Liv & död...        2 / 12 - 2000

Jag funderar ganska ofta på livet och döden...
Skillnaden däremellan är ju egentligen hårfin!

Livet ska väl  vara nåt att glädjas över, någonting fint. 
Det är någonting man borde värdesätta mer och vara tacksam över så länge man har det!
Livet är inte lätt att leva men det är nog inte meningen heller. Tänk om allting var enkelt, om man aldrig gjorde några misstag eller aldrig var tvungen att kämpa för något man verkligen vill ha.
- Det skulle kanske kännas bra en kort tid men i längden skulle det vara fruktansvärt TRÅKIGT,  totalt
innehållslöst men framför allt MENINGSLÖST!!

Döden ska nog inte ses som något skrämmande, 
MEN den ska heller inte eftersträvas!!
Den kommer tids nog men förhoppningsvis inte än på många, många år.
Jag tror inte att man behöver vara rädd för döden, därmed inte sagt att man ska längta efter den eller välja att ta sitt liv...
Självmord är en FEG utväg.
Visst kan jag tänka att det vore betydligt enklare om jag dog,
att det skulle vara så skönt att slippa kämpa när det ändå inte blir nån bättring. 
MEN det stannar vid bara tankar!!
Det är jag idag väldigt glad över även om det funnits perioder i mitt liv då jag inget hellre ville än att dö...
NU kan jag själv inse att det är en både fel och feg väg att gå.
Det är vänner och anhöriga som "straffas"...
Dom tar på sig skulden, känner sig misslyckade för att dom inte kunde hjälpa eller kanske inte hjälpte tillräckligt! Misslyckade för att dom kanske inte insåg hur allvarligt det var...

Det är dom i så fall tvungen att leva med...Resten av sitt liv...
Alla människor har ett ansvar både mot sig själv och andra,
och alla har ett eget ansvar över sig själv och sitt eget liv...
Jag tycker att det är synd att människor klandrar sig själva
för någon annans död, när de helt uppenbart inte haft nån egentlig skuld.... 
  Men känslan finns nog där ändå!!