Den 19 januari påbörjade vi vår 11:e resa till Thailand. Den här gången hade Finnair erbjudit den bästa förbindelsen till Bangkok. Efter att ha rest med Säffle-Bussen till Stockholm, tog vi oss med flygbussen till Arlanda. Samma shopping i taxfreeshoppen som tidigare, d v s Gammel Dansk. Resan förflöt utan några anmärkningsvärda händelser och vi landade strax efter lunch den 20:e, lokal tid, på Don Muang. Givetvis skulle vi ta tåget in till centrum, men oturligt nog skulle inte nästa tåg gå förrän om 1½ timme, så vi förhandlade oss till en taxi, som var villig att köra på taxameter. Tro det eller inte - det tog 21 minuter till vårt hotell (Narai), som ligger på Silom Road.

Narai är inget dåligt hotell, men lobbyn var så stor, så den blev ganska opersonlig. Läget är bra (nära till Sky-Train) och det var detta som styrde valet av hotell. Efter dusch var det dags att äta middag, och som vanligt blev det Somboon Seafood, som ligger i samma kvarter som Narai.Vi börjar bli litet av stamgäster där nu.

Nästa dag strosade vi kring i Bangkok, fixade boende på Koh Chang och bokade buss till Trat. Det visade sig vara ganska svårt att få tag på ett rimligt boende på Koh Chang, eftersom turisterna hade flyttat över till denna delen av Thailand efter tsunamin, men efter en del sökande gick det bra. Tsunamin hade satt tydliga spår på turismen i Bangkok och det var förhållandevis dött på gatumarknaderna och många försäljare packade uppgivet ihop vid 9-tiden på kvällen. På kvällen middag på Lemongrass, en mysig (men dyr) restaurang på en sidogata till Sukhumvit Road.

Även den 22 januari tillbringade vi i Bangkok. Vi älskar stan med dess puls och variation av miljöer. Shopping på MBK och Tokyo och därefter Chao Praya Express från Saphan Taksin till Chinatown. Vansinnesfärd med tuk-tuk tillbaka till hotellet. Middag på Silom Village. Börjar bli ganska dyrt och det är frågan om maten är värd priset.(men det låg nära hotellet).

Den 23 bar det iväg mot Koh Chang. 5 timmar i buss från Eastern Bus Terminal till Laem Ngop och därefter färja ut till Koh Chang. Fullsatt songtaew till hotellet som ligger på Coconut Beach. Finn fick stå på fotsteget bakpå och höll på att trilla av i backarna och kurvorna. Hotellet (Coconut Beach Resort), som vi bokat mer eller mindre i blindo, var helt nybyggt och superdesignat. Poolen var inte färdig. men vad gjorde det eftersom det var 50 meter till havet. På vägen till Coconut Beach passerade vi White Sands Beach (ligger längst norrut på ön) och vi kände oss tillfreds med att inte ha bokat där. Tätt mellan bungalows och hotell. Träffade svenskar som rekommenderade en bra restaurang i närheten (Chai Chet). Vår strand var ren och fin och glest mellan turisterna. Inga parasoller.

Det blåste och regnade natten till den 24 januari, men klarnade upp lagom till frukost, som vi åt på stranden. Vi slappade på stranden några timmar och gick sedan upp till "byn" och kollade vidaretransport till Kambodja. Fanns en hel del alternativ. I övrigt tyckte vi väl inte att det vi såg av Koh Chang överglänste något annat så när som på en sak - det fanns gott om sandloppor. På kvällen på samma restaurang som tidigare.

Coconut Beach Resort var helt nybyggt	Det första vi gjorde när vi kom fram, var att ta en kall öl på hotellets restaurant	Färsk frukt fanns det gott om	Stranden var ganska glest befolkad

Nästa dag förlöpte på samma sätt, sol och bad, mat och så bokade vi transport till Phnom Penh med minibuss, 2 dagar inklusive övernattning. Misstänkt billigt!!

