Den 21 mars 1960 öppnade den Sydafrikanska polisen eld mot svarta demonstranter i Sharpeville i nordöstra Sydafrika. Under 1950-talet hade African National Congress (ANC) och Pan-African Congress (PAC) organiserat stora prostestaktioner mot Apartheid. Den 21 mars 1960 hade en stor folkmassa samlats utanför polisstationen i Sharpeville för att protestera mot Sydafrikas passlagar som kontrollerade den svarta befolkningens minsta rörelse. Målet med demonstrationen var att bli arresterad för brott mot passlagarna. Alla deltagande hade fått instruktioner om att på inga villkor ge polisen några ursäkter för att skjuta.

Demonstrationen var ett typexempel på civilt motstånd. Trots detta öppnade polisen eld. 69 människor dödades och 180 sårades. Efter massakern följde demonstrationer, strejker och upplopp runt om i hela Sydafrika och regeringen utlyste undantagstillstånd. Efter massakern i Sharpeville blev Sydafrika isolerat mot omvärlden och 6 år senare, den 26 oktober 1966 antog FN den 21 mars som en internationel dag mot rasism som minne av massakern i Sharpeville.