kåserier
| Ekorrarnas utpressning Kan man anmäla ekorrar för utpressning? Jag har börjat undra över detta de sista månaderna efter att ett par svarta ekorrar i grannskapet tilltvingat sig utfodring på vår balkong. Det började i vintras då vi lade ut solrosfrön på balkongen till fåglarna. Vi såg ett par fåglar, men mestadels såg vi ekorrarna. De kom mest varje dag och satt där och såg så söta och gulliga ut. Titta så fina de är, sade vi i vår enfald medan vi såg dem sätta i sig allt solrosfrö. De har nog inte så mycket mat över vintern, resonerade vi. Stackars små gulliga ekorrar! Så blev det vår och jag satte ut några balkonglådor där jag planterat lite olika blom- och kryddörtsfrön. Hurra! tänkte jag, Vad bra de ska växa här i det milda klimatet. Jag hade inte räknat med ekorrarna... Eftersom det nu var vår slutade vi lägga ut solrosfrön. Med alla kottar och frön och sånt ute i naturen kunde de väl inte vilja käka våra dammiga gamla frön längre. Men ekorrarna hade andra planer och det var nu utpressningen började. Första kvällen efter att frörestaurangens servering upphört vandaliserades mina nyplanterade balkonglådor. Stora hål grävdes upp, jord och frön spreds överallt. Jag försökte platta ner all jorden och försökte få fröna på plats igen, men nästa morgon hände samma sak och den här gången satt boven själv mitt i en av lådorna. En ekorre. Den stirrade beslutsamt på mig genom den stängda balkongdörren en stund, sedan hoppade den ner och satte sig förväntansfullt på det ställe där vi brukat lägga ut solrosfrön. Jag förstod utan att ett ord behövde sägas. Mina plantor var dömda att grävas upp i all oändlighet om jag inte gav upp. Ekorren fick sina frön och vandaliseringen av balkonglådorna upphörde genast, men varje gång vi inte fyllde på matförrådet snabbt nog grävdes det om i lådorna, späda plantor rycktes upp och jord spriddes över hela balkongen. Vad kunde vi göra? Vi var utlämnade till ett par decimeterhöga varelser med buskiga svansar och glimmande pepparkornsögon. Vem skulle tro oss ifall vi klagade? Ekorrar är söta små oskyldiga djur, inte sant? Och nu är vi rätt säkra på att en av dem är en nybliven mor, hon kommer lite då och då fortfarande och jag väntar bara på den dag då hon tar med sig hela barnaskaran hit för att visa dem var snabbmatsserveringen ligger. Men jag ska inte klaga, mina plantor är säkra för tillfället, så länge den här tio kilos säcken med solrosfrö räcker i alla fall. |