Vilket antiklimax! Mentalt och praktiskt redo för Atlanten och så blir vi, kvällen innan avresa, tvungna att skjuta upp den p.g.a. att vi inte varit förutseende nog att undersöka riggen direkt då vi anlände efter vår förra längre segling. Vi finner att ett av vanten har omkring 30% av kardelerna sönderslitna. Vanten är de vajrar som håller masten upprätt och på plats. Från en båtgranne får vi rekommendation om att vända oss till Florida Rigging & Hydraulics för hjälp. Namnet låter förtroendeingivande och vi ringer. Stängt på lördagar. Vi kryper ner i båten och inväntar måndagen. Under helgen tävlar åsk- och regnväder med varandra och vi tänker på Trisheenianerna, som med kurs mot Azorerna lämnar oss och USA bakom sig, är där ute till havs. På oss går det däremot ingen nöd. Vi sitter i salongen och ser på DVD-filmer.

Då helg övergår i vardag får vi tag på riggingverkstaden. Kontoristen ber oss komma förbi och lämna in vantet så att en av "killarna" kan titta närmare på det. Efter avslutat telefonsamtal står vi i solen och funderar på hur vi på bästa sätt skall ta oss de närmar 5 milesen från marinan, genom det som sägs oss vara "bad, very bad, neighborhood" och in på riggingverkstaden. Så där, mitt framför oss står plötsligt två män iklädda vita T-shirts med texten "Florida Rigging & Hydraulics" på ryggen. Som om det nu inte skulle vara uppenbart, men för glada för att tro att så är fallet, frågar vi om de möjligen arbetar med rigging. Jodå, det gör de. Vi visar vårt vant med de många trasiga kardinalerna. De tar det med sig och lovar att göra oss ett likadant. Arbetet skall vara gjort till nästkommande dag. Vi kan knappt tro att det hela gått så smidigt!

Kommer du ihåg Hazel, kvinnan vi berättade som hastigast om i förra resebrevet och som Trisheenianerna lärt känna? Hon och maken Jim seglade på 70-talet i sydlig riktning utefter den amerikansk ostkusten. De hamnade i West Palm Beach för diverse reparationer och har av olika anledningar blivit kvar. Idag bor de, tillsammans med Jack Russel hunden Bob, på en 34 fot segelbåt vid namn "Hazel B". Tyvärr fick vi inte möjlighet att träffa Jim och Bob, då de var ute på resa, men Trisheenianerna berättade att Jims farmor var svensk och att han varit i Sverige. Svenskarna lär ha varit så vänliga och kört runt honom på sevärdheter etc. så nu önskade han vara bussig tillbaka. Han tog Trisheenianerna till affärer, lånat dem Internet, berättat om indianerna mm. Bäst av allt var kanske när det ordnades så att barnen-Trisheena fick gå en dag i Poinciana School, vilket är en privat skola där Hazel haft ett styrelseuppdrag. Vi förstår att deras dag varit lyckad. Nåväl, nu kommer du ihåg vem Hazel är.

