
// F.d webmastern


NYÅRS-KRÖNIKA

Nytt år, nya tider...åtmindstonde varmare tider. En Januari som lika väl kunde vara April. Varmt, regn och kraftiga vindar har varit vanligt denna säsong. Man skulle kunna skriva en hel krönika bara om vädret, men det får räcka med att konstatera att det oftast syns i tabellerna vilka lag som har naturis på sin hemmaplan.
I Elitserien har lagen från Södra gruppen, som var nertippade av många, klarat sig hyfsat i inledningen. Boltic får troligtvis satsa på att komma till kvartsfinal, över en åttondelsfinal. Laget verkar stabilare än på många år, och verkar inte att falla igenom ens på bortaplan, som man har gjort några säsonger. Ett tips på SM-final: Hammarby-Västerås...eller varför inte Edsbyn-Villa?
I Divsion II V. Svealand har Slottsbron kopplat greppet, men Lesjöfors smyger med bakom. En fråga är förstås vad Lesjöfors gör om man klarar att ta sig till ettan, laget hoppade ju av inför denna säsongen. Det bästa för Värmländsk bandy är förstås om både Slottsbron och Lesjöfors går upp igen. För övrigt anser jag att den "nygamla" serieindelningen är lyckad. Roligare att bara möta varje lag två ggr. per säsong, och även varje match känns viktigare, även om kanske lagen inte är inblandade i topp- eller botten-strid. Också skönt att slippa åka till Linghed en onsdagskväll...
Så nu är det bara kylan vi väntar på...och jag tror på "varga-vinter" ända fram i mars...
// webmastern


HÖST-KRÖNIKA

Löven gulnar allt mer och faller handlöst mot marken, kylan biter i kroppen på morgontimmarna. Detta är säkra tecken på att en ny bandysäsong närmar sig med stormsteg. Vid den här tidpunkten på året är alla bandyspelare ute och kutar runt i spåret, hoppar grodhopp, gör benböj eller något annat ansträngande som lämnar spår i kroppen i form av träningsvärk. Det är också vid denna tidpunkt man kan börja ana att även denna försäsong kommer ha ett slut. Aningen består av att det är dags att beträda is i någon inte alltför närbelägen ishall. Onda fötter, mjölksyra i låren och den där fräna ishallslukten i näsan...då vet man att det är höst.
Vad händer då i bandyklubbarna i närområdet? Boltic har tappat sin libero Markus Bergwall som skall spela i Ryssland i vinter. Att förlora en libero i värdlsklass är förstås tufft, särskilt då man inte heller har värvat någon riktig ersättare. Som jag ser det finns det inte någon rikigt naturlig ersättare i truppen idag. Liberoplatsen är lagets sista utpost (förutom målvakten) och kräver en spelare som i stort sett har alla kvaliteter. Med "fel" spelare på denna post, kan ett lag falla som ett korthus, även om det är offensivt starkt. En lösning som nämnts är Joakim Larsson, som i och för sig har de rätta kvaliteterna, men han gör även ett ovärderligt jobb på mittfältet. En knivig situation för tränare Sören Persson.
I Slottsbron är manfallet markant inför säsongen. Den kraftiga värvningen inför fjolårets Division I återkomst har förutom ett säkrat kontrakt, inneburit att man nu tappat många spelare. Truppen innehåller i år mer "egna" produkter från orten, vilket på lång sikt bör vara bättre. Lyckas man även i år hänga kvar i ettan så tror jag att Slottsbron kan befästa sig som ett Division I lag och hädanefter plocka spelare från de egna leden.
// webmastern


