I Historien om en fjälldal berättar Margit Sandemo om dalen Grunke i Norge där hon själv bor, men det mesta kunde lika gärna ha hänt i vilken fjälldal som helst. De är alltså snarare faktaböcker än romaner, även om speciellt den första delen är till största delen skönlitterär. Den heter Örnens Rike och handlar om tiden från stenåldern till alldeles i början av vikingatiden. De tre berättelserna baserar sig på fornfynd som hittats i Grunke: en flintyxa från yngre stenåldern, skålgropar från bronsåldern och en urna med brända ben och en pilspets. Runt dessa föremål har Margit Sandemo spunnit tre berättelser om människor som kan ha levat i Grunke för mycket länge sedan. Om stenåldersmannen Hunger som var den förste att bosätta sig i dalen och om hans kamp med en örn. Om Toka som inte förstå varför djur ska offras när den Stora Modern säkert hellre skulle vilja ha örter. Och om fyra pojkars äventyr på en tidig vikingafärd.

Den andra boken, Korparnas dal, täcker 1300- till 1700-talet. Den här perioden vet man mer om och här blandas fakta ur dokument som rättsprotokoll och kyrkoböcker med gamla berättelser som författaren hört. Här finns både historier om ökända brottslingar och berättelser om böndernas ofta hårda liv, allt känns mycket levande även om alla gamla sägner kanske inte är sanna.

Del tre, Tranornas fristad, står ännu oläst i bokhyllan, men den handlar visst om tiden från 1700-talet till våra dagar. Jag kan också tänka mig att många av Margit Sandemos egna upplevelser av dalen finns med här. Historien om en fjälldal är alltså ingen vanlig romanserie av Margit Sandemo, men klart läsvärd om man är intresserad av historia.

Marika Axbom, February 29th 2000