Två dagar därpå hämtar Hazel, då hon åker från jobbet, upp vantet. Alla är verkligen bussiga mot oss! Glada tar vi emot det. Hon berättar att det är hennes lediga dag på torsdagar och att hon, om vi fortfarande inte kommit iväg, gärna skulle vilja visa oss runt om vi har lust. Vilket erbjudande, det är klart vi vill! Vi berättade att vi hade för avsikt att komma iväg mot Azorerna så snart som möjligt, men om vi av någon anledning nu skulle vara kvar så vill vi gärna göra "Palm Beach" med henne. Tar dinghyn ut till ankringsplatsen för att finna att infästningen är 2 mm för kraftig för att passa in i masten . . . Där fick vi för smidigt . . . Morgonen därpå är det följaktligen åter dags för ett telefonsamtal till verkstaden. När vi är på väg till telefonkiosken möter vi en man som tycks "hänga" vid Riviera Beach Marina. När vi passerar varandra, säger han vänligt och intresserat "Why is that, every time I see you guys, you walk around with that wire?" Ja, fundera på det du . . . gubbe lille . . . , tänker vi så irriterat som endast en stressig och grinig Stockholmare kan tänka. Tar dock seden dit vi kommit och berättar vänligt vad som hänt oss. Han önskar oss lycka till. Väl med verkstaden "i örat" berättar vi om problemet, inte bara det med att vantet inte motsvarar det gamla, utan även att vi inte har möjlighet att enkelt ta oss bort till dem för att återlämna det. De beklagar det inträffade och kommer bort till oss, hämtar upp vantet och lovar leverans till marinan senare samma eftermiddag. Åter igen, alla är verkligen bussiga mot oss! Då vi får det åter ser vi att de bytt ut vajern till en dimension klenare. Detta ser vi inte som något problem, då den de satte in första gången vara aningen kraftigare än vår ursprungliga. Tar ånyo dinghyn ut till ankringsplatsen för att finna att de satt fast en precis likadan infästningen som den vi erhöll dagen innan och följaktligen passar den fortfarande inte in i masten . . . Vi kan bara inte tro att det är sant! Vi hade varit glasklara i telefonen om vari problemet låg. För att eliminera all risk för missförstånd hade även en lapp skrivits. Det här börjar kännas som en dålig "såpa". Morgonen därpå ringer vi upp verkstaden. Vi erhåller då svaret att de tyvärr inte har en infästning i europeiska mått, men att om vi kommer förbi med vantet så skall de se om de möjligen kan "slipa till" det så att det passar. Såååå . . . vår dag med Hazel, för inte kommer vi iväg mot Azorerna, inleds med en tur till riggverkstaden. Det visar sig att de inte kan slipa ner godset utan att påverka hållfastheten, däremot har de hört att en firma i USA börjat importera just det Danska märke vi har till vår rigg. De ringer upp, finner att de har vad vi söker, beställer hem med bud och lovar att ha vårt exakt identiska och nya vant klart till nästkommande dag dvs. fredagen. Det ljusnar på rigg fronten och vi ger oss ut på en Hazel-dag.

Vi inleder med att gå på Norton Museum of Art där det visas en fotoutställning vid namn "A Thousand Hounds - a walk with the dogs through the history of photography". Kan det bli mycket bättre, tycker Malin, en utställning där två av hennes största intressen förenas. Hundar och fotografering. Rundar av utställning med en sväng i på avdelningen för Picasso & co. Därefter bär det av mot det fashionabla Palm Beach för att titta på husen där "the filthy rich and famous" har sitt 3 eller 4:de hem. Säsongen på Palm Beach, säger Hazel, är mellan november och sena april. Just nu är husen tomma och hantverkare håller som bäst på att göra dem redo för den kommande orkansäsongen, vilken äger rum mellan juni och november. Luckor av något som ser ut som korrigerad plåt, i en till fasaden passande färg, skruvas för fönster och dörrar. "Do you see those guys? They are from Guatemala. Easy to spot, since they are all so small. They don't trust in putting their money into a bank. They are constantly getting mugged. Poor people . . .", suckar Hazel uppgivet då vi passerar hantverkare och trädgårdsmästare på vår väg genom detta till synes perfekta samhälle. Vi frågar vilka som bor här och får till svar Rod Stewart och Donald Trumph m.fl. John Lennon hade hus här. Tiger Woods letar visst efter hus har jag hört, säger Hazel, och skyndar sig att då vi passerar det vackra huset på 126 Barton Avenue skjuta in att i det här huset bor Estee Lauder. Ett antal unga människor som gjort sig en slant inom ".com". Många av de senare har enligt vår guide förlorat stora delar av sin förmögenhet sedan "911" (uttalas nine-one-one och läses den 11 september . . . "De" hade då verkligen tänkt på allt, eller hur). Fotfolket i passagerarstolarna förundras över storleken på husen och får till svar att ägarna försöker bräcka varandra. Så snart en tomt säljs, rivs det befintliga huset, för att lämna plats åt ett om än ännu större. Vi passerar ett hus och informeras om att det förmodligen motsvarar omkring 27,000 "square feet". Den som är duktig på matematik förstår att det är STORT. Det är spännande att göra denna utflykt och höra Hazel berätta, eftersom hon arbetar som inredningsarkitekt och därmed är insatt i detta område.