Den 27 bar det iväg tidigt för att försöka hinna med 8-båten in till stan - men den gick inte. Fick vänta till kl 9 vid ett öde färjeläge. Fanns dricka och chips att köpa. Vid 12-tiden gick den mer än fullsatta minibussen till Hat Lek via Trat, där chauffören skulle hämta några lådor. Extraknäck???. Checkade ut ur Thailand och gick över gränsen till Kambodja. Tiggare och enbenta svärmade runt omkring oss. Vi "köpte" visum. 1000 Baht. US-dollar var inte gångbara. "Hälsokontrollen" bestod i att vi försäkrade att vi inte kom från något område med SARS eller gula febern och att vi inte var snuviga. Fick ett "intyg" i passet, stämplat av Ministry of Health. 100 Baht!!!. Därefter en annan minibuss till Koh Kong, en liten håla några km innanför gränsen, där vi skulle övernatta. Vi hade sällskap med ett tyskt par, som ville växla in några resechecker, varför bussen tog oss till ett växlingskontor. Liknade mest av allt en skruttig korvkiosk från 40-talet, men utan väggar (luftkonditionering?). Det dröjde ganska länge och vi fick förklaringen av tyskarna - i normala fall tar man en fotokopia av passet när man löser in resecheckar, men eftersom korvkioskar inte är utrustade med kopieringsapparater, så ritade man av passet i stället. Vi hade kommit till en annan värld!!!! Därefter bar det iväg till vårt boende, varvid vi fick förklaringen till det låga priset på transporten. Luftkonditionering mot tillägg. Lät som en kaffekvarn!!! Bortsett från detta var det OK.Ut och rekade på byn. Det stod ett bord och två plaststolar utanför grannhuset, vilket indikerade att det fanns något att dricka (öl). Kom i samspråk med en tysk, som visade sig vara svärson i huset. Han berättade en del om Koh Kong och rekommenderade en restaurang litet längre ned på gatan (First Café) som hade "världens bästa pommes frites". Eftersom det inte fanns så mycket mer att välja på, följde vi rådet. Verkade vara en samlingspunkt för utlänningar. Träffade några aussies, som körde crossmotocykel genom Kambodja. Drack några öl tillsammans. Fick besked att minibussen skulle gå kl 0900. Vi satt utanför vårt boende på kvällen och tog en öl och kom att prata med en av dessa otaliga mopedtaxiförare som översvämmade byn. Han berättade att han hade köpt mopeden begagnad för 20.000 Baht (4000 kr). Han hade fru och två små barn. De hyrde en stuga som var ca 25 kvadratmeter. För detta betalade man 400 baht per månad. Råvarorna till maten kostade ca 80 Baht per dag. En normal dag tjänade killen ca 150 Baht. Just i dag hade han bara kört ihop 20 baht. Räckte till cigaretter. Rekommenderade honom att sluta.

Växlingskontoret i Koh Kong. Här såldes även läsk	Det var inte världens fräschaste fordon i Kambodja	Hamnen i Koh Kong	Tandläkarmottagning??

Vi hade fått besked att minibussen nästa dag skulle gå kl 9 och vi gick och lade oss i skramlet från luftkonditioneringen och vi sov faktiskt riktigt bra - speciellt kl 0740, när det bankade på dörren och en röst förkunnade att minibussen skulle gå kl 8. Bråttom, snabbdusch, slarvpackning och en halv frukost. Så småningom kom det en landcruiser, som var en korsning mellan Suzuki, Nissan och Toyota. Två säten bak och lika många fram. Där fram satt redan 3 personer och bak 1 - så det fanns gott om plats för oss också. Ryggsäckarna stuvades in där bak, tillsammans med gurkor, papaya och diverse andra jordbruksprodukter. Vårt tyska resesällskap såg vi inte röken av. Det bar iväg längs den asfalterade vägen. "Stod det fel i Lonely Planet?" tänkte vi, men efter en kilometer tog asfalten slut och Lonely Planet talade sanning. Det visade sig att landcruisern tillhörde en statstjänsteman, som jobbade i Koh Kong och veckopendlade hem till familjen i Phnom Penh. Vägen var i en klass som fick landsvägarna på Värmlandsnäs i tjällossningstider att framstå som motorvägar. Vi skulle åka färja 4 gånger enligt föraren och vilka färjor!!! Det var litet väntetid vid varje färjeläge med "toaletter" och matställen fanns det, så det gick ingen nöd på oss. Så småningom kom vi fram till vägen mellan Sihanoukville och PP och denna var nybyggd och asfalterad. Då gick det litet fortare. Vi kom in i PP och de andra passagerarna tillsammans med litet papaya och gurkor släpptes av vid en marknad. Sedan var det frågan var vi skulle.Vi visste att hotellet låg vid floden, så efter litet letande hittade föraren fram. Det tog han inget extra för. Service!!! Hotellet (Tonlee Hotel) visade sig vara en lyckträff. Det låg vid huvudstreetan längs floden, var ett gammalt hotell, nyrenoverat, med inredning i massiv redwood. En pluttig trottoarservering och dessutom hade man en egen resebyrå.

Kor på gatan var inte ovanligt	Bekvämlighetsinrättning vid ett av färjelägena. Vattentoa???	Ytterligare ett av dessa fordon	Överlast? Nej, detta ord finns inte i ordlistan!!

Nu kom färjan		Stabil konstruktion - eller....	Men mat fanns det ombord