För att undvika någon form av dubbelberäkning när man beräknar BNP:n så lägger man ihop de sk förädlingsvärdena i ekonomin. Förädlingsvärden är värdet av ett företags produktion minus värdet av de olika insatsvaror som använts. Om vi säger att ett land inte har någon skuld eller några fordringar till utlandet så blir summan av förädlingsvärdena samma sak som summan av inkomsterna. Det ger i sin tur att nationalinkomsten = nationalprodukten. Detta exempel är mycket ovanligt, de flesta länder har ju både skulder och fordringar till utlandet. Om landet har utlandsskulder så gör räntebetalningarna att nationalinkomsten < nationalprodukten. Är det istället så att landet har fordringar till utlandet så blir följdaktigen nationalinkomsten > nationalprodukten.

När man ska räkna fram ett lands BNP så stöter man oftast på problem. BNP-värdena blir nämligen aldrig sanna för något land. Anledningen till det är att i dessa räknas till exempel inte hemarbete och de svarta marknaderna in. Ett annat problem är hur man ska värdera tjänster av olika slag, till exempel utbildning, polisväsen mm. Man brukar då använda sig av hur mycket de olika tjänsterna kostar. Vid utbildning så räknar man således hur stora lönerna är för lärarna och de andra inblandade. Annan kritik mot BNP-begreppet är att man inte räknar med miljöeffekterna och att det inte heller säger något om hur fördelningen är i ett land. BNP-talet säger heller inte något om vad det är som tillverkas. Till exempel så ger en produktion av miljöfarliga varor för 1 000 000kr lika stor BNP-ökning som tillverkningen av reningsfilter för samma belopp. Därför kompletterar man ibland BNP-uträkningen med till exempel hur stor läskunnighet ett land har eller hur många telefoner de har per 1000 inv.

Ett av de vanligaste argumenten mot tillväxten är att den skulle skada miljön. Till exempel så önskade sig en kommunalpolitiker i Landskrona i en tidningsartikel att vi för miljöns skull inte skulle ha så hög tillväxt under 1996. Har då denna person rätt i att miljön tar skada av tillväxten? Om miljön tar skada av tillväxten, så ger ju inte tillväxten högre, utan istället lägre välfärd då luft och vatten blir smutsigare. Vem har glädje av ett hypermodernt kök när luften är så förorenad att man inte kan bo där eller maten är så dålig att den är direkt ohälsosam? Är tillväxten alltså en av våra största miljöbovar. Svaret blir här både ja och nej, det beror på hur man använder tillväxtens ökade inkomster. Tidigare kan det nog ha varit sant att tillväxten har slitit oerhört på miljön, men i dagens Sverige stämmer det knappast. Förr så tog miljön skada eftersom man satte materiell standard i första rummet, alltså därför att man snabbt ville bygga upp ett välfärdssamhälle. Nu så satsar man istället en del av de pengarna på att behålla vår välfärd, och där inkluderas även miljön. Man tvingar också företag att bli miljövänligare genom extra skatter på miljöfarliga varor. Dessa söker då andra produktionsmetoder för att komma billigare undan. De drivs ju hela tiden av att göra så stora vinster som möjligt. Slutligen när det gäller miljön kan vi säga att tillväxten idag behövs bland annat för att få råd med att satsa på miljön.

Om vi hela tiden strävar efter att ha en tillväxt i ekonomin så leder det till att vi använder mer och mer av vissa råvaror. Kommer då dessa inte att ta slut i framtiden? Jovisst kan en del resurser ta slut, men då finns det förmodligen ersättningsråvaror för dessa. Dessutom så motverkar en marknadsekonomi att råvaror tar slut, åtminstone i teorin. Om till exempel ”lagret” av en viss mineral minskar så kommer som tidigare sagts priset att öka. Detta leder i sin tur till en minskad efterfrågan, som i sin tur gör det lönsamt för företagen att leta efter andra fyndigheter av samma mineral eller kanske t.o.m. försöka komma på någon ersättningsmineral. Återigen är det företagens vinstintresse som är den drivande motorn. Som exempel kan nämnas att man i mitten av 1800-talet varnade för att kollagret skulle ta slut. Nu vet vi att vi har ett sådant lager för flera hundra år framöver och fler fyndigheter kommer säkert att påträffas. Ett mer närliggande exempel är kanske oljekrisen under 1970-talet. Denna kris ledde fram till att man letade efter fler oljefyndigheter i bland annat Nordsjön. Indirekt ledde den också till en del, mer eller mindre medvetna, miljövänliga handlingar. Som ett resultat av att utbudet minskade så steg priset och efterfrågan minskade. Man sökte då andra energikällor och konstruerade även energisnålare motorer, allt för egen vinning.

Den viktigaste frågan är här, hur vi ska få vågskålen mellan konsumtion och investeringar att väga jämnt. De investeringar som gjordes igår ger idag en modernare och/eller växande produktionsapparat som i sin tur höjer människans produktionskapacitet. Detta leder i slutändan fram till välfärd. Samtidigt så behöver vi konsumera för att hålla allting igång så att vi får råd till investeringar. Om vi inte köper företagens produkter utan endast investerar våra pengar idag, så får ju inte företagen några pengar att investera för, och då får vi heller ingen välfärd. Var denna gräns ska dras är väldigt svårt att säga.