SÄSONGS-KRÖNIKA 02/03

Utanför fönstret gör sen-vintern ett tappert försök att dröja sig kvar och återigen har det blivit dags att sammanfatta ett bandyår. Sandviken befäste sin position som landets bästa bandylag, även om jag personligen tyckte Hammarby spelade bättre bandy och även skapade mer på Studenternas...men bollen måste ju in också. En ny stjärna är ju helt klart Bajens Andreas Lindström som har ett av de mest aviga rörelsmönster och oförutsägbara finter som skådats på en bandy-plan. En gissning är att redan nästa år kommer allsvenskan och elitserien bli ännu jämnare än i år, då fler lag verkar vara kapabla att rubba de stora giganterna. BolticGötas "pånyttfödelse" kan man hoppas inte var en tillfällighet, utan att klubben målmedvetet fortsätter satsa på att bli bland landets tre-fyra främsta lag. Satsningen måste dock vara långsiktig och sund, och därför känns det bra att Sören Persson fortsätter, och att klubben verkar ha fått ordning på sin verksamhet runtomkring planen. Enligt media kan det ske en hel del förändringar i spelartruppen, men troligtvis kommer stommen i laget vara ganska lik de senaste åren. Trots att Vänersborg var ett hårt motstånd, är det svårt att glömma den tomma och förvånade känsla som uppstod när Boltic förlorade sista matchen i sudden. En fem minuter lång kollektiv självförtroendekris räckte för att säsongen skulle ta slut. Till vintern tror jag vägen mot en semifinal kan vara ännu hårdare, då inte främst p.g.a att även Hammarby återfinns i grundserien.
Glädjande nog tog Sverige hem VM-guldet efter att ha neutraliserat Ryssland på hemmaplan. Matchen var ett lysande exempel på att ett bandy-lag måste behärska alla sorters underlag. Ryssland verkade bortskämda med kanon-is, och de många skridsko- och boll-skickliga spelarna hade problem när bollen hoppade upp och ner. Vill även här passa på att slå ett slag för den gamla hederliga "lilla" bollen. Är det någon som tycker sporten blivit mer publikvänlig? Och på TV är det ju högst 2-3 sändningar per år. Den stora bollen är mer känslig för "dålig" is och kan göra spelet parodiskt. Men som sagt, det kanske är en vanesak...
Västerstrands Damer fick nöja sig med att kliva av tåget i semifinalen, kanske ett generationsskifte på gång? Men gissningsvis spelar laget redan nästa år på Studenternas igen. Förövrigt verkar dambandyn vara på framfart i stan...då även Tingvalla Bandy har senior-verksamhet.
Slutligen kommer vi till vårat eget Mosserud, den gul-gröna klubben från Böj. En andraplats i den nedre fortsättningsserien är nog ganska talande för lagets kapacitet i vinter. Trots flera bra matcher mot sämre motstånd har laget haft oerhört svårt att överraska positivt. Men man bör även komma ihåg att denna säsong, var den första på många år då yngre generationer skulle börja matchas in i laget. Det har ju redan visat sig att det finns riktigt, och då menar jag riktigt, bra återväxt i klubben. Så med några intressanta nyförvärv inför vintern kan den kommande säsongen bli mycket intressant. Jag tror även många i det "gamla" gardet känner att det finns mer att ge innan det är dags att lämna scenen för gott. Ett bra bevis på detta är förstås Sten-Åke "Steine" Eriksson som överlevt bandyspelare i över tre(!) generationer. Och misstar jag mig inte helt, så dyker han upp i spåret fram på hösten, med sina dåliga V-75 spikförslag i bakfickan...
Så bandyvänner...gå i ide över sommaren och ladda upp inför vinter, för jag tycker mig förnimma en positiv känsla runt klubben som kan bli kul att följa!
// webmastern


VINTER-KRÖNIKA

Kung Bore, Kung Bore, våran Gud...
Ja, i år har vädrets makter verkligen varit med oss bandyvänner hittils, även om de senaste rapporterna från SMHI talar om varmare vindar. Regn och några plusgrader är något som känns avlägset och upplevdes senast i slutet av oktober kanske. Det är väl bäst att inte hojta för mycket, för då kommer väl blåst och tö-väder som på beställning. Men än så länge har alltså vintern påminnt om de vintrar som var för c:a 10-15 år sedan då det vimlade av lag i hela Värmland på sina naturisar. Förhoppningsvis är årets vinter något av ett trendbrott och det ges kanske tillfälle i framtiden för alla mindre klubbar att åter väcka liv i sin bandy-sektion. Arvika är ett exempel på detta och det är glädjande att även klubbar som Kristinehamn, Skoghall och Viking får upp sina isar tidigt på säsongen. Med rejäla vintrar kommer bandyn bli mer levande i Värmland och detta märks redan i Division III. Med lag som Munkfors, Viking, Västerstrand och Strand känns serien mer seriös än på länge och flera av lagen är säkert sugna på att spela i en högre division. I år har det t.o.m varit på gränsen till för kallt att man varit tvungen att ställa in matcher. En mer eller mindre nedskriven regel säger att om det är kallare än 18 minusgrader bör man ställa in en match. Denna regel är givetvis töjbar och domaren tar beslutet om det går att genomföra matchen. Så länge det är vindstilla brukar matcherna spelas i temperaturer ner mot 25 minusgrader. När temperaturen är ner mot 30 minusgrader slutar hjärnan att fungera och redan vid -20 påverkas kroppen och huvudet mycket. Matcher som spelas i sträng kyla brukar oftast vara hafsiga med oorganiserat spel. Detta är alltså inte bara en följd av de ytrre förutsättningarna med frusna fingrar och fötter utan även att spelarna har svårt att hålla hjärnan koncentrerad. Men som sagt, de flesta bandyvänner gillar kyla och känslan att vädret friskar upp kroppen när man bänder av skridskoskydden och glider ut på den spegelblanka isen...
// webmastern


