Nytt år är det nu och det var ett tag sedan jag lämnade ett tassavtryck här på sidan. Jag har varit lite upptagen kan man säga. Har varit en vecka i Göteborg och uppvaktat en tik igen. Brudarna har visst fått upp ögonen för mig! Matte säger att jag blivit lite stöddig på sista tiden och att om jag inte slutar upp med det snart blir det inga fler brudar... Bäst å skärpa sig kanske. Men jag tycker nog inte jag är direkt stöddig, men vi har lite olika åsikter om en del saker har jag märkt. På fredag ska jag till veterinären... Jag vill verkligen inte, har inte direkt glömt hur det var sist vi var där, men matte har lovat att det inte kommer bli några sprutor, de ska bara kolla på mitt öra. Jag har tydligen tappat lite hår och nu är hon hur hispig som helst... Ja ja, lika bra att lyda och följa med... Snart ska jag ut på en långpromenad. Matte har bestämt att hon ska gå en långpromenad med mig varje dag, inte mig emot! Älskar att gå ut på promenad. Har fått ett nytt täcke också, det är jättevarmt och skönt. Ganska snyggt också, annars så är jag inte så mycket för det där med kläder och så,  har ju päls för sjutton!, men när det är riktigt kallt så är det faktiskt ganska skönt med ett täcke har jag märkt...

Hemma igen efter en vecka med drömtjejen! Har haft det riktigt bra måste jag säga. Nu är jag i alla fall hemma igen och det är rätt skönt faktiskt, men klart jag sörjer lite också, det måste jag erkänna... Men det kommer nog nya brudar, vem kan motstå mig! Snygg, charmig och stilig...- ja listan kan ju göras ganska lång om man frågar mig! Förhoppningsvis har jag spridit mina gener lite också så det kommer nog en drös småttingar i vinter. Snart finns det ett helt fotbollslag med coola Vincent ungar! Häftigt! Annars händer det inte så mycket. Det är ju snö ute nu så det lär väl inte bli någon agility på ett tag, lite trist, men förra året försvann ju snön så det gör den säkert den här gången också. Jag har hört någonting om att vi ska gå en tävlingskurs igen i agility. Hoppas det! Matte har köpt en till bil också, det är bra då kan vi åka till klubben lite oftare... Nej nu ska jag ta och sova är lite trött efter en händelserik vecka...

Matte har utsatt mig för ett obehagligt veterinärbesök. Tandskrapning var vad de skulle syssla med!! Inte frivilligt från min sida i alla fall tänkte jag. Sköterskan tittade lite i min mun och konstaterade att det inte var så mycket tandsten så det skull räcka med lugnande åt mig och så skulle hon ta bort det med en vanlig tandstensskrapa. Inte med ultraljudsapparaten som det var tänkt från början. Det kändes ju lite bättre i alla fall... Jag fick en spruta och så fick vi sätta oss i väntrummet en stund så skulle jag bli lite trött om några minuter sa hon. Jag tänkte inte bli det i alla fall. Inte kan man låta någon opålitlig sköterska skrapa i min mun utan att jag har kontroll på läget, vilket jag inte skulle ha om jag var drogad?! Nej jag stålsatte mig mot det där lugnet som skulle komma och var till synes lika pigg som innan jag fick sprutan när sköterskan kom tillbaka för att kolla till om jag blivit påverkad. Hm.. sa hon när hon kom, du var allt en seg liten rackare du och så ruskade hon om mig lite grann. Jag tror nog vi får ge dig en liten dos till. EN DOS TILL!! - hjälp tänkte jag, det vet jag inte om jag klarar av att kämpa emot! Men jag hade ju inget val. En spruta till trycktes in i min nacke och jag var rent ut sagt förbannad mot denna förnedrande behandling. När ilskan kom över mig var det så mycket enklare att stålsätta sig mot sprutans verkan och fast jag såg dubbelt vägrade jag bli lugn. För att riktigt bevisa min vägran att ge upp jagade jag lite flugor i väntrummet och sköterskan bara skakade på huvudet. Nej du Vincent sa hon, nu gör vi ett sista försök med en spruta till, funkar inte det då blir det till att sövas förstår du. SÖVAS!!! Nej det fick bara inte hända! Det har jag blivit en gång och då vaknade jag upp med ett jätteläskigt sår på magen, en tratt runt halsen och alldeles alldeles ensam i en bur, ingen matte som kunde krama mig på mils avstånd! Nej det fick bara inte hända en gång till. Jag kände ett litet svagt stick i min nacke igen och den här gången lät jag det komma, det där lugnet som jag kämpat emot så länge. Jag fick ligga i mattes knä en stund för att bli riktigt lugn. Efter en stund lyfte de upp mig på undersökningsbordet och vad kunde jag göra åt situationen?! Jag kämpade emot med det jag kunde, dvs. jag vägrade öppna munnen. Men det hjälpte föga när matte ingick i deras konspiration "förnedring mot Vincent" och bände upp mina käkar så sköterskan skulle komma åt alla mina gaddar. Jag låg där på bordet och jag kände mig riktigt sviken av matte. Hur kunde hon låta detta hända? Ska inte hon vara min beskyddare och hjälpa mig i dessa situationer. Jag hade tydligen missuppfattat vår relation och kände mig alldeles ensam i detta läskiga rum. Jag hörde sköterskan säga att hon inte hade varit med om någon mer envis hund och att jag hade fått en dos som normalt brukar ges till en 20-25kg hund och ändå var jag inte helt lugn sa hon. Jag hörde också att hon skulle skriva i min journal att jag inte svarade så bra på lugnande. Ungefär som om jag tänkte komma hit något mer igen kanske... och det där med envishet matte, du kan inte ens ana dig till vad jag kommer att visa av den sidan framöver...

