Dikten är ett julminne som följt mej varje jul
                                                    under barndommen. Mormor läste den för
mej.

                                                                    

 Tomten

Midvinternattens köld är hård
stjärnorna gnistra och glimma,
Alla sova i enslig  gård
djupt under midnattstimma,
Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.

*******

Står där så grå vid ladugårdsdörr,
grå mot den vita driva,
tittar, som många vintrar förr,
upp emot månens skiva,
tittar mot skogen, där gran och fur
drar kring gården sin dunkla mur,
grubblar, fast ej det lär båta,
över en underlig gåta.

*******
Går till visthus och redskapshus
känner på alla låsen, 
korna drömma vid månens ljus
sommardrömmar i båsen;
glömsk av sele och pisk och töm
Pålle i stallet har ock en dröm:
krubban han lutar över
fylls av doftande klöver: -

*******

Tomten vandrar till ladans loft:
där han har bo och fäste
högt på skullen i höets doft,
nära vid svalans näste
nu är svalans boning tom
men till våren med blad och blom
kommer han nog tillbaka
följd av sin näpna maka. 

 *******

Tyst är skogen och nejden all,
livet där ute är fruset,
blott från fjärran av forsens fall
höres helt sakta bruset.
Tomten lyssnar och, halvt i dröm
tycker sig höra tidens ström,
undrar, varthän den skall fara,
undrar, var källan må vara.
  *******

Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma,
Alla sova i enslig gård
gott intill morgontimma
Månen sänker sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.

                                           Ett urval av den långa dikten
                                             Skriven  av " Viktor  Rydberg"

God Jul

 

 

Julen      Baket      Julgåvor

     Hem




 Uppdaterad den 06 november 2007
Maj-Lis Sunnanängs
 [ julsida1]   [julsida2]  
  Tomten  ©   Maj-Lis Sunnanängs