BARMARKS-KRÖNIKA

... i ögonvrån ser du en medspelare närma sig (han är nu din värsta motståndare och fiende), du kan höra hans andetag öka och stegen komma närmare. Blodsmaken biter i munnen, dina ben är som två cementpelare, lungorna håller på att sprängas och du ger det yttersta för att svara i spåret, men sakta så glider din motståndare enkelt förbi på utsidan och snabbt försvinner hans ryggtavla bort. Då inser man att det är 1 km kvar till mål, kroppen har gått rakt in i vägggen och mjölksyran sprutar ur varenda muskel i kroppen...och bakifrån närmar sig nästa fiende...
Det är ju inte för intet man ibland undrar vad man sysslar med, hur man frivillgt kan utsätta kroppen och psyket för denna tortyr under flera månader. Men förutom den sköna känslan efter varje hårt träningspass, är det den inre synen av en spegelblank is, 5 minusgrader och känslan av att med nyslippade skridskor ta isen i besittning som gör att man hittar motivationen. Det är under försäsongen varje lag har chansen att lägga grunden inför vintern. Det går att komma långt med motivation och talang, men för att nå ännu längre finns inga genvägar. Det är bara hårt slit och disciplin under 3-4 månader som gäller. Bandyns försäsongs är ganska unik och går inte riktigt att jämföra med t.ex sporter som fotboll, ishockey eller innebandy. Det som skiljer är att i bandy går det inte att träna matchlikt (stor is) förrän långt in på säsongen, oftast endast några veckor innan serie-premiären. Istället gäller det att hitta träningsformer som på bästa sätt motsvarar de moment och muskelgrupper som används på bandyplanen. Så det är bara att bita ihop, knyta skosnörena ännu hårdare och ge järnet i ytterligare några månader...
// webmastern


SÄSONGS-KRÖNIKA 01/02

Så var då ännu en bandy-säsong över...Sandviken vann helt rättvist SM-guld på Studenternas, Slottsbron gick upp i Division I och VAIK blev åter Sveriges bästa dam-lag. För Mosserud blev den gångna säsongen något av ett sportsligt bakslag efter fjolårets succe. Grundserien gick helt efter förväntan och andraplatsen togs med mersmak då MGF hade suveräna seriesegraren Slottsbron i brygga i två matcher, som dock båda slutade med förlust. Efter grundserien väntade en kvalserie med tre nya lag från Dalarna plus Slottsbron och Filipstad. Av tio matcher i denna serie, lyckas Mosserud endast att ta poäng i en enda, vinst hemma mot Filipstad. Detta får givetvis anses som en besvikelse, särskilt nu i efterhand då man vet kvaliteten på motståndarna. Förutom Slottsbron och Karlsbyheden (som också tog de två kvalplatserna) anser jag MGF vara minst lika bra som de övriga lagen i serien. Detta bekräftas bl.a att Mosserud i flera av matcherna varit med målmässigt och även fört spelet. Men liksom en förbannelse räckte det inte hela vägen, utan slutade oftast med förlust. Förutom förklaringen att "...man kan inte var på topp jämnt..." är det intressant att försöka spekulera i några fler orsaker till den mediokra poängskörden. Det faktum att laget inför säsongen stärkt truppen på pappret med några riktigt bra nyförvärv i bl.a Erik Larsson, Robert Scarlini och Erik Molin bör rimligtvis tala för ett bättre resultat. Samtidigt kan man anta att laget aldrig blev riktigt ihopspelt då flera spelare fick nya positioner. Förhoppningsvis fortsätter de flesta till nästa säsong, vilket skulle ge laget ett intressant utgångsläge. Det faktum att försäsongen inte var lika hård som förra årets och inte direkt inriktad på kondition utan spänst och benstyrka, tror jag personligen var den största orsaken till att laget i flera matcher vek ner sig mot slutet. Att tränarens val av upplägg på försäsongen inte slog väl ut denna gång, är ju mer en tillfällighet, som med ett annat lag eller en annan säsong kanske gett ett helt annat utslag. Avsaknaden av ett grundspel, där alla vet sin exakta uppgift, var också en orsak. Allt som oftast försökte man spela ett spel som det inte fanns material för. Att laget i år drabbades av flera skador påverkar ju förstås resultatet. Förutom Pinges "balettsteg" på Böj, anser jag att skadan på Anders Eriksson fick störst konsekvenser för MGFs spel. Anders är den irrationella spelartypen som för ett lag med Mosserus spelstil är livsviktig. Han kan göra det oväntade (för alla) och skapa ytor på isen. När Anders blev skadad blev spelet alltmer statiskt och förutsägbart, vilket gav motståndarna stora fördelar. När ett lag kommer in i en "stolpe ut" trend, som Mosserud gjorde i början av kvalserien, är den svår att ta sig ur. Efter ett antal tunga förluster, där man varit med i matcherna fram till slutminuterna, började motivationen att tryta hos spelarna. Ett lag som spelar utan motivation och glädje är ett lika enkelt byte för motståndarna som en enbent gasell är för ett lejon. Detta är alltså några av de främsta anledningarna till att framgångarna uteblev denna vinter. Förutom det rent sportsliga har denna säsong, som alla andra, bjudit på flera oförglömliga ögonblick och en god kamratskap inom laget som gör att man kan börja blicka framåt mot nästa säsong lightcyanan nu, trots att isen knappt har smällt undan på Tingvalla. Ett stort tack till Festkommitén och Patrik som bjudit på flera välarrangerade fester under året. Ett stort tack till alla funktionärer med Erling och Sixten i spetsen som, på ideel bas, möjliggör klubbens verksamhet.
Hoppas alla (spelare och funktionärer) fortsätter nästa år...för då tar vi nya tag...som alltid...
// webmastern