Idag har jag faktiskt varit nära att dö! Ja, i alla fall nästan. Matte skulle ta mig ut på en cykeltur, eller springtur för min del. Matte har monterat något konstigt på sin cykel, hon har sagt att det är en grej som gör det enklare att cykla med hund, säkrare helt enkelt. Jag gillade den inte riktigt, men fann mig i den. Tyckte dock det var bättre när matte höll mitt koppel i handen istället. Idag i alla fall så cyklade matte förbi en stor hund och jag tyckte faktiskt att den var en aning läskig så jag försökte springa bakom cykeln och in på andra sidan så jag hade cykeln emellan mig och den läskiga hunden. Nu gick inte det utan jag kom bara precis bakom cykeln för att sedan fastna i bakhjulet med kopplet så jag snurrade med ett halvt varv i bakhjulet innan matte fick stopp på cykeln. Det var faktiskt skitläskigt för jag trodde nästan jag var död! Jag hörde bara matte skrika på husse att hon behövde hjälp att få loss mig från däcket. Jag hade tydligen fastnat mellan ekrarna, eller kopplet hade fastnat mellan ekrarna så jag satt ordentligt fast. De slet och drog i mig och jag vågade inte riktigt känna efter om jag fortfarande var hel när de fick loss mig. Matte klämde och kände på mig och hittade tydligen inget fel på mig och då vågade jag titta igen. Matte var alldeles skitig om sina kläder såg jag men annars så var det sig likt. En riktigt läskig cykeltur var det i alla fall och den där anordningen tyckte nog jag, om jag får säga mitt, var allt annat än säker! Nej den vägrade jag att sitta i igen och matte verkade inte speciellt villig att sätta fast mig i den heller. Men hon sa att hon hade en för lång lina till den. Linan ska vara kortare och då ska man inte komma bakom, eller framför cykeln, men jag vet inte om jag frivilligt vill sitta fast i den något mera... Tycker aldrig det varit några problem tidigare när vi cyklat så jag förstår inte varför hon skulle envisas med att köpa en sån. Ja, ja, jag är fortfarande hel och vi kunde fortsätta cykelturen hem, det är tur att man är en sådan tålig hund trots allt!

