Flickan

Ser du den olyckliga flickan
Ser du sorgen, smärtan som  strålar ut ur hennes ögon?
Ser du hur hon kämpar, plågas
men ändå fortsätter kämpa?

Hör du hennes rop på hjälp?
Är det någon som ser, som hör?

Flickan tror sig vara osynlig
ingen frågar, ingen verkar bry sig

Hon går mot solen som lyser starkt
och utstrålar värme
Hon känner hopp och börjar springa

Men solens strålar värmer inte
Dom når inte in till hennes frusna, rädda hjärta

Hon stannar upp och ser sig omkring
Tårarna rinner sakta nerför hennes kinder
Dom ovälkomna tårarna bränner som eld

Hon blinkar, sväljer för att försöka få kontroll
över situationen, över livet
Det gör ont i hennes själ, i hennes kropp

Hon vill bli fri
Fri från minnena som ständigt återkommer
som plågar henne dag och natt

Hon vacklar till och faller
Faller ner mot den svarta avgrunden
Tårarna rinner och bränner som eld

Hon skriker ut sin smärta
Skriker på hjälp

Men ingen hör och ingen ser
Hon försvinner
...Och ingen minns att hon någonsin fanns...