Precis då vi börjar känna att det vore gott med lite mat i magen, får vi frågan om vi hunnit äta en "riktig" amerikansk hamburgare sedan vi kom till USA. McDonalds, försöker Malin hoppfullt och möts av två som suckar. Vi skall på Cheeburger & Cheeburger, som är ett RIKTIGT hamburgerhak med soffor i galon och polaroidbilder av nöjda kunder på väggarna. Mums! Utan sällskap med någon från orten skulle vi aldrig hitta ett ställen som detta. USA valmöjligheterna land. Varje gång det är dags att beställa något ätbart möts vi som kunder av "20 frågor". Frågor som gör oss som är vana vid en fast meny lite "ställda". Vitt eller brunt bröd? Vad önskas på? Sallad, tomat, lök osv? Aha, lök. Hur vill du ha din lök? Stekt, rå, kokt, skivad på längden eller tvären? Vilken dressing önskas (varpå ett 15-tal räknas upp vid namn i en rasande fart)? Det är svårt att få missnöjda kunder, när vi alla får vara så delaktiga i menyn.

Vår dag tillsamman avslutas med att vi går och tittar på ett hus som Hazel och Jim står som spekulanter på. Ett hus för oss vanliga människor, säger hon. Det är ett vanligt hus med en spännande planlösning och en mängd möjligheter. Gissa om det unga båtfolket sinsemellan börjar möblera och fantisera om ett eget boende. Det skall bli skoj att komma hem . . . Undrar var vi skall bo?

På fredag förmiddag leveras vårt vant, vilket denna gång passar. Vid det här laget har det lager av färska matvaror vi, med hjälp av Trisheenas bil, bunkrat upp inför överfarten tagit slut. Nu utan bil har vi inget annat val än att ta en promenad genom detta "bad, very bad" område och handla i "deras" affär. På dagen är det ingen fara, säger Peter så käckt som bara en polisman (som tycker att "Svensson" alltid överdriver) kan säga. Dessa ord uttalades även från hans sida i Venezuela . . . innan det small . . . Då vi promenerar gatan fram förvånas vi över skylten utanför en affär. "Life Liquors - service for disable only - honk horn for service". Vi passerar en misstänkt prostituerad kvinna samt en pojke som till fötter och händer är klädd i fot- och handfängsel och som leds av en person om var sida. I en lokal vi passerar informerar skylten på dörren oss om att här har "Veterans of Foreign Wars" sin lokal och på andra sidan säljs "Discount Jewelry". För den som inte initial har råd med några juveler, om än i form av låga priser, finns alltid möjligheten att först besöka "Fast Eddie's Pawn Shop" dvs. pantbanken som ligger vägg-i-vägg. Våra tankar avbryts av en stor kvinna som med illa valda ord gapar och skriker åt sin lilla dotter som försiktigt tar sig fram endast en sko på fötterna. Vi når fram till matvaruaffären, finner vad vi söker och beger oss tillbaka till marinan efter ett besök i vad som måste vara kvarteren är Ricki Lake hittar gäster till sin TV-show. Nu skall det bli skönt att komma iväg ut på havet igen . . .

