|
|
2. Herr Krokodil, fru Krokodil
och lille Krokodille-lilleman,
de dra åstad, vandra i rad
till gamle niggerdoktor Pillerman.
Krokodillelilleman, han skrek i himlens höjd,
men doktor Pillerman, han grinade förnöjd:
"Jag tror minsann gapa du kan!
Jo-jo!" sa´gamle doktor Pillerman.
3. Doktorn tar fram
högst allvarsam
en jätteflaska full med levertran.
"Håll dig nu still,
herr Krokodil!"
sa´han, och
käkens gångjärn smorde han.
Herr Krokodil slog samman gapet med en smäll,
och det blev slut på krokodillebarnets gnäll.
"Gäspning man kan bota minsann med levertran",
sa´doktor Pillerman.
upp igen
|
|
|
2. Nu ska du vara min elev,
och så kan ju jag få vara lärarinna.
Men då måste du göra efter det allra finaste du nånsin
kan.
Sen så dansar du liksom en älva
tyst och lätt, så vi knappt hör det själva
Tra la la la la la la la la.
3.Nu ska du vara min elev,
och så kan ju jag få vara lärarinna.
Men då mäste du göra efter det allra finaste du nånsin
kan.
Och så svävar du liksom en slända med små vingar,
som i solen blända.
Tra la la la la la la la la.
upp igen
|
