kåserier
Intåget i Jerusalem
Jesus har inget ansikte. I de flesta böcker som skrivs idag är personbeskrivningar ett ofrånkomligt inslag. Där finns folk med sneda leenden, potatisnäsor, ärr, grova händer och blomkålsöron, men man kan läsa nya testamentet om och om igen utan att bli klokare på hur Jesus såg ut. Var han mörk- eller ljushårig? Brun- eller blåögd? Lång eller kort, tjock eller smal? Vem vet. Han är berättelsens huvudperson från krubban till korset men vi ser aldrig hans ansikte. Antagligen är det avsaknaden av beskrivning som gjort att Jesus ansikte blivit en spegel där människor kan se sig själva: en svart Jesus, en kinesisk, en vithyad, allt beroende på vem som ser sig i spegeln. Gud som vår avbild. Jesus är ett oskrivet blad även på andra sätt. Visst uttrycker han sina, ibland svårtolkade, åsikter om de fattiga och kameler, om barn och att älska sin nästa, men han talar aldrig om hur han själv upplever sitt öde och liv. Ingen av hans berättelser inleds med "När jag var liten i Nasaret…" eller "Min mamma sade alltid…". På det hela taget saknas en ingående skildring av Jesus tidiga livsupplevelser och hur de påverkar hans handlingar och känslor: den där sortens psykologiska profil som är en så viktig del i nutidens litteratur och film. Historien om Jesus hoppar i stort sett direkt från födseln till trettioårsåldern (hans besök i templet som tonåring är ett undantag). Det finns ingen tolkning eller analys av den uppväxt som formade Jesus och inga utläggningar från Jesus själv om hur det känns att vara just Jesus. I massmedia ställs just den där frågan, "Hur känns det?", till alla, från politiker och OS-idrottare till björnrivna jägare och lottovinnare. Hur känns det att växa upp som oäkting i en liten by? Hur känns det att tro sig vara guds utvalde? Hur känns det att veta att en massa småbarn slogs ihjäl av Herodes när han försökte döda dig? Hur känns det att veta att man kommer att bli förrådd, torterad och avrättad innan man fyllt trettiofem? Dessa frågor skulle säkert ha ställts till Jesus om han intervjuats i ett av TVs soffprogram eller någon tidnings helgbilaga, eller till och med om han bara kommit hem till någon av oss på en fika. Men ingen av lärjungarna frågar hur det känns och Jesus berättar aldrig om det heller. Bara vid ett enda tillfälle, natten i Getsemane innan Jesus arresteras, förstår vi lite grand hur det känns. Då bryter en ångestfylld Jesus mer eller mindre samman och ber gud: "Ta denna bägare från mig". Det är kanske det allra märkligaste avsnittet i hela nya testamentet. Den man som inspirerade en ny religion och tvåtusen år senare tillbes som guds son, ber gud att låta honom slippa alltihop. Tänk om han blivit bönhörd. På Berta Hanssons fängslande och fascinerande målning "Intåget i Jerusalem" tycks Jesus ansikte vara en mask snarare än en spegel, en svårtydd mask till på köpet, stel och med tomma ögonhålor, som de där gipsmaskerna man gjorde i skolan. De som står runtomkring honom har lika svårtydda ansikten och även deras ögonhålor är tomma. Målningen går i varma vackra färger, nyanser av rött och orange, och figurerna är expressiva i sin stiliserade, nästan barnsliga enkelhet trots de stela ansiktena. Jesus sitter på en åsna som påminner om en påskhare, men så utspelas ju intåget också just innan påsk. Trots att detta enligt bibeln är ett tillfälle fyllt av jubel syns väldigt lite glädje i målningen och ju längre jag tittar på den desto mer olycksbådande tycks allting i den, allt utom den skuttande, kaninliknande åsnan som bara förebådar påsk och vår och kanske därmed också återfödelse. De omkringståendes kroppsspråk ser ut att uttrycka någon stark känsla, men är det glädjerop eller klagosånger de stämmer upp? Föremålet vid Jesus huvud, är det ett palmblad eller snarare en törnekrona, ett varsel om vad som ska komma? Syftar inte målningens färger på det blod som kommer att spillas? Och Jesus ansikte, hans mask, påminner mig allra mest om en dödsmask. Kanske är Jesus ansikte, detta icke beskrivna ansikte, just en mask snarare än en spegel. Och kanske är den masken inte svårtydd utan mångtydig. Kanske hans aldrig avslöjade, men i nya testamentet alltid närvarande, ansikte är en mångtydig mask där var och en av oss kan se den Jesus vi vill se: gud eller överskattad människa, frälsare eller opium för massorna. Vem han verkligen var under den masken har jag förstås ingen aning om. Men jag kan inte låta bli att undra vad han själv såg där. |
