"Självtortyr" ?!


Jag såg programmet "Offer - Förövare" som gick på tv i Tisdags. Och jag förstår inte riktigt varför jag utsatte mig för att titta på det! Det är en dokumentär som sänds i två delar, varav den första skulle handla om förövarna!
Jag visste ju mycket väl om det, och ändå bestämde jag mig för att försöka titta...
Något jag både ångrar men samtidigt är ganska glad över att jag gjorde.
Jag mådde fruktansvärt dåligt medan jag tittade, men jag kunde inte förmå mig till att gå därifrån heller! Jag ville samtidigt se, för att kanske blir klokare och kanske få nån förklaring på hur en sån människa är funtad...

Även långt efteråt mådde jag allt annat än bra. Jag kämpade mot tårar, äckel, kräkningar och mycket, mycket mer...
Jag fick även en känsla/tanke att skada mig själv för att få alla tankar och känslor att dövas!
Jag ville verkligen skära sönder hela min kropp, skala bort var enda uns av äckel, skam, maktlöshet...

Som tur var gjorde jag inte det! Känslan var väldigt stark och nästintill okontrollerbar, men jag klarade av att stå emot!
Det är jag glad och lättad över, eftersom jag tror att jag äntligen kommit ur mitt underliga förhållande till vassa saker...
Det är flera år sen jag skadade mig med till exempel knivar och jag önskar verkligen att jag aldrig mer kommer att ta till en sån grej för att försöka må bättre!

Alla äckliga närbilder på förövarnas ansikten gjorde ju inte precis det hela bättre.
Dom filmade så att man såg varje por i ansiktena, men dom stirrande ögonen och dom äckliga halvöppna munnarna blev bara för mycket!

Trots allt så tror jag att jag kommer att se den andra delen åxå,
den som handlar om offrena. Även det programmet kommer troligtvis att få mig att må dåligt, men av lite andra orsaker...