Under veckan gör vi allt i vår makt för att bilda oss en uppfattning om det kommande vädret. Prognoserna som sätts upp på marinerna är inte till stor glädje till oss som skall "offshore", utan riktar sig snarare till helgfirarna i de många motorbåtarna av typen daycruiser som blåser fram och tillbaka på IntraCoastal i nord-sydlig riktning. I stället tar vi hem väderfax via världsradio. Genom att koppla samman världsradion och vår laptop kan vi med hjälp av ett dataprogram få in väderkartor i form av 24-, 36-, 48-, 96 dygns samt 500 MB prognoser. Fullständigt otroligt faktiskt! Just under denna vecka har vi ett högtryck en bit öster om USAs sydöstra kust samt ett precis över norra Florida. Mellan dessa en korridor mellan högtrycken där lågtrycken matades upp från Mexikanska Golfen. Högtrycken tenderar att snurra medurs, och lågtrycken moturs. Detta får till följd att det blåser N-NE vindar. Då Golfströmmen, enligt sjökortet, ger en medström om mellan 2-4 knop från syd till nord uppstår fenomenet "vind och vågor mot ström" med resultatet mycket krabb och svår sjö. Det är ytterst olämpligt att ge sig av under dessa förhållanden. Nåväl som det ser ut vädermässigt denna vecka, gör det ingenting att vi fortfarande ligger vid ankare.

Slutligen, efter en vecka i startgroparna hittar vi en öppning söder om lågtrycket och hoppas att det skall ge oss skapliga vindar. Vi kastar loss. Resebrevet vi sände från St Lucia uppskattades av många . . . så . . . här kommer ytterligare ett detaljerat resebrev om en segling över Atlanten, men denna gång är siktet inställt på Azorerna. Häng mé, eller hoppa till avslutningsfrasen!

Avresa Position N26º46' W80º03'

• Åker in till Riviera Beach Marina och fyller upp, tanken och samtliga extra dunkar, med diesel. Vi är redo för Sargassos stiltjebälte
• Missar precis Hazel, som åkt till arbetet, och får därmed inte möjlighet att personligen säga "hej då". Mannen på sjömacken talar om att hon varit och sökt oss. Vi lämnar en hej-och-tack-för-allt-lapp ombord på "Hazel B" och hoppas att den skall ligga kvar när hon kommer hem
• I 1,5 knops medström "spottas" vi ut från West Palm Beach och IntraCoastal Waterways. Väl på Atlantensidan tar oss en medström om 3,5-4 knop oss i nordlig kurs. Vi hoppas på det vindvrid mot W som prognostiserats
• Efter 3 timmar syns inte längre skyskrapor och land
• Hela dagen och natten hörs US Coast Guard och TowBoat US på VHF'ens kanal 16
• Vi äter båda två sjösjukepiller så sjön är krabb

• Vår genomsnittliga hastighet dygn 1 var 6,2 knop
• Fartrekord under dygnet 11,8 knop
• Antal distans av presterad dygnsetapp som seglats men som, p.g.a. ofördelaktigt väder, ej gjort det möjligt för oss att reducera avståndet till Azorerna . . .42 NM
• På morgonen dör vinden och vi går för motor i 2,5 timmar
• Regn och vind om 10-13m/s
• Vid lunch intar vi vår första ordnade måltid
• På eftermiddagen vrider vinden mot E och det blir brottarvågor. Varför vågor? Det borde vara dyningar. Antar att det har med Golfströmmen att göra
• Vi går fortfarande på sjösjukepiller
• Vinden vrider tillbaka . . . och vi bestämmer oss för att gå N-kurs då vi går fortare på denna bog
• 25º i vattnet
• Hör US CoastGuard på VHF'en

