FK = Fast kostnad = De kostnader som företagen har som inte påverkas av hur mycket de tillverkar, till exempel hyra av lokal och vissa maskiner.
RK = Rörlig kostnad = De kostnader som förändras beroende på hur mycket företaget tillverkar, till exempel råvaror, energi och halvfabrikat.
MK = Marginalkostnad = Kostnaden för den av företaget sist tillverkade produkten.

= förändr av total kostnad/förändr av kvantitet = = förändr av rörlig kostnad/förändr av kvantitet.

MI = Marginalintäkt = Inkomst till företaget av den sist tillverkade produkten. Om MK är lägre än MI så lönar sig en produktionsökning och vice versa.
SK = Styckkostnad = Genomsnittlig produktionskostnad per producerad enhet. = Total kostnad/kvantitet. Rörlig styckkostnad = Total rörlig kostnad/kvantitet
Total kostnad = Totala fasta kostnader + Totala rörliga intäkter = Producerad kvantitet x styckkostnader.

Dessa uttryck kan det vara bra att titta tillbaka på under tiden ni läser detta avsnittet, eftersom de kommer att dyka upp titt som tätt.

Som ni nu har märkt så har en fabrik fasta kostnader även då produktionen står stilla. Det innebär att produktionskostnaden för den första varan kommer att vara mycket hög, dvs styckkostnaden är hög. När man tillverkar fler varor så faller marginalkostnaden ett tag eftersom att den fasta kostnaden slås ut på fler varor. Man anställer kanske också fler och då kan dessa hjälpa varandra, man specialiserar sig på sitt jobb och dessutom så utnyttjar man maskinparken effektivare. Denna minskning av MK kommer inte att hålla i all evighet. För om de fasta kostnaderna verkligen är fasta, det vill säga att man inte investerar i mer realkapital, så kommer MK senare att öka. Det beror på att varje nyanställd inte blir lika effektiv som den tidigare anställde. Är det många som arbetar där så kommer ju alla maskiner att vara upptagna och det finns ingen plats för den nyanställde. Det kallas att man har slagit i kapacitetstaket, dvs att allt utnyttjas för fullt och styckkostnaderna kommer då att öka. Så länge MKSK så ger ytterligare produktion högre SK. Man kan säga att företagen vill sälja sina varor så länge som intäkten överskrider SK för att då går de med vinst. De kan även vilja sälja sina varor när intäkterna endast överskrider den rörliga SK. De kommer då att gå med förlust men får ändå in pengar för att täcka en del av den FK de har för att överhuvudtaget finnas till. Detta är det s.k. täckningsbidraget. Fast en sådan försäljning kan endast fortgå under en kort period.

Ibland hör man talas om s.k. stordriftsfördelar. Det är när företagets SK faller ju mer de producerar. Det finns här en stor skillnad mellan olika branscher, ju större FK desto mer betydande stordriftsfördelar.

Detta kapitel ska, precis som rubriken antyder, i första hand handla om olika marknader. Här finner vi två ytterligheter. Den ena är fullständig konkurrens, där det finns så många små företag att ett ensamt företag inte själv kan påverka priset på en vara genom att själv ändra sitt pris. Det är på en sådan marknad som priset strävar mot jämviktspriset. Den andra ytterligheten är monopol. Det är när ett enda företag står för hela marknaden och alltså själv kan styra marknaden så att de får så stor vinst så möjlig.

Dessa två ytterligheter är i praktiken ytterst ovanliga. Istället finns det mellan dessa två en mängd kombinationer.

Konkurrens kan enkelt beskrivas med att det är när ett företag är litet och inte själv kan sätta ett pris, utan måste ta det pris som marknaden erbjuder. Priset är här givet = vi får en horisontell efterfrågekurva eftersom priset blir detsamma, oavsett volym. Om ni tittar på diagrammet som heter ”företag i konkurrens” så kanske den mest verkar rörig. Jag ska inte heller göra någon djupare förklaring av diagrammet, utan istället bara enkelt förklara det. Som ni ser i diagrammet så är priskurvan horisontell, vilket visar att företaget ser priset som givet. Företagens beslutsregel är att sätta MI = MK, dvs tillverka så många varor så att intäkten på den sist tillverkade varan är lika stor som

Vad händer då om företagen kan sätta priser som är högre än SK på sina varor, till exempel vid en kraftig efterfrågeökning? Jo, då kommer företagen att göra vinster, vilket i sin tur lockar in fler företag i branschen och priset tvingas åter ner till där MI = SK. Detta sker eftersom det då åter kommer in varor på marknaden som täcker upp efterfrågan.

