Vid väg 307 i nordöstra Hälsingland finns en socknen med genuint gamla anor. I en kuperad dalgångsbygd kring sjössystem
omgiven av skogsmark. Där ligger den bygden med namnet Bergsjö.
Folk har det här funnits sedan havet nådde upp till Bollebergets fot och väl styvt över det.
Lämningar sedan stenåldern vittnar om det.
Det rätta namnet är egentligen Bersia, eller Bersium,
som det stavas i antika kartor.
Men det uttalas Berse.
Innevånarna och närmast berörda kallas Bersekveger (Bergsjökvigor)
vilket förutom att vara ett gulligt öknamn ärdet en gest till den tid
när järnvägen gick från Bergsjö över Hånick och fram till Harmånger (motellet)
i form av Bersekoa.
En gång i tiden var orten känd för sin jordgubbsodling. Men det var länge sedan nu. Nedlagd är den affärsmässiga odlingen.
Bergsjö är en ort utan betydande storlek. Dock kan storlekens betydelse emellanåt i frågasättas och i synnerhet i detta fall.
