NIX-Telefon, registret för oss som avskyr telefonförsäljare
Om du liksom jag är trött på alla telefonförsäljare som ringer och stör dig hemma närhelst DOM tycker att det passar kan du nu förhoppningsvis slippa. Det finns ett ganska nyupprättat register, NIX-Telefon där man kan spärra sitt telefonnummer mot marknadsförings-, försäljnings- och insamlingssamtal.
Nix-Telefon har byggts upp och finansierats av svenskt näringsliv som ett led i arbetet för ett gott konsumentskydd och det är gratis att spärra sitt telefonnummer i registret.
Tills vidare kan endast telefonnummer i det fasta telenätet spärras i NIX-Telefon men längre fram skall även mobilnummer kunna spärras.
Hur länge gäller spärren?
En spärr i NIX-Telefon gäller i tre år. Efter tre år får du en förfrågan om du även i fortsättningen vill ha din telefon spärrad. Man kan också ta bort spärren innan tre år gått genom att skriva till NIX-Telefon. (Varför man nu skulle vilja det...?).
Vart vänder man sig?
Om du redan nu känner att det här är något för dig kan du ringa 020-27 70 00 och knappa in ditt telefonnummer enligt instruktionerna. Inom någon vecka får du sedan ett brev med en femsiffrig kod och ett annat telefonnummer dit du ringer för att aktivera spärren genom att ange koden.
Har du frågor och vill ha mera upplysningar innan du anmäler dig kan du ringa 08-738 40 70.
Varför skriver jag om detta?
Jag är helt vansinnigt irriterad på alla dårar som ringer hem och vill sälja det ena dummare än det andra till mig/oss. När man svarar att man inte är intresserad ska man dessutom behöva stå till svars och motivera varför. Ett lysande exempel är en stor tvättmedelsfirma som ringer med jämna mellanrum och försöker att kränga på oss sina storförpackningar med billigt tvättmedel. Nu är det så att jag är fullt nöjd med det tvättmedel som jag köper i affären och vill inte alls byta så därför tackar jag givetvis alltid nej när dom ringer. Då kan jag få svar som "Jaha, så du tvättar alltså inte". Jag tycker att det är höjden av fräckhet att ställa folk till svars på det sättet och vill gärna slippa den typen av påhopp i mitt eget hem. Jag har ingen som helst skyldighet att berätta för främmande människor som ringer hem till mig om jag tvättar, hur ofta jag tvättar, vilket tvättmedel jag använder o s v...
En annan gång ringde en kvinna som tiggde pengar till gatubarn i Brasilien eller om det var något annat land i Sydamerika. Jag är ganska misstänksam mot sådana insamlingar för jag vet att många av de organisationer som ligger bakom inte är seriösa. Därför sade jag som vanligt att jag inte ville vara med. "Nähä, så du struntar alltså i att barnen ligger på gatorna och dör då" sa den där häxan och lade på luren. Får man verkligen bete sig så när man ringer hem till folk för att tigga pengar? Snacka om att bli förolämpad i sitt eget hem utan större möjlighet att kunna undvika det. Ska man behöva låta bli att svara i telefon... eller?
Jag kan också berätta om en gång (det är närmare 20 år sedan men jag kan vara långsint i vissa fall... ;-D) då jag blev uppringd av en representant för en bokklubb. Jag var inte intresserad av att gå med och det sade jag också. Den här kvinnan var emellertid ganska påstridig och eftersom jag var lite stressad tackade jag ja till att få klubbens tidning hemskickad så att jag skulle kunna titta hemma i lugn och ro och om jag ville beställa så skulle jag kunna göra det. Detta gjorde jag mest för att bli av med tanten, jag hade inga som helst planer på att över huvud taget titta i hennes tidning...
Några dagar senare kom tidningen och eftersom jag hade mera post och dessutom inte var intresserad så la jag upp den på hatthyllan tillsammans med en massa annan junk som ramlat ner i brevlådan. Där blev tidningen liggande, jag glömde av dess existens i samma ögonblick som jag lade den ifrån mig.
Efter en tid damp det helt plötsligt ner ett bokpaket från ovan nämnda bokklubb (jag minns inte exakt vilken det var) i brevlådan. Jag öppnade paketet och satte boken i bokhyllan och eftersom jag inte beställt någon bok så rev jag sönder inbetalningskortet...
Efter ytterligare en tid kom det en bok till och jag gjorde samma sak som med den första boken. Jag rev alltså den räkningen också, jag hade ju som sagt var inte beställt något från dem. Jag tyckte att om de ville hålla på att ge mig böcker så inte mig emot, men jag tänkte definitivt inte betala för dem.
Nästa gång jag hörde något från den här bokklubben så var det genom en betalningspåminnelse för den första boken. Då kan man lugnt säga att sinnet rann på och jag insåg att nu var det dags att agera. Ringde så upp klubben och talade om som det var och avslutade med att säga att det var fritt fram för dem att komma hem till mig och hämta böckerna, jag tänkte då inte göra mig besvär med att gå till posten och skicka dem tillbaka. Den dam som jag talade med vid det tillfället blev ganska spak när hon hörde min historia och bad så hemskt mycket om ursäkt. Hon skulle ta ett personligt samtal med försäljaren som försatt mig i den här situationen och böckerna fick jag givetvis behålla... Slutet gott och allting gott alltså, men jag hade gärna sluppit att bli utsatt för detta !
Alla såna däringa samtal har med åren gjort mig fullständigt rabiat och nu för tiden gör jag mitt bästa för att vara så otrevlig och tyken som möjligt mot dem som ringer. Jag tycker inte alls att de har någon självskriven rätt att ringa hem till mig i tid och otid för att få sälja sina grejor och det tycker jag att de ska få veta. Nu verkar det i alla fall som om vi får chansen att slippa dessa otroligt störande samtal. Från och med 1 december 2000 blir det obligatoriskt för företagen att kontrollera om man spärrat sin telefon innan någon försäljare får ringa upp. Tack för det säger jag ! Detta skulle visserligen ha skett för flera år sedan men man får väl vara tacksam för det alls blivit av...
[ Startsidan ]