Vad händer då om efterfrågan istället minskar? Jo, då blir det ett utbudsöverskott vilket tvingar företagen att sänka sina priser för att bli av med sina varor. Vissa företag klarar då inte av att få ekonomin att gå ihop eftersom intäkterna minskar. Dessa går således i konkurs och utbudet på marknaden minskar, vilket återigen tvingar upp priset till sitt ursprungliga värde, samtidigt som de sämsta företagen inom den branschen slagits ut.

Allt det här verkar mycket bra, och man kan ju undra varför vi inte har det så här. Svaret är att detta gäller bara vid en fullständig konkurrens och för att en sådan ska kunna finnas finns det en hel del kriterier som måste uppfyllas:

* Stort antal köpare och säljare.
* Säljare och köpare får inte samverka.
* Enkla och homogena varor (olika tillverkares varor ska vara identiska).
* Konsumenterna måste ha information om marknaden och veta var de kan finna de lägsta priserna.
* Alla tillverkare måste ha tillgång till den bästa tekniken.
* Företag ska fritt kunna ta sig in/ut på olika marknader.
* Man måste snabbt anpassa sig till nya villkor.
* Inga regleringar får finnas som sätter de fria marknadskrafterna ur spel.
* Inget politiskt, etniskt eller klassmässigt förtryck får förekomma.

Som ni kanske redan har märkt så är det omöjligt att få fullständig konkurrens inom något område, alltid är det någon av ovanstående punkter som sätter stopp!

För att inte göra detta avsnitt alltför komplicerat så hoppar vi över ett illustrerande av den typ som vi använde oss av när vi talade om fri konkurrens. Tiita ändå gärna på det under ”genomgången” och försök tänka er egna linjer. Istället försöker vi med enkla ord förklara hur ett monopol fungerar. Till skillnad mot en konkurrenssituation där efterfrågekurvan var horisontell, så är den här istället negativt lutande. Den visar vilka priser kunderna är beredda att betala för en given kvantitet. Att den lutar negativt innebär alltså att priset måste sänkas för att få konsumenterna att köpa större kvantiteter av varan i fråga. Detta medför i sin tur att även marginalintäktskurvan, som visar den intäktsförändring som den sist sålda enheten ger, måste falla ännu brantare. MI är alltså här inte lika med priset. När MI tillsist blir negativ, är priset sänkt så mycket att den totala intäkten minskar. Därför producerar man inte dessa kvantiteter. Alltså blir den totala kvantiteten som finns på marknaden av en vara mindre vid en monopolsituation. Men ett monopolföretag strävar ändå efter att sätta MI = MK. Vid denna punkt är priset på varan de säljer en bra bit mycket högre än vad styckkostnaden är. Alltså gör företaget här en stor vinst. Vi kan då nämna tre punkter som är typiska för ett monopolföretag:

* Ett monopolföretag tar ut högre vinster än ett liknande företag som verkar under konkurrens.
* De håller tillbaka den tillverkade kvantiteten för att göra så stor vinst som möjligt.
* Monopolföretagen går i vinst, på konsumenternas bekostnad.

Skulle ett företag mot all förmodan lyckas få monopol i sin bransch så lockar det bara nya företag till den branschen eftersom monopolföretaget gör så stora vinster som andra också vill ta del av. Skulle då trösklarna för att slå sig in på den marknaden vara alltför höga så kan man alltid försöka konkurrera med nya, likvärdiga varor. Dessa kan mycket väl slå ut de gamla. Vad hjälpte det till exempel att ha monopol på häst diligenser när tåget kom? Att posten som har haft monopol på brev ändå har känt sig tvungna att hålla låga priser, beror till stor del på konkurrensen från telefon, fax och på senare tid även från e-mail.

Andra modeller än konkurrens och monopol, kan till exempel vara oligopol. Där domineras marknaden av ett fåtal större företag, som inom vissa ramar kan bestämma priser. Ett annat sätt är kartellbildning, där företag kommer överens om att samarbeta istället för att konkurrera. De kan då höja priserna och göra större vinster. Detta är inte särskilt vanligt eftersom det då, som vi tidigare sagt, kommer nya företag som utmanar kartellen på grund av att de gör så stora vinster. En annan hållhake är att det ofta känns frestande för något företag att försöka lura de andra.

En annan modell är s.k. monopolistisk konkurrens. Det är när många små eller stora företag kan komma in på en marknad utan inträdeshinder. De försöker där skaffa sig en egen nisch genom att knyta kunden till just sin typ av produkter genom bland annat reklam och rabatter. Exempel på sådana företag är restauranger, bensin- och oljeleverantörer och dylikt.