BANDY-KRÖNIKA

Bandyn är en döende sport!...Vem fan vill gå på bandy när det är Gladiatorerna på tv?...Bandy är en kärringsport...
Detta är kommentarer man kan få höra om man diskuterar sporten bandy med en "vanlig" person under fika-rasten på jobbet. Visst, det finns inte lika många senior lag som för 10 år sedan, och visst, det är bekvämare att sätta sig under filten i tv-soffan och "zappa" mellan tv-kanalerna en fredagskväll, och visst, det kan stundtals se ut som spelet går i slow-motion och spelare glider igenom ett helt försvar...
MEN, (och det är alltid detta "men" som vi bandyintresserade har att försvara sig med) det finns flera klubbar med bred ungdomsverksamhet där antalet aktiva har ökat de senaste åren efter att drastiskt minskat under 90-talet. Mosserud och Skoghall här i Värmland är bra exempel på det. Sporten skulle få ytterligare uppsving i området om den planerade konstisbanan i Skoghall blir verklighet.
MEN, har du aldrig stått och små-fryst i snålblåsten på Tingvalla i 90 minuter och sett spelare som Rinaldo utföra trolleri-konster som skulle få Joe Labero att blekna av avund...ja, då är det lätt att hellre fortsätta välja nån dråplig tv-serie istället. Och jag kan lova dig att kaffet och glöggen smakar mycket bättre under de 15 minuter mellan halvlekarna du har på dig att försöka få igång blodcirkulationen i fötterna igen, än vad det gör hemma i tv-soffan. Men framförallt är det den behagliga känsla som uppstår när man åter kommer hem till stugan eller lägenheten och DÅ får krypa ner i soffan och dra filten över sig, nöjd över att ha varit ute i den friska och kalla luften en tid.
MEN, har du som tycker bandy är en kärringsport och att man inte får stöta i varandra, någonsin spelat bandy, någonsin åkt på en "bröstvärmare" precis efter att nöjt tagit emot bollen med blicken i isen? Förmodligen inte, för då hade man vetat att kroppskontakt är tillåten och att det gör ont...
Själva spelet kan betraktas som ett fältslag där lagens skicklighet och strategi fäller avgörandet. Strategierna är givetvis olika från lag till lag, och det gäller att kunna ändra spelstil beroende på vilket motstånd man möter. Att spela bandy handlar om att under 90 minuter tålamodigt utföra en specifik uppgift för sitt lag. Förutom de vanliga "infanteristerna" finns det även i varje lag några kreatörer, konstnärer och fältherrar som med blick för spelet kan bryta mönster och skapa anfallskombinationer som ibland kan betraktas som rena konstverk.
Bandy är och förblir kultur väl förankrad i den svenska sportsjälen...
// webmastern

Startsidan