• Vår genomsnittliga hastighet dygn 2 var 5,2 knop
• Fartrekord under dygnet 8,4 knop
• Antal distans som ej reducerat avståndet till Azorerna 20 NM
• Vinden vrider mot E
• Malin har glömt bort att dricka och får en fruktansvärd huvudvärk som en följd av vätskebrist
• Squalls, regnskurar med kraftfulla vinda, rullar in under natten och vi revar fullt
• Det är svårt att gå på toaletten då båten lutar och lever om så. Svårt att få ur sig något då man måste spänna varenda muskel i kroppen för att hålla sig kvar på toalettstolen. Lämnar man något efter sig i stolen så är risken stor att "det" glider ur den lutande stolen
• Månklart om än med lite mer moln än under gårdagsnatten
• Under förmiddagen ökar vinden till 14-15 m/s. Vi gör bedömningen att vi närmar oss "troffen" och att SE-vinden som utlovats finns på andra sidan
• Peter slutar äta sjösjukepiller
• Antilles Current sätter oss i N-riktning. Grrrrr . . . Räknar ut att vi gått 104 distans mot Azorerna under de senaste 24-timmarna. Inte mycket, men vi känner oss nöjda då vi trodde det skulle varit mindre
• Slår och går SE för att se om vi får bättre bäring till Azorerna
• Båten stampar och gör endast 2,5 knop. Peter deppar till och Malin gör i ordningen en "Happy Hour", bestående av tortillas chips och salsa, för att höja stämningen något
• Tar hem väderfax
• Det går FÖR SAKTA. Vi slår och går åter norröver
• Strömmen sätter oss ca 40º fel i N-riktning
• Malin börjar klippa soppor. En petflaska om 1 gallon, dvs. 3,8 liter, börjar fylldas med skräp. Nedbrytningsbara sopor sänker vi i havet. Toppen, inga illaluktande och skrymmande sopor att förvara ombord tills vi kommer i land
• Peter konstaterar att Malin är mer avspänd och stabil på denna överfart än på den vi gjorde från Las Palmas
• Från VHF'en hörs nu ingenting. Vi är själva . . .
• Gör varma mackor och solen går ner

• Vår genomsnittliga hastighet dygn 3 var 5,4 knop
• Fartrekord under dygnet 9,8 knop
• Antal distans som ej reducerat avståndet till Azorerna 48 NM
• Vid midnatt släpps vinden fri . . . 17-18 m/s, vilket brukar benämnas som hård kuling (17,2- 20,7 m/s)
• Det regnar
• På morgonen ser vi att akterliket i genuan blåst sönder. En rispa om ca 2 meter
• Det regnar fortfarande och blåser nu 12-15 m/s, vilket brukar benämnas som styv kuling (13,9-17,1 m/s)
• Under förmiddagen squalls med vind på ca 23 m/s
• Under seneftermiddagen avtar vinden något och ligger runt 10-13 m/s, vilket upplevs som "ingenting"
• För glädjas åt att det saltvattnen som sköljer över båten med jämna mellanrum är 23º varmt
• Middag bestående av en skalad morot till förrätt, Ravioli till huvudrätt och en halv mango till efterrätt. Det är viktigt att få något i magen, även om det är svårt att tillaga den
• Under kvällen tar vinden i igen och ligger mellan 17-19 m/s
• Tar hem väderkartor och känner oss hoppfulla . . . i morgon blir det bättre
• Strax innan midnatt kommer ett handelsfartyg. Han är skyldig att veja för oss, men gör inte detta. Om inte vi lagt om vår kurs hade fartyget kört på oss. Öppna ögonen, Knallkork!
• Det blåser fortfarande hårt. Det knakar och slår i båten. Skall den hålla?
• Malin vilar med sjöställ och stövlar på, redo att rycka in om det behövs. Vi är trötta och känner oss slitna . . .
• En flygfisk dundrar in i sprayhooden och det börjar lukta fisk. Peter letar med ficklampa efter den, men konstaterar att den ramlat tillbaka ner i vattnet
• Fin mareld
• Månen går upp vid 23-tiden. Det är molnigt
• 23 NM mot Azorerna så här långt idag . . . tröstlöst och svårt att mentalt hantera. Så urbota naivt av oss att tro att vi skulle kunna välja vår rutt mot Europa. Det är bara att snällt "hänga mé" dit vind och ström tar oss
• 26º i vattnet