Det händer inte mycket nuförtiden måste jag medge. Jag tror bara vi har varit ute på klubben två gånger sedan vi tävlade sist. Jättetråkigt är det. Matte bortförklarar sig med att de inte skadar med lite semester från agilityn ett tag, men det är ju det bästa jag vet så jag behöver ingen semester. Jag hoppas det blir skärpning på matte snart. Idag har jag varit på tomten nästan hela dagen. Jag har spanat lite på hundar och människor, solat och skällt lite. Matte och husse ska bygga ett ordentligt staket runt tomten. Jag har smitit för mycket för att de ska våga ha mig lös utan ett bra staket säger de. Nu får jag ha en långlina när jag är på tomten så det ska bli skönt när staketet är färdigt. Jag tror droppen kom när jag smet ut och skällde på en tant som gick förbi vår tomt. Hon blev livrädd för mig och skuttade runt. Jag tyckte det såg riktigt skoj ut så jag jagade henne lite också. Husse fick lite skäll av henne och sedan blev det lina på för min del. Det var ju inte meningen att skrämma henne, och jag brukar inte bry mig ett dugg om människor som går förbi oss, men hon gick så konstigt och skakade lite så jag tyckte det hela såg lite misstänksamt ut och vadå, jag är ju en vakthund så jag måste hålla lite koll på omgivningen. Men när jag skällde lite, ja då sprang hon ju, sedan tänkte inte jag på att det finns människor som är rädda för mig så jag jagade henne lite på skoj, men det fick man visst inte... Ja, ja alla gör vi våra misstag ibland. Det är lite orättvist att Kasper inte behöver ha någon lina, men så har han ju heller aldrig smitit någon gång... Han är mycket lydigare än jag, men jag är inte den sorten man bara bestämmer över sådär. Jag skulle aldrig finna mig i det som Kasper gör och det jag ABSOLUT inte fattar är att han gör en massa saker utan köttbullar eller någonting annat ätbart som belöning. Ja ja, vi är allt olika, men så är vi ju inte av samma sort heller. Nej nu ska jag gå och knoppa, det väntar en dag i morgon också.

Det var ett tag sedan! Jag har hunnit med både en utställning och en riktig agilitytävling som matte säger. På utställningen gick det rätt bra, men det var en ren tur att vi kom dit. Matte körde fel väg och det var nära att vi missade alltihopa. Jag hann inte nosa så mycket och kolla in alla hundarna innan vi gick in i ringen så jag hade inte riktigt tid med det där att visa upp sig. Jag gjorde väl det som krävdes av mig, men att ge det lilla extra i ringen som jag brukar, det hade jag inte tid med. Jag kom fyra i alla fall och fick ett CK. Domaren var helt ok, han skulle envisas med att mäta mig bara och sådana domare faller mig inte riktigt i smaken, men vad ska man göra?, det är bara att snällt stå stilla där på bordet och låta dem mäta mig, det går fortast så har jag upptäckt. Ett tag försökte jag mig på att smita undan det där, men det resulterade visst i att matte drog iväg mig på en massa ringträning och där mätte dom mig flera gånger om... Så nu står jag snällt och lydigt på bordet men matte skulle bara veta vad jag avskyr mätningen egentligen. Nu över till agilitytävlingen som var i helgen. Det var en rolig tävling tycker jag, men det var tröttsamt för vi åkte jättetidigt på morgonen och kom hem på kvällen. Jag träffade en jättesöt tjej som har samma mamma som jag, Sascha heter hon och jag visade upp mig lite grann för henne. Jag tjuvstartade inte en enda gång faktiskt och vi diskade oss inte heller. Matte tyckte det var jättebra. Det var slalomen som krånglade lite, men jag tycker det hindret är lite svårt ibland, eller svårt och svårt, det måste visst utföras på ett speciellt sätt och det tycker jag är lite konstigt. Jag tycker jag springer rätt, men då har jag visst gått in från fel håll och sådana regler tycker jag är lite onödiga, men det ska ju var så , så det blir väl till att pränta in vilket håll det är så man har koll på det också. Jag tycker i alla fall att agility är roligt så jag hoppas det blir några fler tävlingar. Nej nu ska jag ta och lägga mig under täcket och sova lite tror jag.

Nu har jag tävlat! Tyvärr blev jag inte bäst, men matte hänger ju inte med mig. Första loppet var hur kul som helst, värsta farten hade jag. Det var bara rakt fram i början så jag fick upp speeden riktigt bra. Jag kunde bara inte sitta stilla i starten. Jag såg liksom alla hinder på en rad så jag bara öste på så fort matte släppte mig. Det var kanske inte så bra, med tanke på att matte inte kan springa i min fart och när jag tog däcket så hoppade jag visst fel. Eftersom att matte inte hängde med var jag ju tvungen att klara upp alla situationer själv och vadå, måste man ta hindren i den ordning någon annan bestämt. Jag hade ju en bättre ordning på dem och där ingick inte slalom för det är ju det tråkigaste hindret. Men vi blev diskade för att jag ville ta ett annat hinder i stället. När vi skulle köra nästa lopp hade jag blivit tränad i att inte tjuvstarta så jag var ju bara tvungen att stå stilla en stund i alla fall. Det loppet var inte ett lika snabbt lopp, jag var tvungen att svänga så mycket, men det var ju bra för matte, då han hon med i min fart. Vi diskade oss visste ändå, för jag vägrade tre gånger på hinder. Men matte visade lite konstigt tycker jag så jag fattade inte riktigt. Men det var kul att träna och matte var glad så dagen var en höjdardag tycker jag! På kvällen åkte vi hem till Sky, och mattes kompis Sandra. Jag trodde matte hade glömt att Honda, den andra hunden där hemma löper men det hade hon inte. Honda fick vara i köket och jag i vardagsrummet. Skittråkigt rent ut sagt. Sen skämdes matte över mig för jag råkade bajsa på golvet och pissa på dörrposten...*fniss* Jag gjorde det i protest! Men sen var det bäst att hålla sig i skinnet, det finns en gräns man inte får gå över, då kan matte bli riktigt arg och det fanns en liten risk för det efter det där med bajset. Så jag lade mig tillrätta i soffan och genomled melodifestivalen...

