Piteå socken var på 1400-talet återigen en egen församling efter att ha varit kapellförsamling under Luleå. I Öjebyn bodde en hel del birkarlar som hade stora rikedomar. Det bestämdes att kyrkan skulle byggas i sten, och delar av den finns fortfarande bevarad.

Redan vid medeltidens slut ville statsmakterna effektivisera handeln för att öka exporten och minska importen. Därför gällde det placera ut städer, vars borgare hade handelsprivilegier. Landstinget i Västerbotten (nuvarande Norr- och Västerbotten) fick i uppdrag att hitta bästa platsen för en stad. Valet blev Piteå socken, "som ligger mitt i landet". Gustaf II Adolf fastställde stadens förläggningsplats till Öjebyn, som hade en stor förmån i och med sockenkyrkan. Piteå stads privilegier utfärdades den 12 maj 1621.