• Vår genomsnittliga hastighet dygn 4 var 5,2 knop
• Fartrekord under dygnet 9,1 knop
• Antal distans som ej reducerat avståndet till Azorerna 42
• Under natten kan vi gå en bättre kurs. Gör nu 030º och har Azorerna i bäring 70º
• På förmiddagen blåser det fortfarande 15-18 m/s, styv- till hård kuling, och sjön börjar nu byggas upp ordentligt
• Det mojnar något . . . 14-15 m/s
• Upptäcker att mattorna i salongen är blöta. Vi har inte länspumpat tillräckligt ofta och när båten lutat har vattnet runnit över kanten. Pumpar och svampar vatten. Sköljer upp mattor och annat som hamnat på durken, och därmed blivit blött , i sötvatten
• Det ökar igen . . . 14-18 m/s
• Känner oss glada över att vårt Monitor vindroder sköter sig så bra
• Det trasiga seglet sitter fortfarande uppe. Vi planerar att byta det mot vårt reservsegel så snart vinden lagt sig något. Håller ett vaksamt öga på det så att inte skadan skall bli större. Det tycks inte rispa upp sig mer. Alltid något
• Det regnar, blixtrar och åskar
• Tar hem väderfax
• Det mojnar något . . . 13-14 m/s
• Vid middagstid befinner vi oss i höjd med North Carolina. Hör North Carolina CoastGuard på VHF'en. Har kommit nära kusten igen. Endast 50 NM från kusten för att vara exakt. Tröstlöst och knäckande
• Möter ett containerfartyg
• Peter kämpar på nere i köket hängande som en apa i vad som finns att tillgå under tiden han försöker få spagetti och köttfärssås att stanna i kastrullen . . . och kastrullen att stanna på spisen En balansövning förenad med risk för att få hela kastrullen med kokande vatten över sig . . .
• Det mojnar ytterligare något . . . 11 -13 m/s och vi kan koppla av lite
• Läser
• Är trötta i kropp och leder av att kravla sig fast ombord. Båten vibrerar, skakar och dundrar i den höga sjön
• Det ökar igen . . . 14-17 m/s . . . och det viner kring båten. Allt, inne och ute, är fuktigt. Känslan av att vara fuktig mellan tår och fingrar är vidrig. Även om vi torkar oss så känns våra kroppar som de använts som disktrasor under flera dygn. Uppblötta och svampiga . . .

• Vår genomsnittliga hastighet dygn 5 var 5,7 knop
• Fartrekord under dygnet 8,9 knop
• Antal distans som ej reducerat avståndet till Azorerna 11 NM
• Vid midnatt avtar vinden under ett par minuter för att sedan fortsätta lika kraftfullt som tidigare. Vi tror att ett vindskifte kan vara på gång
• Regnskurar
• Längtar efter en dusch, för att inte tala om massage
• Är tvärs Cape Hatteras på den amerikanska östkusten. Vad har vi gjort för att förtjäna detta?
• Kör motorn för att ladda batterierna för första gången. Den hårda vinden har gjort att vindsgeneratorn hittills klarat att försörja oss med ström
• Watermakern fungerar inte. Peter undersöker saken närmare och efter att utrustningen luftats, så fungera den åter.
• Det mojnar . . . 9 m/s så "stilla" har det inte varit sedan vi lämnade ankringen. Härlig gång! Vi bestämmer oss för att ta ner den trasiga genuan. En inte helt enkel manöver i vind och gång, men det går över förväntan. Rent av skitbra och vi är helnöjda med vår insats!
• Sjön börjar lugna sig något. Vi ligger i sittbrunnen och läser
• Sköljer upp örngott och lägger kuddar på tork i solen
• Strömmen i vattnet börjar avta . . . tror vi
• Slår då vi inte kan hålla ens en överkomlig kurs mot Azorerna
• Tar hem och analyserar väderfax. Åter igen det ser hoppfullt ut. Hoppet är det sista som överger en
• En "Portugisisk Örlogsman", en slags manet som ser ut som en flytande ballong, flyter förbi
• Ett handelsfartyg passerar oss akter över
• Med en vacker solnedgång i bakgrunden duschar vi av oss i sittbrunnen. Skönt! Byter till fräscha kläder och vi känner oss som "nya" människor. Ur högtalarna i sittbrunnen strömmar toner från Bo Kaspers Orkester
• Malin gräddar pannkakor
• Det är lugnt ca 5 m/s, stjärnklart, vackert men oerhört fuktigt
• Det mojnar ytterligare och vi kör motorn hela natten

