På vinden

Hon sitter stilla, hon sitter tyst
Vågar inte säga ett knyst

Hör fotstegen närma sig hennes dörr
Som så många gånger förr

Hon blundar och tårarna rullar nerför kinden
Dom är alldeles ensam här uppe på vinden

Hon vet vad som väntar, det är dags att stänga av
Det är alltför plågsamt med pappans krav...