Känner mig som ett utställningsföremål...                20/11-01

Det här är egentligen inte nån direkt fundering...
Det är mer ett problem som jag behöver skriva ner/"skriva av mig" för att få ordning i alla tankar och känslor.

Just nu är jag så arg att jag känner ilskan bubbla i hela kroppen!
Idag fick jag en kallelse för besök hos psyk-överläkaren...
Och jag förstår ärligt talat inte varför dom ska envisas med att lägga sig i mitt liv!!!
Jag har inte haft nån kontakt med psyk på flera år, jag har varit medicinfri i över två år och tydligen skulle min felaktiga/missvisande diagnos strykas från min journal snart (om det inte redan är gjort)...
Hur jävla länge ska dom förfölja mig??? Hur många "årsbesök" ska jag vara tvungen att infinna mig på innan dom inser att jag inte vill ha någonting mer med dom att göra??
Hur länge ska dom vara som blodiglar och vägra släppa mig fri?? Tre år? Fem år? Tio år?? Resten av mitt liv???
Nu ska jag alltså än en gång sitta som nåt jävla utställningsobjekt för "allmän beskådning".
Bli synad uppifrån och ner, utfrågad och "bedömd"!! Jag känner mig som ett ting, en sak ska hårdgranskas, för att se om det finns några fel som kanske kan "lagas"/rättas till!

Jag kan inte förstå hur en helt okänd person ska kunna se om jag mår bra eller dåligt? Dom som inte känner mig kan omöjligt veta varför jag reagerar som jag gör, hur jag är som person, hur jag mår för tillfället eller i det stora hela!
Inte ens mina närmaste kan veta såna saker... Och dom kan ändå "läsa mig" ganska bra!
Det här blir alltså mitt tredje "årsbesök" och det har varit en ny läkare varenda gång!
Till saken hör att jag har träffat just den här läkaren för flera år sen. Han var nämligen överläkare på barnpsyk...
Det som gör mig mest orolig är att han ska bedöma hur jag mår, och han har inte träffat mig sen jag var 17 år!!!
Hur ska en läkare kunna bestämma hur jag mår??? Hur ska han kunna veta om jag mår sämre eller bättre än förut???
Han har aldrig träffat mig när jag mått så här pass bra!
Han ska alltså med hjälp av min journal, med hjälp av missvisande uppgifter försöka bestämma sig
för om jag mår bra eller dåligt..!!

Det är väldigt många känslor och väldigt många tankar som far runt just nu.
Dels så känner jag mig både orolig och lite rädd för att han ska misstolka mina reaktioner, misstolka det jag säger och bilda sig fel uppfattning om mitt nuvarande mående! Han är säkert inställd på att jag ska bete mig på ett visst sätt,
och jag är orolig för att han ska tolka in saker så att det stämmer överens med den "mallen"....

Samtidigt känner jag mig arg över att dom överhuvudtaget ska blanda sig i mer!
Dom har förstört och krånglat till nog mycket i mitt liv... Det räcker nu!
Delvis känner jag att jag skulle vilja säga både ett och annat till honom, både till just honom som person, men även överlag till alla andra som har varit inblandade... Jag skulle vilja tala om hur saker och ting ligger till, berätta hur mycket deras så kallade hjälp har stjälpt! Jag skulle vilja att dom skulle ta till sig varenda ord och verkligen tänka över hur fel allt kan bli... Och indirekt hur fel dom har gjort!

Men eftersom jag vet att ingenting kan ställas till rätta,
eller göras ogjort så känns det ganska meningslöst... För min del!
Jag kan aldrig få tillbaka dom år som jag har förlorat!
Men det finns ännu en orsak  till att jag skulle vilja säga vad jag tycker/känner om deras sätt att bemöta mig... 
Det finns ju en liten möjlighet att jag kan hjälpa andra i samma situation... Om jag kan få psykpersonalen att öppna ögonen så kanske andra kan slippa det helvete som jag har haft!!
För det jag har gått igenom skulle jag inte önska nån annan! Inte ens min värsta fiende!!

Så nu står jag alltså i valet och kvalet, vrider och vänder och försöker jämföra för- och nackdelar...
Försöker bestämma mig för om jag ska infinna mig eller låta bli!
Det är inget beslut som kommer att bli lätt,
för hur det än är så finns det trots allt både för och nackdelar med båda lösningarna!
Jag kan bara hoppas på att jag till slut tar det beslut som känns och blir bäst på både långsikt och på kortsikt...