Idag har jag och matte övat lite agility. Min kompis Sky var med också. Vi körde samma bana som igår och jag fattar ju hur lätt som helst, men matte bara virrar bort sig hela tiden och visar mig inte rätt. Då blir jag ju lite splittrad för jag har ju fått lära mig att jag ska ta hindren som hon visar, men om hon visar fel, ja då springer ju jag fel och så måste vi börja om... Fast hon skäller inte på mig för hon vet i alla fall om att hon gör fel. Idag ramlade hon också, det tyckte jag var hur kul som helst!! Då kunde jag hoppa lite på henne och slicka henne i ansiktet. Det gick bättre på slutet när vi körde, hon hade väl lärt sig banan kan jag tänka, men det tog typ hela dan... Det enda som jag inte gillar med agilityn är när vi ska starta. Jag kan bara inte hålla mig i skinnet. Det är hur svårt som helst. Men jag försöker faktiskt. Det är svårast i början då klarar jag nog inte av att vara stilla, det är liksom emot min natur för jag är ju aldrig stilla. Men matte är så himla envis så jag får ju inte köra om jag tjuvstartar... Det är nog bäst att försöka lära sig det där med att vara stilla också. I morgon ska vi tävla, jag hoppas det inte regnar så värst mycket för då vet jag inte om jag har någon lust med agility faktiskt. Är det någonting som jag ogillar så är det regn, riktigt obehagligt är det. nej nu ska jag ta lite skönhetssömn tror jag, är alldeles trött efter agilityn

Nu är det på tiden att jag får säga mitt på den här sidan, som faktiskt är min! Matte har låtit sig övertalas och nu har jag fått en sida där jag får säga och tycka vad jag vill! Jippie!!! Jag har inte så mycket på G just för tillfället. Är lite besviken på matte som hade lovat att åka ut till agilityn idag men som ändrat sig nu när hon kommit hem från jobbet. Hon säger att husse tagit bilen och att vi inte kan åka därför. Jag tyckte att vi kunde springa dit istället men matte säger att det är på tok för långt, för henne kanske men inte för mig. Jag orkar nog springa precis hur långt som helst. Hon har sagt att vi kanske ska åka till Fogdö där våra kompisar bor om husse inte kommer hem för sent, jag får hoppas på det. Jag hoppas matte har glömt att alla tikarna hos Sandra (mattes kompis) löper... Det kan bli en riktigt trevlig kväll tror jag... Fast om jag känner matte rätt har hon bergis koll på det, skit också. Vi ska åka och hämta slalompinnar hos Sandra så vi kan träna på slalomen varje dag utan att behöva åka till klubben. Det är lite synd, jag gillar ju att vara där, men det är kul att träna hemma också. Det tråkiga är att man inte har någon att visa upp sig inför. Jag gillar att visa alla andra hur duktig jag är. Matte säger att jag är lite stöddig på plan om det kommer någon annan hund nära oss, men jag har alltför många erfarenheter av att hon slängt go´bitar till de andra hundarna, alltså go´bitar som var ägnade åt mig, BARA mig! Inte så konstigt att man blir lite sur om det kommer någon för nära. Det är lika bra att tala om att de ska ge f-n i mina köttbullar. Annars gillar jag de flesta hundar. Speciellt de som smörar för mig. Det finns vissa stöddiga typer men dessa ger jag inte mycket för... Nej nu ska jag försöka få liv i matte som mest legat och slöat sedan hon kom hem från jobbet.