Dikter

Gråt inte för att jag är död
Du har min röst
den finns i dig
den kan du höra när du vill
Du har mitt ansikte
min kropp
Jag finns i dig
Du kan ta fram mig
när du vill
Allt som finns kvar
av mig
är inom dig
Så är vi jämt tillsammans

Barbro Lindgren



Säg inte att intet blir kvar
av den vackraste fjärilen livet gav
Säg inte att vingarnas färg bleknar bort
och försvinner i vinden som stoft, som stoft
Om fjärilens kropp måste gömmas i grav
är ändå den svindlande flykten kvar

Bo Setterlind



Jag tänkt när jag plockat blommor
kanske är det så vår herre gör
han plockar en kväll på sin blomsteräng
och vi säger att någon dör
Jag tror han tar dem som slagit ut
som passar riktigt bra på hans bord
och jag vill att han skonar knopparna
som nyss blivit till på vår jord
Jag törs inte tänka tanken ut
han kan väl inte vara som jag
att han tanklöst trampar hur som helst
på sin äng en sommardag

Elsa Wallen



Vem är hon som går intill mig?
Ett barn, för det är ett barn som går intill
I nästa ålder skuttar hon långt framför mig
eller släntrar hon efter, slår med käpp i vägrenen
Senare går hon kanske åter bredvid mig
men tänker på annat
Ingen av dessa, barnet, flickan, ungmön
ska jag lära känna. Inneslutna
i en sex månaders barnkropp är de alla döda...

Fritt efter Agnus Dei ur 'Rekviem för ett barn' av Lars Forssell



Kunde jag följa dig långt bort
längre än allt du vet
ut i de yttersta rymdernas
världsensamhet
där vintergatan rullar
ett bjärt dött skum
och där du söker ett fäste
i hisnande rum

Jag vet: det går inte.

Men när du stiger huttrande
blind ur ditt dop
tvärsigenom rymden
skall jag höra ditt rop
vara dig ny värme
vara dig ny famn
vara dig när i en annan värld
bland ting med ofött namn

Karin Boye



Stilla vill jag tacka mitt öde:
aldrig jag mister dig helt
Som en pärla växer i musslan
så inom mig
gror ditt daggiga väsen ljuvt
Om till sist en dag jag har glömt dig -
då är du blod av mitt blod
då är du ett med mig -
det gudarna give

Karin Boye



Engång skall du vara en av dem
som levat för längesen
Jorden skall minnas dig
så som den minns gräset och skogarna,
det multnande lövet.
Så som myllan minns
och så som bergen minns vindarna.
Din frid ska vara oändlig så som havet

Pär Lagerkvist



Tillbaka till Evelinas hemsida