|
| |
Jag har nog räknat mig som en helt vanlig tonåring men med vissa
"egenheter".
Jag kan inte riktigt sätta fingret på när jag
började bete mig "annorlunda".
Eller rättare sagt när
jag själv började inse att jag inte var som alla andra!
Första gången jag skar mig själv, medvetet, var jag 13 år...
Då gjorde jag det inte direkt för att döva min ångest, utan mer för att
"testa".
Jag ville se hur ont det gjorde och om jag överhuvudtaget skulle våga..!
Det är jag idag väldigt ledsen över! Och jag önskar ärligt talat
att jag aldrig någonsin hade provat!
Om jag hade vetat då vad som skulle utvecklas av den lilla
"testen" så hade jag aldrig ens försökt!!
I början gick det ganska långt mellan gångerna, men det blev oftare och
oftare.
Till slut rispade jag mig även i skolan under rasterna, men till
och med ibland under lektionerna...
Första gången som jag tog en överdos tabletter (alltså mitt första
självmordsförsök)
var jag nog åxå ungefär 13 år.
Jag hade smusslat ut alla utgångna mediciner från vårat medicinskåp och
gömt på mitt rum.
Jag svalde dom och la mig i sängen för att sova.
Den kvällen och hela natten spydde jag som en liten gris!!
Eftersom jag inte berättade för någon så kom jag inte under läkarvård och
det hade kunnat sluta väldigt illa!!!
Men jag överlevde trots allt!
Och det som jag tyckte var otur då
upplever jag som otrolig tur idag!
Jag skolkade väldigt mycket och betygen blev lidande av det.
Jag började även "strula" med maten och det ledde till min första kontakt
med barn-psyk...
Jag är inte precis stolt över mina tonår... Men på gott och ont har den
tiden ändå format mig till den person jag är idag...
|
E-post: