Hon stod vid fönstret och tittade ut på den försvinnande frosten, skrapade upp de sista matresterna med skeden ur den ljumma termobehållaren och lutade sig mot väggen för att ta tyngden av vänsterfoten. Smärtan var alltid som värst om morgnarna och hon försökte att inte stödja på den alltför mycket innan ampullerna började verka.
      Hon tyckte om frosten om morgnarna, marken täckt av ett tjockt lager spretiga iskristaller och fönstren täckta av virvlar och slingrande mönster, gnistrande som ljusprismor i det första solljuset men smälte snart bort, droppade nerför kapselns metallskrov och sögs upp av sanden. Bara i de djupare sänkorna låg frosten kvar tills framåt eftermiddagen, sanden frusen och hård, krasande under fotsulorna när man gick där.
      Hur länge nu? tänkte hon och tittade reflexmässigt på sitt armbandsur som oupphörligen blinkade samma meningslösa siffror, samma siffror datorn gav henne om och om igen som om tiden skulle ha stått stilla sedan kraschen. Armen sänktes.
     Hur länge?
     Men det var lönlöst att försöka minnas. Någon gång efter de första två veckorna hade hon tappat räkningen på dagar och nätter. När hon sov visste hon aldrig hur länge hon sovit, om det var dagar eller bara ett par timmar. Ibland vaknade hon just innan gryningen, men oftast låg hon i mörker. Det var svårt att vara säker på vad som var vakenhet och sömn i mörkret. Vinden trängde in i både sömn och vakenhet, dess höga, klagande, obönhörliga ton ständigt närvarande, som om den kunde tränga igenom kapselns ljudisolerade väggar.
     Kanske någon av de andra hade en kronograf som fortfarande fungerade.
     Tanken överraskade henne och hon slängde ilsket den tomma matbehållaren ifrån sig, hörde den skramla mot bortre väggen.
     Att hon inte tänkt på det förut.
     Jag kunde gå och hämta den, tänkte hon och genom fönstret såg hon den branta höjden, dess skugga som långsamt släpade sig fram över marken. Det var inte långt dit, bara ett par minuters klättring uppför den steniga branten, sedan hasade man nerför slänten och så var man där, hos dem.

| - tillbaka - | - udda fakta - | - recensioner - |