• Vår genomsnittliga hastighet dygn 6 var 5,2 knop
• Fartrekord under dygnet 8,0 knop
• Antal distans som ej reducerat avståndet till Azorerna 5 NM
• Under natten duggregnar det. Ser under natten en regnbåge. I mörkret är bågen helt vit. Stjärnklart, måne och långa dyningar. Fridfullt
• På Navtexen får vi hem navigationsvarningar från Kanada . . . på franska. Vart är vi på väg?
• Medvind om 3-5 m/s och sol. Fridfullt. Sugna på att sätta genackern. Solen börjar torka fukten på däck och i sittbrunnen. Dynorna nere i båten är läskigt fuktiga . . .
• 22º i vattnet
• Sköljer saltavlagringar av däck samt provkör ankarspelet för att det inte skall salta igen som på resan till St Lucia. Sköljer upp våra bäddmadrasser och hänger dem för att torka
• Slänger i fiskereven och jobbar på att vinna den utlysta fisketävlingen vi har med Trisheenianerna
• Spirar genua och storsegel och slår av motorn. Loggar 4-5 knop
• Ligger på fördäck och läser. NU är livet toppen!
• Malin tittar närmare på riggen och finner att det vant på motsvarande sida än det vi bytte i USA under de senaste dagarna tuffa väder även det har gått sönder. Vi blir nervösa . . . Skall det hålla hela vägen fram?
• Hoppar över att ta hem väderfax
• Upptäcker att strömmen sätter oss 30º i N-riktning. Vi gippar för bättre kurs. Det gäller att vara på sin vakt
• Meckat med vindrodret, då kuggarna kommit något på sniskan
• Bäddmadrasserna är torra
• Till middagen firar vi att vi nu "endast" har 1.999 NM kvar till Azorerna. Äter smörgås med vitlöksfrästa champinjoner samt champinjonsoppa. Mums!
• Vi får napp. Börjar veva in. Det släpper. Besvikna. Det nappar igen. Börjar veva in. Det släpper. Besvikna . . .
• Peter ser på DVD och Malin håller vakt
• Gör 6-8 knop. Forsar fram och vaggar från sida till sida. Rock, rock . . . Rock, rock . . .

• Vår genomsnittliga hastighet dygn 7 var 7,7 knop
• Fartrekord under dygnet 15,5 knop
• Antal distans som ej reducerat avståndet till Azorerna 5 NM
• Under nattpassen sitter Malin med ficklampa och läser i sittbrunnen
• Vinden ökar och vi tar in genuan och går endast för ett rev i det spirade storseglet. 7-9 knop rakt mot Azorerna. NU BÖRJAR DET TA SIG!
• Handelsfartyg om styrbord
• Regnskurar och vind om 12 m/s med byar på 18 m/s. I vattnet är det varmt . . . 27º
• Hög fart p.g.a. 5 knops medström och medvind. Gör 8-10 knop över grund och har gjort 70 NM på 9 timmar!
• Vi tror inte att det är sant när vi noterar att det på mindre än två timmar har gått från 27º till endast 18º i vattnet. Har tillfälligt trillat ur strömmen
• Upphinnande fartyg om styrbord
• 20º i vattnet
• 9-12 knop över grund. 95 NM på 12 timmar! Det forsar runt båten och vi kör endast med fullt revad stor. Om vi snittar på 9 knop resterande färd är vi framme på 8 dagar! Önsketänkande naturligtvis, men vem kan låta blir att räkna på det?
• Byig vind. 12-20 m/s
• 27º i vattnet
• Medströmmen avtar ca 2 knop
• Senaste dygnet blev ett rekorddygn om ofattbara 185 NM
• Åska hörs akterifrån och det kommer snabbt närmare. Blixtar och dunder kommer närmare och vi lägger in den bärbara VHF'en och GPS'en i ugnen. Det sägs att de på så vis har större chans att klara ett blixtnedslag. Slår det ner i närheten är risken stor att all elektronik slås ut ombord. Nu känner vi oss verkligen utlämnade. Tar en kopp kaffe under sprayhooden i sittbrunnen och betraktar.
• Eldkvarn hörs från högtalarna i sittbrunnen
• Vindskifte. Halvvind
• Ettusen-ett, 1002, 1003, 1004, 1005, 1006 . . . PANG! Åska och blixtar kommer aldrig närmare än så . . . Tack för det! Det är höstligt. Mulet och regn
• Hämtar hem väderfax
• Tar in storseglet och kör för revad genua
• Framåt kvällen duggregnar det. Ser blixtar i horisonten akter om oss. Vackert, men hoppas det inte kommer hit
• Innersittarkväll. Aktiverar vaktzonen på radarn, vilken gör att en varningssignal hörs om något kommer innanför den angivna ringen omkring oss. Kan på detta vis sitta nere vid navigationsbordet och t.ex. läsa under passen
• Ser blixtar i horisonten även för om oss
• Det blåser för lite för vindrodret varför det kopplas ur och autopiloten i stället aktiveras

• Vår genomsnittliga hastighet dygn 8 var 7,0 knop
• Fartrekord under dygnet 13,2 knop
• Antal distans som ej reducerat avståndet till Azorerna 5 NM
• Framåt morgonen är vi rakt norr om Bermuda och vi har 22º i vattnet
• Peter väcker Malin och berättar att Sverige och England spelat oavgjort i den inledande matchen i Fotbolls-VM. HUR kunde han veta det, undrar Malin förvånat. Vi är ju mitt ute på Atlanten! Tänk vad bra världsradion är
• Det är mulet och ibland skiner enstaka solstrålar igenom molntäcket
• Medvind om 12-19 m/s. Vågorna börjar komma från S i stället för E som tidigare
• Seglar för revad genua och gör 8-9 knop mot Azorerna
• Sjöfåglar smeker vågorna. De är fantastiska på att flyga. Att de inte kraschar in i vågorna?
• Tar in genuan och spirar revad stor.
• Vind om 17-20 m/s med toppar om 23 m/s. Tack å lov för medvinden!
• Under kvällen handstyr vi periodvis då sjö och vind gör det svårt för autopilot och vindroder att hålla båten på rätt kurs
• Går en något mer S-kurs än önskat för att få bättre vinkel mot vågorna
• Åska och blixt syns på horisonten. Mycket olustigt! Måste allt skitväder komma samtidigt?!
• 81 NM på 10 timmar. Jösses, nu går det undan!
• Malin mår illa
• 27º i vattnet och ner 6º på mindre än 2 timmar. Det här med Golfströmmen är verkligen spännande

• Vår genomsnittliga hastighet dygn 9 var 6,5 knop
• Fartrekord under dygnet 16,8 ( ! ) knop
• Antal distans som ej reducerat avståndet till Azorerna 10 NM
• Vid midnatt mojnar det något och vågorna lägger sig förvånansvärt snabbt. De är nu åter hanterbara
• Gippar för mer riktig kurs och finner att vi då får motström
• Det är svårt att ställa in vindrodret då vattnet är strömt
• Trötta och våra kläder är fuktiga . . . det är kallt . . . vi har motström . . . 3-6 m/s . . . vi är trötta och frusna . . . Vad gör vi här, det går ju faktiskt flyg?
• Halvvind och gör ca 6 knop. Har fortfarande lite ström i sidan . . . grrrrr
• Ena styrtampen till vindrodret har nötts av nästan helt och byts
• Pratar om grevéost, leverpastej, färsk mjölk, färsk Skogaholmslimpa. Är sugna
• Mulet. Får glädjas åt att det inte regnar
• Ställt om skeppsuret, vilket nu är UTC -4 timmar
• Solen skiner bakom en himmel av moln . . . vi tar in väderfax
• "Nordan" är isande kall . . . 19º i luften. Hur skall vi kunna klara oss i den svenska sommaren?
• Det är lugnt ute, 6-7 m/s
• Ingen fisk på kroken. Vad är det för fel?
• Äter en god middag bestående av kasseler och råstekt potatis
• Det är 1492 NM till Azorerna och vi laddar för DVD-kväll. Kryper ner i salongen och ser "Bridget Jones Diary"