Släkten är värst!
När jag hade berättat blev det liksom "två lag" av släkten (på pappas sida). Det ena laget trodde på mig, medan det andra valde att blunda och påstå att jag bara ljög & hittade på...
Jag behöver väl knappast nämna att det blev en ganska så ojämn fördelning! Dom allra flesta var för feg för att göra något annat än blunda...
Det var en väldigt jobbig tid, allting ramlade över oss på en gång!

Dels så var just berättandet i sig väldigt påfrestande för mig, blandat med rädslan för att ingen skulle tro mig. Men sen att inte veta vilka som verkligen trodde mig, vem eller vilka som stod på min sida... Det gjorde ju inte saken lättare precis!

Mina syskon och föräldrar hamnade nog i ett rent chocktillstånd! Först och främst att få höra en sån allvarlig sak liksom "bara ur luften"...Dom hade ju varken hört eller sett några såna "tecken" tidigare. 
Och innan den första chocken hunnit lägga sig så brakade helvetet lös!
Därefter följde en mardröm utan dess like...
Sociala "blandade sig i" och kopplade in både BUP och polismyndigheten. Det ledde till  läkarundersökningar, polisförhör och psykologsamtal... Men inte nog med det! Sen var även släkten tvungen att blanda sig i, förfärade över mina anklagelser!

En liten del var oroliga för mig och förfärade över vad min farbror hade gjort!
Men dom allra flesta var mest förfärade över hur och varför jag kunde påstå något sånt!!

Fastän allting talade till min fördel (han blev till och med fälld i domstol) så valde ändå dom allra flesta att använda skygglappar, vägra lyssna och vägra inse sanningen!
Dom var (och är) fullt och fast övertygade om att jag bara hittat på allting, att det aldrig någonsin hänt...

Varför ska det vara så svårt att förstå att såna saker händer, och tyvärr alltför ofta! Man läser dagligen i tidningarna om olika övergrepp, men tydligen kan vissa personer inte se att sånt även kan hända på nära håll! Det är väl på nåt sätt lättare att acceptera om det inte rör en personligt, så länge det händer "därborta" så behöver man inte engagera sig på samma sätt... Och så länge man vägrar "öppna ögonen" så existerar inga såna problem. "Det som inte syns, finns heller inte".

Vissa tar helt enkelt den lättaste vägen!